Make something good

Jag fyller nitton år i morgon och har en finne stor som Kaknästornet i pannan. Adam ger alla tips han kan men säger att det nog är kört om jag inte springer iväg till solariet. Jag? Solariet? Skulle inte tro det. Jag har dessutom en klipptid och eftersom jag är på ett förödande humör kommer jag antagligen att göra någonting galet. Har haft en hektisk vecka eftersom jag och Madde fick oss en chock förra torsdagen när vi insåg att inlämning för respons på projektarbetet var senast denna fredag. Vi hade inte skrivit många rader och har helt enkelt haft fullt upp med att i veckan få tummen ur röven. Dessutom var jag på symöte hos Anna och sydde in två par jeans, en kjol samt en helt egen pennkjol i ett rutigt gardintyg under ihärdigt diskuterande med en förkyld Anna. Filmfestivalat har jag gjort också. Pandoras Ask. Dysfunktionella familjer är det vackraste jag vet, på film.

Veckans bragd är VG på matteprovet jag var övertygad om att jag inte skulle klara av. Jag vet inte hur jag gör. Jag pluggar ingenting och tycker att jag inte förstår ett dyft. Och får ändå VG. Jag kanske borde ha dåligt samvete som när jag efter 23% frånvaro fortfarande hade lysande studieresultat och vår studierektor sa till mig at det är ju inte rättvist mot de som faktiskt går till skolan och kämpar. Att jag ska kunna glajda på min hjärna ansåg hon vara en förolämpning mot de utan frånvaro med sämre resultat. Förlåt kära Gunilla att jag inte mådde bra men ändå lyckades pressa mig till idiotresutat på grund av min vinnarskalle i kombination med kass självkänsla. Det ska aldrig göras om.

M: Men du vet hon R som du träffade hemma hos Julia..

J: Vem?

M: Men du vet.. hon som var där.

J: Jaha, hon som jag slickade?

(Alla runt omkring tystnar och tittat på J)

J: (panikslaget) Nej, alltså jag menar inte så!!

E: - Är det du som luktar gott?

(luktar på mig)

-         Nej det var visst jagsjälv!

Vår bibelkunskapslärare inför hela skolan på fredagsandakten:

-         Jag söker en man!

På musikhistorian. Vi lyssnar på sakral musik av en kvinnlig kompositör från medeltiden.

Malin: Är det hon kompositören som sjunger?

Läraren: Nej, CD skivan var faktiskt inte uppfunnen på 1100-talet.

På kultur och idéhistorian:

Madeleine: Jag tycker vi behöver något övergrepp här!

(tystnad)

Klockan fyra på morgonen kommer jag på det. Jag glömde skriva ner två av de mest självklara konsekvenserna av Belgarnas kolonisering av Kongo i mitt arbete. Språk och religion. Jag berättar det för Madde som ligger bredvid. Hon konstaterar kort att hon glömde bort det hon med. Vi övertygar varandra om att det nog inte är så himla pjoskigt och fortsätter vår religiösa diskussion. M får alltid sista ordet under våra nattliga samtal och jag somnar i vanlig ordning i gropen hon lämnar intill sig i sängen. Vi har filmfestivalat oss med den fantastiska Israeliska animerade filmen Waltz with Bashir och alldeles för snart efter jag somnat är jag tvungen för att gå upp till nästa film. 

God´s offices ser jag  tillsammans med Rebecka. Vi går sedan genom ett söndagsdimmigt Haga och äter linssoppa på Mums. Jag är tung i ögonlocken och så himlans nöjd med helgen. Jag fyller nitton om en vecka och vår klass har dragit in ca 20 000 kr till Rumäniens barn. Studentutspring står på spel och det är nästan ingen tid kvar känns det som ibland.

Det är ju ofattbart det här egentligen.

Det börjar bli fullt nu. Lite franska, lite svenska. Om du vore kille skulle du se ut som Orlando Bloom. Alltid något nytt, får inte fastna. Någonting bankar på övervåningen. Borde skicka upp mina ninja-katter. Eller kanske mina tama Turtles. Tänk att de finns! Det skulle jag aldrig ha trott när jag var liten och såg dem på TV.

