Make something good

Dagen börjar grå och slutar hysteriskt röd. Går gata upp och gata ner i Majorna, försöker tänka att det inte är alla mysterier och speciella ögonblick som har försvunnit, bara min egen förmåga att släppa in dem. Övertexten är ifrån Bob Hansson som är min idol, livräddare och påknuffare. Och här hade jag tänkt att undvika att skriva att jag bär md mig hans bok typ överallt, men nu gjorde jag det i alla fall.

Kom hem till Marcus efter frisören och lurade in honom i min hårfärgningsplan. Han tog det rätt bra och lagade dessutom god mat åt mig. Var sen och såg på Babel med Johanna, vi satt typ som ett förälskat par och klängde på varandra, men det berodde nog mer på att jag var tvungen att stoppa mitt huvud i någons krage under otäcka scener än någonting annat. Sen ska jag bara nämna Maria eftersom det gjorde henne förfärligt uprörd när hon inte var med här på bloggen, Maria är Maria och går i mitt lag. Hon är störtskön. Djupa diskussioner på msn med Jenny om vuxenpoäng och barnuppfostran. Jag måste sova.

Tisdag är att kunna identifiera hjärtslagen med en låt som slår i tredubbelt tempo. Tisdag är att fråga sig hur många vintar det krävs innan man blir härdad och hur många det krävs innan man flyr härifrån? Tisdag är att sätta på fel musik, ägna sig åt fel saker, drömma fel drömmar och slå fel telefonnumer gång på gång på mobilen. Tisdag är att stå kvar på precis samma jävla fläck i hundra år till.

Jag hade som plan att blir lite mer kulturell, hänga med lite mer i svängarna och ha massor av bra saker att tipsa om här på bloggen. Men jag är en total sucker när det gäller sånt. Antar att man bör kolla på Tv lite oftare än någon lördagkväl då och då för att hålla sig uppdaterad.
Kollade i allafall på sagan om det två tornen igår. Hade väl lite svårt att riktigt komma in i filmen eftersom Adam som sett den ett par gånger mer än mig helatiden satt och kommenterade saker som "kolla riktigt noga nu Julia, det är en filmtabbe i nästa scen, kolla kolla, ser du att alven där borta har glasögon?" eller "det ska finnas en röd bil med i bakgrunden här någonstans. Men en film som vunnit 11 Oscar kan inte vara annat än bra, med eller utan kommenterande lillebrorsor. Börjar nu också förstå lite mer av Camilla och Fannys Gollumpassion. Fast egentligen tycker jag bara att det är tragiskt, som hon som förlorade allt hon hade och lite till. Jag vill bara att Gollum ska dö. Jag vill bara att Gollum inte ska behöva lida mer.

Familjen är ute och tystnaden gör mig salig. Hela julhelgen har utspelat sig på maxvolym och igår trodde jag att jag skulle bli galen när Carl iförd stora röda hörselskydd gick runt och smällde ihop två grytlock med varandra med ett harmoniskt leende i hela ansiktet. Jag fick förklara för honom att när han sätter på sig sina hörselskydd hjälper inte det oss andra, utan bara honom själv. Berättade även just för Adam om min passion för pocketshop och blir kallad för en "jävla Amelie" vilket jag bara tar som en komplimang eftersom hon är min idol. Lite mer Amelie till den här världen, lite mer Montmartre, pumpafrön och bokmärksänglar om jag får be.

"JUULIA VAAAKNA, TOMTEN KOMMER!" Två hattifnattar springer omkring i mitt rum och dagen har precis börjat. Klockan är 08.23 och min familj ska smygstarta på julen och sätter igång världens paketöppning. Alla är hysteriskt morgonpigga och jag känner mig mest hjärndöd. Alla får paket och jag har tydligen varit väldigt snäll i år eftersom tomten kommer med en laptop! Dessutom fick Adam ett par jeans, vilket innebär att chansen är större att jag får låna hans nuvarande favoritjeans utan att han får spel.

