Jag rufsar om i mitt hår, det flyger damm i rummet, jag rufsar, det dammar osv. Är det jag eller omgivningen som dammar? Jag har ingen aning. På golvet ligger en picknickfilt, en fäll, en gitarr, en brun resväska och 259 andra grejer. Fröken Hagman var här igår och skrev monolog innan vi gick och firade Pernilla som fyllde arton (egentligen i går natt då jag tog mitt nittonåriga mentorskap på allvar och var med henne på Viktoria). Därav filtarna. Jag och Fröken Hagman spårade självklart ut och slog över från feminism till visioner och egenkomponerade låtar om manshat på fyra sekunder. Därav gitarren. Sen gick vi ut i snöstormen.
Min helg bytte ifrån på spåret till uteliv på en millisekund. Jag vet fortfarande inte var det ena dygnet slutar och det andra tar vid. Hade tänkt läsa lite kultur och idéhistoria. Hade tänkt att kompensera ut skammen över att på samhällsprovet glömma bort vad parlamentarism var.
Romfördraget innebär att man skaffade sig en gemensam tullmur och dessutom gemensam transport, handels och jordbrukspolitik. Jag hatar att bara sitta och korvstoppa min hjärna. Kol och stål unionen, EEC och Euroatom bildade tillsammans EG, med Romfördraget som grund. Jag hatar att bara sitta och korvstoppa min hjärna. Maastrichtavtalet är en förändring av Romfördraget och enhetsakten och syftar till en europeisk union med gemensam handels- utrikespolitik och valuta. Jag hatar att bara sitta och korvstoppa min hjärna. Konvergenskriterier är bajs och Schengenavtalet kan ta sig i röven, kommissionens viktigaste uppgifter är att rita små streckgubbar på flinten tillhörande gubben som sitter till höger om dem på deras möten.
Eftersom jag är mina prestationer så jag kanske borde se till att få mvg i morgon. Jag kan ju ändå inte hänga med och spela guitar hero eftersom de är gjorda för högerhänta. Nä men jag hade tänkt rycka upp mig och skala en apelsin. Och plugga lite EU och sånt, jag har hört att det ska vara roligt att vara allmänbildad.
Hejpusses!
1. Lilla C som somnar på mig när jag äter frukost och är sådär jättesöt som bara han kan vara.
2. Godisnappar och kaffe på filosofin.
3. Tanken på att jag har två lektioner de närmaste två dagarna.
4. M som fick moderskänslor för mig för att jag knäppt min kofta fel.
5. C som kläcker att hon är i Göteborg lite sisådär och vi får till en superduper fika som var ungefär precis det allra bästa som hänt på veckor och dar.
6. Chokladen som låg kvar i asken och väntade på mig när jag kom hem.
Rummet byter karaktär såhär om
kvällen, hotfulla klädhögar
ordredan stör mig på ett sätt den inte
gör om dagen när jag inte
är här utan artikulerar mig
igenom horder av ansikten
Jag har sparat dem på min hårddisk
den externa också för säkerhets skull
med extra backupkopior på det viktigaste
de fina leendena, dina händer
mina sönderältade minnesfragment
ifrån hus och lägenheter
jag inte satt min fot i
på fyra månader
snart
Försöker måla, det blir fult
Försöker sjunga, det låter förjävligt
Försöker tro, vem hindar mig?
Tusentals minspel jag aldrig
glömmer, såklart
omöjliga att radera från alla
förbannade lagringsutrymmen som
fyller hyllmeter efter hyllmeter
Fack efter fack av intravenöst lagrad information
under huden
Jag kommer ihåg din tröja som var alldeles för stor.
Men jag lånade den ändå.
Så länge jag skriver så finns jag
(upprepas tyst i mitt huvud *3)
så länge vi låtsas att det fungerar
är jag fri att hata (dig, dig, dig)
Min TV står avstängd, släpper inte in
världen i min privata sfär det
vet man ju hur det går. Jo jag tackar, bara
åtta handslag från presidenten, alltid.