Jag vill gärna att folk ska tro att jag var en coolare unge än jag egentligen var. Jag var nog mest rädd och blyg. Jag var mobbad på dagis och sög på tummen tills jag var sju. Jag avskydde våldsamma barnprogram, fast när jag var med kusinerna hos farmor tittade vi på Turtles. Farmors favoritfilmer var James Bond. Jag gillar inte när de skjuter och slår varandra, typiskt tjejigt. Försöker framstå som en cool pojkflicka som hatade Barbie och lekte med bilar. Fast jag hade Barbie. En Ariel man kunde ha antingen sjöjungfrufena eller balklänning på. Och jag och min kusin brukade faktiskt vara coola, när ingen annan såg på.

Vi brukade leka i trädgården och sa att vi var världens starkaste tjejer. Killarna stod på led för att få oss och vi lockade dem med en puss, men så fort de kom tillräckligt nära slog vi ner dem. Ha! Egentligen var det vi som var grundarna till Fi, fast vi drog oss ur. De ville inte använda sig av lika mycket våld som oss.

Samma kusin gick två klasser över mig på samma skola. Hon var min idol och klådde upp folk som var elaka mot mig. Det gick ett rykte på skolan om att hon hade slagit ner skolans starkaste kille. Det var sant. Ingen kunde ha en bättre kusin än mig. Precis en sån man behöver när man är 120 cm lång och väger 19 kg. Synd att hon bor så lång bort nu förtiden. Det är tufft att slåss mot killarna aldeles själv.

Mina Turtles ja,

skickar upp dem till grannen så att de håller käften!

Förkyld? Nej det är bara lite snor. Stökigt? Nej det är bara lite saker jag inte hunnit hitta en bestämd plats år än. Mycket att göra? Ja.

Hjärnan är sodastreamad och dagens lyckostund är när jag i missbrukaranda står och inhalerar mentholnässpray. Som knark, fast bättre (citat Jenny). Fikar med Anna och vi sitter och gormar om feminism, filmfestival och matfixering tills ljusen brinner ut på bordet och har så trevligt så. Det är så skönt med Anna. Jag slipper att känna mig som den bråkande provocerande feministfittan som folk egentligen bara önskar ska hålla käften. Jag får skrika hur mycket jag vill. Anna tittar inte snett, hon skriker i kapp istället. Tack.

• Var självständig
• Bli aldrig beroende
• Våga uttrycka vår åsikt
• Våga stå emot trycket
• Ställ upp mål och genomdriv dem
• Vänta inte på andras initiativ
• Låt igen hindra oss
• Var oss själva och stå för det
• Våga älska!
• Ta plats
• Ta för oss
• Släpp fram vår kraft
• Vi ska höras!
• Vi ska synas!
• Vi är den nya kvinnan!

             Sapere aude

Du kan ligga på din säng, här eller hundrasjuttiofem mil bort och lyssna på regnet. Hiroshima är redan bombat så du behöver inte vara orolig älskling, skuggorna av människorna är fastbrända mot väggarna som fortfarande står upp så vi glömmer det aldrig, jag glömmer dig aldrig. Du kan sitta på ett tåg, eller flyg eller en cykel. Den kan vara guldig och ditt hår kan fladdra sig rufsigt i vinden och luften kan nypas sådär skönt i kinderna. Du kan skratta dig lycklig över att vara där du är just nu. Du kan sitta i timtal och bara stirra, kanske dricka kaffe då och då, du kan till och med kedjeröka mentolcigaretter, jag skulle inte bli arg.

Du kan skriva om saker du inte förstår, om ambitioner, visioner och det oigenomträngliga patriarkatet. Du kan slänga sig med begrepp du inte heller förstår och vänta på att bli upptäckt. Du kan betrakta dina händer, dina väggar, din fula blåa tapet. Tänka på elefanter och behovet av hjärtklappning, som om du inte redan visste. Gör dina läxor eller bli lite bättre än alla andra på någonting, sluta vara en sån förbannad medelmåtta, du är omtyckt och älskad, du är inte lycklig.

Du kan cykla tills benen inte bär längre, till en sand en strand med ökenblommor och knaster under fötterna. Tillhörande flugsvärmar kretsar runt ditt ansikte och du viftar kanske irriterat bort dem med handen, gång på gång. Ingen idyll är perfekt, det behövs alltid ett kallt glas vatten eller en extra träveranda, sen, en varmvattenberedare eller lite sällskap, en kopp kaffe, sen. Du kan cykla hem igen.