Vi åker till kusinerna på eftermiddagen och Hampus upprepar gång på gång "vita huset, där tomten bor". Han och Carl har ju varit med tidigare och är totalt övertygade om att det är den riktiga tomten som bor i skogen bakom huset. Det är folk, skratt, mat och för ovanlighetens skull inte en enda som kräks, får ett allergiskt anfall, börjar gråta eller något annat dramatiskt. En helt underbart strålande jul med andra ord.

---

Den underbara bilden är tagen ifrån www.jdenarvaez.com

Härligt häng med Anna och typ alla andra tusentals människor som inte heller hade köpt sina julklappar. Hysteri och varannan klapp till någon annan, varannan till mig själv. Hittade värsta partydojorna och ett senapsgult linne, fick dessutom tröjan av Anna och går nu runt i klackskor, baggejeans samt mina nya tröjor och känner mig allmänt snygg. Vi drog till Marikafiket och fikade sönder ett par timmar, fick träffa Marikas syster Emelie och vet snart ingen gräns på hur många fina människor jag känner. Var hemma hos Fanny med Camilla och Madde igår och käkade tacos. Ett praktexempel på fina människor. Typ världens mys och superavslutning på terminen är jag bara tvungen att tillägga.

Såg ett program om en man som hade ett fotografiskt minne, han kom ihåg 97% av allt han läste och en sida som vi vanligtvis läser på tre minuter drog han på ett par sekunder. Han kunde rabbla alla delstater, gatuadresser och postnumer i USA. Han kunde alla presidenter de någonsin haft, deras liv och öden, han kunde världshistoria och hur många home-runs vissa baseballsspelare hade gjort. Han kunde på en sekunda svara på vad resultatet hade blivit i en basketturnering 1979 där man spelat om 3-4 plats. Den här killen hade som ettåring fått diagnosen gravt utvecklingsstörd, doktorn sa att han aldrig skulle kunna lära sig någonting och aldrig skulle kunna gå eller leva mer än 14 år. Han ville sätta honom på ett mentalsjukhus. Nu är snubben över 50 och har trots sitt grava handikapp föreläst för flera hundra tusentals människor om sitt väldigt speciella syndrom. Typ ett fett långfinger åt doktorn. Typ fett med pepp åt mannen och hans farsa som visar att ett handikapp uppstår mellan samhället och dess begränsade resurser och inte är felet hos en individ.

I know. Jag är en moraltant och det är schteeek som Emma brukar säga. Kanske ska jag klara av nästa år också med lite mer senapsgult och knallrött som hjälp.

Luciatåget sjöng vackert och jag tänker på ögonblick som är passerade men ändå kvar. Tänker på sönderregnad asfalt på allt som bara flyter på solrynkan i din panna någons smilgropar jag vill plocka ur och lägga i min hand bara för att och för att folk kommer att fråga vad det är jag har. Och jag ska säga allt, jag har allt du ger mig och lägg en slängkyss i min mungipa eller snett bredvid och fyll mig med hoppade vattenpölar, solvarma tak och biosalonger expanderade av skratt. Fyll mig med liv inte översvämning och krig, inte refuserade brev eller avstånd, fyll mig med liv.

Och nej, jag har fortfarande inte köpt en enda julklapp eller bestämt mig för vad jag ska bli när jag blir stor. Men jag har fikat med Linn, fått världens bästa skiva och spenderat fler timmar i skolans café än vad jag gjort på lektioner. Och visst har mamma rätt när hon säger att jag borde plugga geografi och visst har hon fel när hon säger att jag kan göra något vettigare med min tid. Vad är viktigare än att skriva, vad är viktigare än att översätta toner till ord?

Och som vanligt är det alla måsten som sätter stopp, ett inbakat Tjernobyl i nervsystemet, i dina porer. Ett jag måste här i från utan flykt. Ett förbannande över att inte vara född i Somalia, där det är lättare att hålla vikten, som en trasig demokrati eller skör fjäril. Jag vill inte se. De sa att snön ska börja falla nästa år igen, jag bad för en gångs skull till Gud, jag bad om att änglarna skulle ligga kvar.

