Make something good

Och på dinosauriernas tid levde bara morfar, nu spelar han mest schack, för fint väder för gula gummistövlar, för kallt för att gå barfota, and who the hell is thin Lizzy? Allt detta hann jag tänka på under fredagsssamlingen i Domkyrkan där solen sken in, som den alltid gör, och träffade mig rakt i pannan. Idag. När remember me part 2 startade.

Igår var jag runt på svartrockar och punkaraffärer i Haga för att hitta en Led Zepperlin tröja med Marcus. Det var trångt och varmt och jag mådde illa efter att Marcus tvingat mig att äta upp halva bullen efter mackan. Det regnade och Marcus hade shorts och jag hade huvudvärk. Vi träffade Marika och jag tror att mamma blir glad för presenten vi hittat. Dregglar över alla med en bra kamera. Rött nagellack var liksom inte tillräckligt ikväll. Fredagsmys med en touch av död.

Missa inte: För er som inte är i Trollhättan på fredag skulle jag bara påminna er om att inte glömma bort att det är kulturnatta. Med risk för att vara otroligt tjatig; se till att särskillt inte missa Navid Modiri när han spelar med sitt band om ni kan. Kolla in deras hemsidad så länge www.navidmodiri.com och ladda ner låtarna som finns innan ni sätter på högsta volym och dansar galet i era vardagsrum till era grannars stora glädje och förundran.

I morse när jag vaknade var det grått. I morse när jag vaknade övervägde jag seriöst att skita i alltihop och somna om. Sen övertalade mitt bättre jag mitt sämre jag att spara det till en annan dag. Kanske i morgon?

Stress och huvudvärk är den absolut mest effektiva kreativdödaren och när jag vaknade hade jag drömt allting sådär tydligt igen. Min tankekarta sprider ut sig som Hiroshima och bland orden råder kaos. En lektion borde man väl kunna missa utan att det ska vara så farligt? Mamma fyller år i morgon och jag har bestämt hemligt möte med Marcus på Marika-fiket för att fixa present. Lite spänning mitt upp i torsdagsyran och kanske är det en anledning god nog att gå upp för? Världen rör på sig. Det finns dock vissa som inte noterat detta. Och vissa blir kära, vissa kör omkull och vissa fortsätter sitt race som om löven inte existerade. Jag bara tittar och njuter av att se människor som lyckas simma motströms i takt med hjärtslagen och visst håller jag lite med mamma som just suckade att; det är visst en konstig dag idag.

Klockan ringer 06.10 och jag blir lika förvirrad varje gång, känner mig förnärmat avbruten och störd. Fullknökad buss, - igen. Hade helst velat isolera mig och sovit hela vägen till skolan. Ler mot killen som delar ut Metero, han står där varje morgon när jag går av bussen, varje morgon går eller springer jag förbi med ett leende. Han är nog morgontrött han med. Alltid bärande en beige mössa. Alltid snälla bruna ögon. Fikade med Cassandra och klämde i mig en halv megastor kanelbulle i Haga, fick ett Lisebergskort och några trevliga minuter av Jenny. Sen le grande finale. Jag har blivit handbollstränare för ett gäng 97/98or. Tränade dem mellan 17.00 och 18.00 tillsammans med Linda, Josse och Maria. Gick därifrån med förnyad energi och ett leende på läpparna.

Läs: "Extremt högt och otroligt nära" skriven av Jonahtan Safran Foer som i olika artiklar jämförts med personer som ex. Woody Allen, Marc Chagall, och Nobelpristagaren Isaac Singer. En bok som tar oss upp på svindlande höjder och förbi allt som heter språklig korrekthet och normal layout. En bok med en 9 årig uppfinnare, smyckesdesigner, frankofil, vegan, orgamist och slagverkare som huvudperson. Du kommer oavsett inställning inte kunna låta bli att älska honom i slutet av boken.

Lyssna på: Lisa Miskowskys senaste platta "Changes" som i alla fall jag tycker är det bästa hon har gjort. Höjdarspår: As daylight fades, Mary och 20th of December madison avenue. Njut.