Det springs alltid ikapp. Det där mörkret, välkomnas med öppna armar som en efterlängtad vän. Lämna mig inte, lämna mig aldrig igen. Du kan strunta i att göra så mot dig själv, du kan flyta uppepå allt det där andra, det svarta och oljiga som egentligen inte finns. Bara som en metafor, en hopdiktad diktatur med tillhörande fångvaktare. Är det inte onödig kära du? När du kan.

som sitter med sina förtorkade äktenskap och tittar på körslaget istället för att prata med varandra och som porrsurfar istället för att krama om någon när sömnlösheten lägger sig intill och försöker skeda. Det är så synd om grannarna som antingen bråkar eller knullar, så synd om gatumusikerna från Rumänien som sover på mögliga skumgummimadrasser i femgradiga rivningslägenheter och så förbannat synd om alla som sitter uppklädda och förväntansfulla på någon som en timma senare fortfarande inte har dykt upp.

Jag kan inte hjälpa det. Det spelar ingen roll att jag vet att det inte är mitt fel eller att människor faktiskt kan vara nöjda trots att de har ett liv som inte är som mitt. Det spelar ingen roll. Mitt hjärta kapitulerar av sorg varje gång jag ser dem. De feta ensamma människorna på Mc Donalds, tanterna med fett hår och morgontofflor med en Hänt extra under armen, de stora tuffa killar som gråter som barn, transor på Tv som har aids och bortknarkade liv, förlorare, svaga, fula. Människor. Som jag inte känner, som jag bara dömer utifrån några sekunders obeservation. Det räcker. Jag måste vända bort blicken fort, försöka rabbla något mantra för att slippa diktera ihop en historia som uteslutande landar framför TV:n i nerrökta vardagsrum med en brun manchestersoffa och porr.

Något som är skitvackert är när mina spetsgardiner mönstrar av sig på min tapet, bara skuggor när solen står precis rätt, men ändå. Läser i tidningen om hur ett par rymde från Hannover på nyårsdagen för att gifta sig i Afrika. Brudens lillasyster följde med som vittne. När de väntade på tåget som skulle ta dem till flygplatsen uppmärksammades de av en vakt, som ringde till polisen. Brudparet var nämligen bara sex och sju år, vittnet var fem. Polisen hade tydligen lyckats övertyga alla tre om att det skulle bli svårt att ta sig till Afrika utan biljett och pengar.

Teorier om ledarskap

Anta att det är dags att välja en ny stadschef. Nedan finner du några uppgifter om de tre huvudkandidaterna. Vem skulle du rösta på?

Kandidat A har arbetat med skrupelfria politiker och rådgör ofta med sin astrologiska konsult. Han har två älskarinnor och dricker åtta till tio Martini om dagen.

Kandidat B relegerades från sina studier vid två tillfällen och har rökt opium under sina ungdomsår. Nu sover han alltid mitt på dagen och varje kväll drickerh an en halv flaska whisky.

Kandidat C har fått tapperhetsmedalj  i krig. Han är vegetarian, röker inte, dricker bara någon enstaka öl och har inte haft några utomäktenskapliga förbindelser.

Vem röstade du på? Om du röstade på C kanske du blir förvånad över vem du valt:

Kandidat A är Franklin D. Roosevelt

Kandidat B är Winston Churchill

Nu är det din tur kompis, att inte bara sitta där bakom skärmen och vara den passiva parten. Du ska ut och förändra världen, irritera, förvåna och glädja din omgivning, växa ett par centimeter och ha förbannat roligt. Du kommer att upptäcka dig själv med annorlunda redskap i dina händer, göra saker som du kanske gör varje dag eller aldrig skulle kunna komma på tanken att hitta på själv. Du ska bygga istället för att köpa och agera inspiratör och kreatör i en värld som aldrig kan få nog många trädgårdstomtar på vift.

Gå in på http://www.365saker.se/ varje dag för att se vad dagens uppgift är.

2008 är såhär i efterhand uppdelat i två delar, före och efter handbollen. Handbollen som övergick från att vara mitt liv till mina magsår och hjärnspöken. Tiden innan maj kommer jag mest ihåg som stress, sjukdom och tårar. Därför känns det lite svårt att liksom sammanfatta ett helt år. För efter maj har det liksom gått som en tidsrymd och sommaren den bara höll på och höll på och trean är ju det mest angenäma som hänt på år och dar. Men jag vill ändå sammanfatta, för att jag tycker att sånt är roligt.

Januari: Jag fyllde arton och gick på justicekonsert

Februari: Vi åkte till Idre och min farbror dog. Jag var sjuk och tränade för mycket. Jag och Elin bokade en resa till Nice.