Lördagen luktar lussebullar regn och Hello Saferide sjunger duett med Bach och Procol Harum i mitt huvud. Skolarbeten och stress som ett tilltrasslat ekosystem under sängen, under kudden, alltid tillräckligt nära för att jag ska bli påmind men för långt borta för att det verkligen ska gå att ta tag i och allting skriker på det där sättet de alltid får till så snyggt på film.

Fika med Hän igår, suddiga kort och varma hjärtan. Regn ständigt detta regn och felvända paraplyn i en vind som inte värmer och en promenad mitt upp i allt detta. Handbolls EM, en halvtimmes kö och frånvaron av frågan varför. Inte rätt läge. And I don´t sleep well at all sjunger Hello Saferide. I don´t remember when I lost my mind sjunger jag och mamma vill att jag rullar upp mina persienner, hänger min jacka på en galge, plocker ut lussebullarna ur ugnen. Nu.

Sjukt nyfiken på tröjan Anna gör åt mig, tänkte gå runt och styla med den så att folk frågar vart jag köpt den, då rekomenderar jag Anna, alla kommer vilja köpa den, Anna blir rik och kan köpa lägenheten i Majorna som vi går och drömmer om. Sen kan jag komma och hälsa på henne och sitta och dricka chai-the på stora kuddar i hennes fantastiska lägenhet med James Dean-skärmen och lösa världsproblem, bli intelektuell gå ut med toppbetyg och inte behöva oroa mig för någonting i hela värlen.

Höll mig på benen tills jag kom innanför dörren och oavsett vad som hände efteråt gjorde jag och Linda succé som Rudlof med röda mulen på ledarnas luciatåg. Satte på TV:n i morse och fastnade framför tv-shop i säkert fem minuter, ett säkert tecken på att jag inte riktigt är med i matchen.

Inte ett löv kvar på trädet utanför vår balkong, inte en tillstymelse till chans att kunna värja sig ifrån grannarnas hysteriska jultomtar och neonfärgade ljusslingor de fyndigt pyntat sina balkonger med. Livnär mig på mail ifrån varmare delar av jordklotet och hoppas att det snart blir min tur. Drömmen om att någon gång sitta kvar på bussen på morgonen, vinka till Poseidon, glömma kliva av på Kungsportsplaten och fortsätta bort. Kliva på ett tåg, ett flyg och med tandborste åka någonstans som inte är charter eller veckarklocka.

---

Lyssna på: Ane Brun, Lina som tipsade mig, hade tipsat er om hennes band Barbro också om de haft någon hemsida. Så snart de skaffar myspace lovar jag att skriva... Gå in här så länge, det är bra! www.myspace.com/anebrun

Kolla på: Handbolls EM för damer som börjar i morgon i scandinavium. Svenskorna spelar tyvärr inte här i göteborg, men deras match går på TV i morgon kväll!!

Min om-jag-trycker-tillräckligt-många-gånger-på-snozeknappen-blir-det-aldrig-morgon-teori sprack och resulterade i 35 minuters väntan med tunga väskor på en regning busshållplats i morse. Kom väldigt mycket försent i relation till hur jäkla lite jag fått sova extra. Maddes motto "om man ska försova sig ska man göra det ordentligt" ringde i öronen hela morgonen. Mitt humör kom aldrig riktigt ikapp sig själv under skoldagen vilket känns rätt bra så här i efterhand eftersom oddset att de andra dagarna blir väldigt mycket bättre är desto större nu.

Löpträning i Skatås och jag trodde jag skulle smälla av. Vi konstaterade att risken att bli bortrövad under en vecka är nog högst på måndagar uppe i löparslingan. Det är kolsvart ca 1 meter utanför lampornas ljuskrets och där kan i stort sett vad som helst gömma sig. Bara att bli indragen och poff så är man försvunnen. Men vi kom tillbaka allihop den här gången också. Tur, för hade vi förlorat fler spelare hade vi fått kalla in Rustans gäng för att få några avbytare på våra matcher.