Bild hämtad ifrån: http://www.artstarphilly.com

Helgrym dag med världens drag på Liseberg och småbrorsorna i täten. Ögon stora som tefat och ett leende som låg över hela ansiktet och spred sig vidare i kroppen och någonting varmt, någonting stort som tog plats i kroppen som ett otroligt stort varmt bultande hjärta. Jag åkte de små hemska båtarna två gånger i rad; - endast för din skull. Är nu trött illamående och lycklig.

Ibland undar jag om det inte är veckorna som gör att man orkar med helgerna, så är det garanterat den här vecka iaf. Johanna och Pernilla sov här i går och det var eternal sunshine of the spotless mind, toast och annat bra. Vaknade kl. 09.00 av att pappa ringde. Vaknade tio minuter senare igen av att tvättstället ramlade ner i badkaret.

Och liksom hip teens inte bär blue jeans är det ingen som ser fram emot måndagar. Förutom jag. Som längtar mig förbi uppstigning och tandborstning och istället till sol i ögonen och varma händer. Till Vasaparken eller hösten eller fiket på V. Till bildlektioner med glassbägare i gips och mobiltelefoner. Till sena kvällsträningar med klister och blåmärken. Till lite försynt måndagsfniss. Och allt annat som måndagar innebär.

Kanske borde man resa, kanske bordé man skaffa bättre vanor. Kanske borde man fylla 18 först? Eller åka till Frankrike och ägna helgerna åt att måla vita pilar i gränderna på Montmartre som leder upp till Sacre-Coeur och skicka iväg trädgårdstomtar med tåg.

Igår var jag på kräftskiva. Lite degig men det fick ett strålande avslut med psykologen och andra systemlekar. Jag lyckades aldrig lista ut den sista vi gjorde med tändsticksasken och satt tillslut kvar där som ett fån och fattade ingenting. Tillockmed Jessica fattade den efter ett tag och sa till mig "och du ska vara smart"? Jag vet inte vart den där smartheten ska sitta då. Inte i systemlekar i alla fall. Ikväll kommer Johanna och Pernilla hit, vi ska hyra film och bara ha det allmänt mys. Blivit bjuden på Cats och är allmänt lyrisk, drömde att jag hade en jättefin kjol jag skulle ha på mig när vi gick på musikalen, Christina drömde att jag hade fixat hela kittet med ett år utomlands, allt bokat och klart. Jag tror stenhårt på att det var någon sorts framtidsvision, att jag och Christina på något sätt har ett sjätte sinne.

Varje morgon står de där och delar ut sina tidningar, Metro och den där nya. Varje morgon en framsträckt hand och varje morgon springer jag skrattandes förbi. Jag orkar inte läsa tidningen, jag är ju sen till lektionen, alltid sen till första lektionen. Förutom i morse, då var jag istället mycket olikt mig där förfärligt mycket tidigare än jag behövde. Linn var i behov av en reskompis. Jag funderade över min oförmåga att bara vara sådär lagom i tid eller otid, alltid detta extremt sena eller tidiga börjar bli lite slitigt.

Igår var det promenad, soffika och avokadomos med Jenny och Smala Sussie, örtte och pumpakärnor med Linn. I natt var det brist på sömn och i morse var det Smala Sussidansen i mitt vardagsrum för andra gången på kort tid.

Sommaren vill inte ge upp, de varma vindarna håller i sig och alla svenskar pälsar på sig kläder för de vet att snart, snart kommer den. Hösten. Och lite längtan är det, efter thé och regn. Lite outtalad längtan om att få krypa ihop och vara lite ensam. Lite braigt skolk och café. Lite film och Smala Sussi var mycket hemskare än jag kommer ihåg den. Miss motor. I morgon är jag tvungen att kliva upp ur sängen fast jag inte orkar.

Du är ett av mina raisons d´être och ännu har löven inte riktigt börjat falla på allvar. En trasig lavalampa står på mitt skrivbord och ger mig lite sentimentala vibbar samtidigt som Freddie Wadling påminner mig om att somewhere, over the rainbow.. och kanske blir sommaren inte bättre än klockan tre på morgonen sittandes på en träbänk insvept i en hundfilt och sjungandes till Maia Hirasawas "Mattis and Maia" medan stjärnorna kör sitt eget gig där uppe.