Ni finns här allihop,
jag behöver ingen TV.
Jag behöver skrika. Som Ronjas vårskrik
fast i februari framför 30 gråa män i kostym.
Är det inte konstigt att vår tidsuppfattning är linjär
när vi kretsar i cirklar runt varandra och
alltid slutar upp precis som vi började.
Små. Jag har sparat för mycket
kläder på golvet, djuren kommer bita
hål i dem sa alltid min mamma till
mig Malen kommer, Malen kommer!
(Som Ryssen kommer man skrek när
man var liten)
fast jag brydde mig aldrig
om hålen.
Idag har jag förutom loppisrunda med Anna och Johannes (där jag hittade en helt fantastisk klänning som till min stora sorg i vanlig ordning hängde som ett tält och fick lämnas kvar) varit på fika hos farmor som fyllde år. Sen tog jag en promenad med Sigge. Vi gick vilse i skogen en stund, och jag var livrädd, men Sigge var skitnöjd över långpromenaden. Annars har jag kommit ur min förändringspaniksperiod och börjat längta efter saker. Jag har tillexempel sån himlans lust att börja måla. Jag vet bara inte i vilken ände jag ska börja. Min farmor började måla som vuxen och gift. Hon var jätteduktig. Sen fick hon stroke och kan knappt måla någonting längre. Idag gick jag en liten sväng hos dem och fotade. Det finns liksom en historia bakom varje sak. Gubben iträ tillexempel har farmor gjort, den blev stulen och dumpad i ett dike långt därifrån, teorin är att tjuvarna helt enkelt inte orkade bära den längre. Den väger skunk! Lampan med ballerinorna tvingade jag farmor att testamentera till mig när jag var fem, kortet är på min gammelfarmor och farfar och de är nog bland de snyggaste jag sett. 
Ztäda. Du kan göra det för att få den tillfälliga tillfredställelsen av en städad diskbänk, ett rent golv eller en fräsch toalett. Du känner dig antagligen bra ett tag, känner att du fått uträttat någonting, ja det kanske till och med gör din dag om du har tråkigt. Du kan göra det för att slippa göra läxorna eller ibland för att du helt enkelt inte kommer fram eller ner i din säng om du inte får undan skiten. Visst. Det finns massor av bra saker. Men sen då, sen? Vad ska jag med en städad lägenhet till när jag ändå trivs bättre någon annan stans och inte bryr mig nämnvärt ifall det är damm i hörnen eller inte? 
Jag har inte gjort en enda sak som står uppskrivet på min att-göra lista, jag har inte klivit ur min säng innan 11 en enda dag, jag har inte pluggat, inte läst, inte skrivit. Jag har inte aktiverat mig nämnvärt eller utnyttjat det fina vädret. Jag har varit ensam 80 % av tiden och inte ens pratat i telefon. Trots det känner jag mig mer nöjd med mig själv än jag gjort på länge. Jag tror det kallas framsteg. I
Igår var jag på en föreläsning om antisemitism. Min och Gustavs närvaro fick nog inte ner medelåldern nämnvärt, den låg och skvalpade på uppskattningsvis sisådär 54 bast. Till min stora fasa äntrar Kd-kärringen/paddan/mitt största hatobjekt (se länk) scenen för att presentera föreläsaren och jag känner genast hur jag börjar tugga fradga och få aggressionspuls. Men föreläsningen var som tur var bra. Det är så svårt det där. Och det är så himla aktuellt på ett sätt med tanke på Israel-Palestina konfliken. Fast ändå inte, för man fattar ju inte längre vad som har med vad att göra. Och ju mer jag lär mig desto mindre förstår jag.