Tretton skoldagar kvar, lever på det nu. Ser fram emot morgondagen när jag och Linda ska vara Rudolf med röda mulen på handbollsskolans luciatåg. Jag ska vara bakdel och vi ska rocka fett!

Vissa dagar är fullkomligt fantastiska, vissa är sådär jämngråa och så finns det dagar som denna. Kaos. Efter en förfärlig förmiddag åker jag och städar för att springa därifrån för att stå i caféet på a-lagsmatchen drygt två timmar senare (som spelade hur grymt som helst och vann över s-hof!). Direkt efter spelar b-laget och jag ska inte vara med pga. sträckning och förkylning. Tyvärr är de knappt fullt lag, och jag tvingas att hoppa in. Har inte ätit sen frukost och är allmänt borta. Vi spelar och får stryk. Jag får dubbel fläskläpp och springer omkring i något sorts vaakum halva matchen. När vi är klara och har bytt om märker jag att jag glömt min jacka i hallen. Går ut och märker att det är låst och släckt. När jag ska gå till receptionen har de låst vägen dit också. Ute ösregnar det, är svinkallt och där står jag helt genomsvettig i en tunn tröja och känner mig allmänt pissed off på livet. Maggan m.fl kommer och ringer till någon på Kultan och säger "det står en tjej här och lipar, kan ni komma med nycklar eller?" Typ pinsamt, men rätt skönt att få tillbaka jackan och slippa få lunginflamation och halsfluss på köpet.

By the way. Jag har en brorsa här som ni kan få köpa, billigt. Slå mig en signal eller skriv ett inlägg på bloggen om ni är intresserade, det är först till kvarn som gäller..

Vi satt stolt och diskuterade hur sällan vi är sjuka nu för tiden för att några dagar senare komma till skolan snoriga och trötta. Skoldagarna hjälps på traven av historier vi skriver med hjälp av vikta papper, ofärdiga meningar och rubbad fantasi. Vi gör även andra intelligenta saker som att käka koffeintabletter efter klocan sex och äta godis och dricka varm choklad i skolfiket istället för frukost. Diggar er. Hitta ditt eget andningshål när bussen kommer 07.17 och du får pressa dig igenom dörrarna för att få plats, sjung högt med hörlurar och skratta dig ifrån sånt som inte är bra att lyssna på i december. Spar det till i vår min vän, det är inte rätt tid för grubblerier.

Såg på julkalendern idag, den var skitbra, gött att ha småbrorsor så man får en ursäkt att kolla på alla avsnitt. Duvet man har vissa plikter, sitta med och hålla famnen öppen in case of otäcka scener och sånt där. Borde vi alla ha egentligen, en famn öppen om det skulle bli för otäckt att titta, en axel i beredskap att borra in huvudet i och försiktigt snegla fram ifrån för att få allt på sådär lagom avstånd.

"Hon stod på den sunkiga trappan och hennes läppar darrade som Christina när hon pratar engelska. Camilla kom för att hjälpa till men misslyckades med att flå kossan Rosa. Är detta en bra erfarenhet? Kanske om man tänker på engelska så blir allting mycket svårare att förstå, och kanske blir man spritt språngande galen eller så blir man svartsjuk. Hennes arga ansikte avspeglades i bänken. Camilla kom fram igen, men som vanligt var hon inte till hjälp den här gången heller, potatisen var redan skördad. Då kom Lantz springande på styltor höga som Kaknästorn och en vacker blå hatt! Jag ska aldrig hoppa, skrek Julia och kastade sig över bron som sträckte sig över sprickan i bänken som Fanny och Julia orsakat under en brottningsmatch. Det blev TV avbrott så det gick inte att se slutet på matchen, istället såg de små håriga löss hoppa omkring mellan allas huvuden. JAG DÖR! Skrek Camilla och bestämde sig för att raka av sig håret bara ifall att hon skulle snubbla på en tändsticksask. Hon var rädd för att snubbla över Camilla som låg på golvet och sjöng på Paris Hiltons nya låt som Madde hade skrivit. Den var sjukt desperat!"