I fredags fick Eva och Sofia med mig ut, mot alla odds, och precis som Eva sa så gjorde det snusen. Sov hos Eva och gick upp omänskligt tidigt dagen efter eftersom Eva skulle spela match. När vi var på väg ut såg Eva att vi låg en timma före i schemat, jag gick hem och sov i stället en liten stund innan Christina hämtade mig för att hänga med som hjälpledare på Hampus gympa. Fick skjuts hem, glömde nycklar, och satt ute i vår hängmatta i gympabyxor, tshirt och loafers och käkade banan och åt gifflar med Hampus. Kunde varit värre. Vi blev insläppta efternågon timme när pappa kom hem. Gick hem till Johanna och sedan hem på kvällen för att somna i soffan till filmen "Big Fish". Idag var det jobb och sedan lite Johanna till, megamys med varm choklad och salta scones med björnbärssylt och keso. Värsta lyxen att få träffa syster två gånger på samma helg. Du är fin du.

Och alla hade en vän med en bil, och det har jag med och jag vill åka långt långt bort, inte ifrån, utan till. Jag läser om en stum man med skulpturhänder och ett Ja intatuerat in i den vänstra handflatan och ett NEJ i den högra, om tomma kuvert i byrålådor och en ensamhet jag tror att bara vi människor kan bära på. Jag läser om en pappa som dog i World Trade Center och om en pojke som söker upp alla med efternamnet Black för att hitta nyckelns rätta ägare.

Headache. Vita halvmånar och en komprimerad värld. Headache men en varm känsla i magen som suttit kvar. Headache och en granne som spelar techno. Fuck no. Smala Sussie dansen i mitt vardagsrum och Johnnydansen på min balkong. Jag har härliga vänner.

Idag var ingen bra dag, matte och huvudvärk. Men en lite trevigare kväll med Hanna som sällskap. Så mycket saker jag vill göra men orken har försvunnit. Saknar dig lillebror. Och jag tänker om jag hade kunnat skriva hade jag skrivit en lång text till dig för att kanske förklara att jag brukar gå in i ditt rum när du har somnat och försiktigt lägga mina fingrar mot din handled för att kolla att pulsen stämmer, att den fortfarande slår i takt med min. Jag hade förklarat att du format mig mer än någon annan, på insidan. Jag tänker att om jag kunnat skriva så att folk förstod hade jag skrivit och förklarat för dem att där ditt hjärta finns, där kommer jag alltid att vara.

Och jag saknar dig, min balkong har liksom tappat sin tjusning nu, trots att den har både kuddar och en engelskt röd soffa. Det fattas thekoppar, kexchoklad och skratt. Det fattas dig. Det är något visst med att vara två...

Idag hade vi "klasskampen" som innebär att alla klasser klär ut sig i något och tävlar mot varandra i grenar och dessutom gör ett framfrädande som har med deras tema att göra. Det var en grym blandning av popcorn, tjuvar, poliser, 80-tals gymnaster, stenar, flugor och bowlinkäglor (inklusive bowlingklot, rännor och coacher)mm. Vi var orienterare. Kändes något fantasilöst bland allt annat, men det funkade - fram tills att vi skulle göra vårat framträdande. Katastrof säger jag bara. Men jag antar att man är tvungen att bjuda på sig själv i bland.

Hämtade Hampus på eftermiddagen och är nu totalt slutkörd. Har dessutom träningsverk efter träningen med sporttjejerna där jag och Linda i stort sett hade kunnat vara barn till hälften. Vi hade grymt kul i alla fall.

Jag har ett band på vänstra armen. Jag har en hemlighet på vänstra armen som jag bara delar med dig. Och utan dig hade det varit höst på min planet, utan dig hade jag frusit ihjäl om mina händer.

Och inatt drömde jag om dig igen. Jag vaknar alltid tjugo minuter före min veckarklocka ringer utom i vissa fall då jag vaknar tjugo minuter efter att klockan ringer. De mornarna har jag bråttom. Ham-sayeh, jag kunde låta bli att säga orden och låta dem falla till marken. Jag kunde implodera. Eller så kunde jag imponera, med att säga det du precis tänkt berätta om. Men det är bara vissa dagar, bara måndag, någon gång, jag lyfter luren innan signalen gått fram.