Första gången jag sattes in på allvar i konflikten var i tvåan då vi i samhällskunskapen ägnade i princip hela höstterminen åt att försöka förstå alla knepiga förhållanden och den historiska utveckling som eskalerat i något katastrofalt (och nej min skola står inte med den Israeliska flaggan i handen och proklamerar för en judisk stat bara för att vi råkar ha en kristen profil). Vi hade rollspel och jag blev placerad i ledningen för arabförbundet "Vårat mål är att Israel ska bli fritt från Judar, men med tanke på omständigheterna har vi valt att sträcka oss så långt som till en tvåstatslösning". Jag var påläst som fan med argument och tyckte väl egentligen att det är ju inte för mycket begärt att araberna kräver tillbaka det land som judarna en gång tog. Jag drog paralleller till apartheid, förbannade muren och Israels missilskjutning.
Examination två innebar att konstruera en fredslösning och jag skrev att Israels attityd gentemot både Palestina och övriga länder måste ändras på. Det måste bli en öppenhet utåt som gör att vi kan lita på dem, veta att de inte har kärnvapen tillexempel. Även araberna måste visa en öppenhet för att det på allvar ska finnas en chans att lösa konflikten. Det har skapats stora ekonomiska problem i Palestina på grund av detta krig, de har ingen fungerande infrastruktur, delvis på grund av att de inte ens har en egen stat. Jag tog upp flyktingfrågan och murbygget som det viktigaste, förespråkade en tvåstatslösning med landfördelning utifrån befolkningsmängd. Båda staterna måste erkännas, vattenfrågan lösas, Jerusalem bli neutral mark vaktad av FN, ekonomisk kompensation till 48 års flyktingar. Och tänkte att varför fattar inte de som bor där att det inte är svårare än så då?
Men som sagt. Att bara kolla på nutidshistoria funkar inte. Europa koloniserade arabvärlden och förtryckte de som bodde där, samma gjorde de med judarna. För araberna påminner judarna om det förtryck som de har behövt utstå tidigare, de påminner om Européerna som kom och gjorde anspråk på deras land, och ignorerar deras behov. För judarna så agerar araberna på precis samma sätt som européerna gjort, när de rensat ut den judiska befolkningen och slängt ut dem ur Europa. Man skulle kunna förklara det med att det finns en djup okunnighet ifrån båda sidor, kanske inte politiskt eller religiöst, men historiskt sett, en okunnighet om de båda folkens bakgrunder och vad de behövt utstå.
Varken Palestinier eller Judar har varit särskilt välkomna i andra länder, palestinier har inte kunnat bosätta sig i några kringliggande arabiska länder på grund av sin "palestinskhet" och Judarna har ju som vi alla vet blivit förföljda under långa tidsperioder i framför allt Europas historia. Båda parterna har alltså i princip bara ett land de kan kalla hem, där de kan leva utan förtryck, i alla fall inom deras egna gränser.
Eller som Amos Oz uttrycker det. Det är ingen kamp mellan gott och ont, som det är i vildavästernfilmer, och som vi européer gärna vill få det till. Det finns ingen part som har mer rätt än någon annan i den här konflikten, det är en marktvist som uppstått just på grund av att två undantryckta folkgrupper vill göra anspråk på samma landområden. Det är en kollision mellan rätt och rätt. För palestinierna är Palestina deras hemland för att de alltid har bott där och för de israeliska judarna är Israel deras hemland för att det är det enda land som någonsin utpekats som deras egna. Det är svårt att ställa någons sanning eller någons behov gentemot den andra partens sanning eller behov.
Jag vill vara bra på allt. Skriva, sjunga, måla, snickra, sy, mecka, jogga, vissla, umgås, vara avspänd, vara rolig, dikta, tala, räkna, slåss, organisera, vara förnuftig (mm mm mm). Jag är så upptagen av att på in en fot lite varstans att jag liksom inte gör någonting utan hamnar mitt emellan och är halvdan istället. Nu är det helhjärtat som gäller. Jag tror jag börjar med att helhjärtat äta upp prinsesstårtan som står i min kyl.
Och sen var det fint att ni kom igår och lagade mat hos mig.
Himla fint faktsikt!