Mars: Jag insåg att jag nog behövde sluta spela handboll och samlade mod för att våga berätta det för min tränare, jag var på min första begravning och skolkade på tok för mycket.

April: Jag halkade in på en resa till Kongo och började engagera mig i det, började gå mer till skolan efter att ha fått prata med rektorn och fått min Nice-resa hotad. Jag trodde att skolan skulle ta död på mig - på riktigt.

Maj: Jag och Elin åkte till Nice, jag berättade för mina tränare att jag skulle sluta spela handboll

Juni: jag åkte till Israel och började jobba på Liseberg

Juli: Jag jobbade på Liseberg och njöt av sommaren

Augusti: Way out west, Liseberg och Kongo

September: började trean och hade träningsabstinens, anmälde mig till göteborgsvarvet, gick slack line och var ute på diverse nattliga strapatser

Oktober: Njöt av den soliga hösten och levde på alla fantastiska sommarminnen, tog det piano

November: Försökte vilseleda hjärnan och finta mörkret, gick i skolan och tränade ingenting

December: Småjobbade här och där och blev stressad över skolan för första gången på hela terminen, tränade noll, festade desto mer!

Årets klant: När jag en morgon tappar en honungsburk i Jenny & Eriks kök och det skvätter honung över mig, golvet, taket och väggarna. Till saken hör att jag skulle på jobbintervju och hade skitbråttom, väl där inser jag att det som jag trodde var vatten nu stelnat i håret, mums!

Årets mest oväntade: (för mig själv) att jag tog jobbet på Liseberg, (för andra) att jag slutade träna - helt

Årets YES!: När vi vann klasskampen utklädda till gladiatorer

Årets aha-upplevelse: världen är inte svart eller vit

Årets mål: börja lyssna mer på mig själv (delvis uppnått)

Skriva en bok (ouppnått)

Springa en mil på under 50 minuter (ouppått)

Resa mer (uppnått)

Årets flyt: att halka med på en resa till Kongo

Årets (bästa) resemål: Alla resmål! Det började i maj med en resa till Nice i sällskap med Elin för att hälsa på Linn, sen åkte jag till Israel och den resan var nog bäst av allt, sen en spontanresa till Köpenhamn med Madeleine och såklart Kongo som var någonting helt för sig självt. Det känns rätt lyxigt och fantastiskt alltihop!

Årets bästa film: Fight Club och såklart den vi spelade in med årets Luciaspex!

Årets nära-döden uppplevelse: 1. Hiseikels tunnel i Israel när jag med vatten upp till knäna och trasig ficklampa får sån dödsångest att jag önskade att jag aldrig blivit född.

2. När jag och Eva fastnade mellan 5:e och 6:e våningen i en hiss i Etiopien och lamporna släckes och Eva storgrät och jag  stod och pratade oavbrutet fast rösten sprack hela tiden och benen skakade och det var svinvarmt och jag var ungefär 80% säker på att vi skulle dö.

Årets rymning: hemifrån en vecka innan skolavslutningen

Årets jag-lär-mig-aldrig: När jag utökade min kursplan med 100 poäng och hoppade på Matte C kursen, eller när jag köpte ett årskort på gymmet och började träna handboll lite granna igen.

Årets HAHA: När Emma knackade på förfesten hos Madeleine i döskalledräkt

Årets upptäckt: att man kan ägna sin lediga tid åt annat än träning

Årets märkt-för-livet: Kultur och idéhistorielektionerna med Anders och alla traumatiska minnen som utspelat sig i små utrymmen som dessutom har gett mig flygskräck!

Årets drog: Hämtkaffe på magasin 11

Årets fanockså: alla en miljon saker jag har slarvat bort

Årets tabbe: att gå förbi väskbandet på Arlanda på väg hem från Israel

Årets vilse: vart jag än åker eller går lyckas jag komma bort känns det som

Årets bragd: Att gå hem ifrån stan i högklackat för att vid hemkomsten (strax efter fem) behöva klättra upp för balkongen, krypa in genom att lirka upp altandörren och sen jobba 9h dagen efter

Har du gjort något som du ångrar det här året? Köpt ett gymkort

Årets bästa konsert: Justice på trädgårn på min födelsedag!

Bästa upplevelserna: Att fylla arton, Israel, åka bilflak och sjunga afrikanska sånger tillsammans med massor av underbara människor i Dolisie, massor av vardagsroliga saker i skolan som gör att jag tycker så mycket om att gå dit.