Och vem fan är intresserad av mitt privatliv. Mamma, tjuvläser du det här kommer jag att binda fast din tå i ett snöre. Tillbringade första sommardagen med Elin, kanske också sista, idag. Alltid lika härligt att träffas. Nu skulle jag ju då haft filmkväll med brorsan, men han uteblir och känns lite segt att kolla på film själv. Så läser du det här är det bara att ringa och komma över. Jag har godis för två.

Och sommaren snurrade fort. Vi måste nog börja förlåta klockan snart för att den aldrig stannade, ringa upp framtiden men själva stanna kvar. Söka horisonter. Extremt högt och otroligt nära. I natt drömde jag om dig.

Sovmornar är bra. Anteckningsblock är bra. Snygga foton är bra. Leenden är bra. Det är bra med kabelteve. Ögonkontakt som varar längre än sju sekunder är väldigt bra (för det mesta). Gatukonst är vackert. Det vore bra om du kom snart.

Tröttheten varnar inte alltid, ibland bara kommer den och jag vet ju aldrig om det var i första eller trettioandra omgången jag blev utröstad. Så är det ibland här i Sverige att självkänslan tål att väntas på. Och Jag ser Jennys röda stol helt ensam på balkongen, utelåst och ibland är det nog lite trädgårdsstol, lite balkongstol jag känner mig. Och nu skäller hunden här bredvid, det är aldrig hunden, utan mattens hyshande jag stör mig på.

Jag är ett guss, jag är jag. Och normalt är svenskt, jag skriker för högt och vill korsfästa min tveksamhet, mitt självförakt mitt lagom är bäst. Och solen fortsätter att överraska, människor fortsätter att överraska och man behöver ladda med sådana här dagar för att hålla uppe humöret i november. Idag var det riksdagsmöte i Smyrna och den polskariksdagen jag hoppades på uteblev. Tyvärr. Det hade varit rätt kul att tänka sig L-M elever ståendes i bänkarna och skrika fram sina argument, med ilsket röda ansikten och en näve energiskt viftande i luften. Jaadu, lite mer 9c lite mindre SP1b. Kan fortfarnade inte säga om det är bra eller dåligt.

Sen var det Linn med klass på café, och det var esteter överallt, fast de flesta hade hoppat av. LJUNGBERG uppenbarar sig på Kungsportsplaten och eftersom jag och Linn har så stort medlidande med alla kändisar på grund av deras bristande privatliv så går vi inte fram och hällsar/tar kort. eller kort tar vi, med ett blomsterarrangemang i vägen och precis som jag trodde så är det INGEN som tror på att det är ljungberg vi fotat, vad nu det ska ha för betydelse. Han är ju en människa som oss andra, bara lite känd och snygg. Eftermiddagen går ligsom vi och någon galning hoppar på mig vid brunnsparken och håller för mina ögon, hysteriskt skrattande och efter tre hundradelar förstår jag att det är Sofia och Eva som sen drar med mig och Linn till Mc Donalds. Vi har über trevligt och jag och Sofia sitter på Marsklandsgatan säkert i en timme och missar bussar som ett skönt avslut på en superhärlig dag.

............

Lyssna på: Navid Modiri och Gudarnas nya skriva "många mil att gå" Med en rytm som går rakt in i kroppen och får mig att mima deras störbra texter hela vägen till skolan med ett leende på läpparna är det helt enkelt omöjligt att inte älska dem. Håll utkik och missa dem inte nästa spelning, köp skivan och ni kommer att hålla hösten på avstånd ett tag till mina vänner.

Du kallar mig Cassiopeia efter stjärnbilden en natt i augusti jag ler och tänker du är min himmel, utan dig skulle jag nog aldrig ha suttit kvar. Jag tror mig höra någon som spelar piano, lite trevandes, lite fel och lite vackert. Jag sitter stilla till bristningsgränsen för att höra. Jag tror mig höra ett piano spela, men jag är inte riktigt säker. Kanske är det jag, kanske är det natten. Kanske är det du som tänker på mig i universumet bredvid. Fäster fjärilar i håret, självklart bara på låtsas men jag försöker ändå låta bli att ta av dem bara för att folk kollar med ögon större än guldfiskars. Jag fäster fjärilar i håret, jag tänker att snart, snart flyger jag.