Make something good

Jag gick och drömde, och vips stod jag där med spårvagnsspåret framför mig igen - den här gången med en vit rullgardin under högra armen - vad ska jag göra med mig själv? Orienteringen avklarad nu åtminstone. Vi kanade ner för dyblöta klipphällar, hängde i ljung och enbuskar, sprang genom kärr och sumpmark, upp för enorma berg, ner för läskiga branter, irrade omkring utan någon direkt riktning, sprang för livet och tog sex kontroller på två timmar och kom in för sent, så vi får ett poängavdrag. Jag ska erkänna en sak. Jag känner mig sällan så miserabel som jag gör när jag får en karta i handen, med en kompass är misslyckandet fullbordat. Fast jag ska lära mig, ska banne mig tvinga med Christina ut i skogen på mina självträningspass så ska hon få lära mig att orientera.

Gick hem ifrån orienteringen i skor som lät tjipp-tjipp och med blött upp till knäna. Orkade inte kolla upp spårvagnar så jag gick. Kom hem och drog av mig skorna som luktade träsk och såg att strumporna var helt bruna. Hoppade in i duschen och sprang sen som en galning till spårvagnen för att åka till pappas jobb och hämta kameran. Vi lunchade på en grekisk restaurang och gick förbi mitt fik för en kaffe. Far är rar.

Med hänvisning till förrförra inlägget är det självklart inte en system digitalkamera utan en digital systemkamera jag kanske ska köpa. OM ni möjligtvis undrat.

Jag vränger på ord och siffror, välter ut hinkar med kaffesumpsvatten och bråkar med min familj. Jag har smittat alla mina arbetskamrater med min förkylning jag fick förra veckan och fått en lapp från skolan där det bla. står att jag har 16% oanmäld frånvaro från naturkunskapen. Jag har inte tränat på två veckor, druckit alldeles för mycket kaffe och dessutom skitit totalt i skolan. På tal om skolan har vi fått en ny rektor, han är kvinnoprästmotståndare och vägrar att viga homosexuella. I say no more.

I morgon har vi orientering i Enggårdsbergen. Vi ska vara ute i två timmar. Ha ha. Är jag inte tillbaka innan klockan fem bör ni ringa polisen. Nej, jag skojar inte. Orientering tar jag på fullaste allvar. Jag tror det är lite där problemet ligger.

Bild ifrån: www.davidellis.co.uk.jpgi

När jag går hem ifrån spårvagnen brukar jag gå och drömma och missar alltid trappan ner till höger för att komma ut på gångbanan. Jag fortsätter rakt fram längst med spåret där det också finns en gångväg. Efter ett tag tar den bara slut och det är bara spår i en lång raksträcka framför mig. Eftersom jag kommit en bra bit orkar jag inte gå tillbaka, så jag får klättra över staketet eller gå på spåret för att kunna komma därifrån. Jag tycker det är otroligt dålig planering trots att det är lite roligt att tänka på hur det ser ut när jag försöker komma över det där sabla staketet.

Var hemma hos pappa och hängde. Rensade linneskåpet (vi ska flytta snart), spelade kula och käkade lax för tredje gången den här veckan. Det var fint. På måndag får jag låna en system digitalkamera av min pappas arbetskamrat, tycker jag om den får jag köpa den för 3000 kr. Jag har varit i extas sen jag fick reda på det, helt galet! Jag har drömt om en sådan i flera år!

Eva var här igår. Vi låg som två döda sillar och såg på film hela kvällen, sen orkade hon inte åka hem så hon sov över. Bra med en stor säng när du får oväntat besök. Fast nu är den full av kaksmulor, fast det har väl sin charm det med. Trevligt var det i alla fall.

Nu är det kväll igen och balkongsittning med kalla fingrar och en yllefilt för att lyckas behålla den där varma känslan i magen ett litet tag till. Slås gång på gång hur enkelt det är egentligen när solen lägger sig som en varm hand på min panna och formar tummen upp som en siluett på väggen bakom. Snart är det sommar och då ska jag bränna min naturkunskapsbok, åka till Dalsland, komma tillbaka och torka gamlingar i röven i fyra veckor och ha så förbannat kul jag bara kan.

Åkte hem till Jenny och Erik efter att ha gjort ett ynkligt försök till att gå på sista lektionen som ändå var inställd. Gick istället och satte mig utanför domkyrkan för att plugga. Det gick bra tills jag fick blodsockerfall, då tog jag mina sista fyra kronor och köpte godis, sen kom Jenny och spårvagnen. Det var grillad lax, majskolvar, sparris, lök, tomat och mozzarella sallad och trevligt sällskap. Sen hjälpte Jenny mig med min uppsats och vi såg på Greys anatomy och åt knäckebröd och drack mjölk innan jag missade spårvagnen. Kom hem vid tolv och var väldigt trött och nöjd med min dag.

 Idag var det till min stora lycka regn, så jag gick hem efter skolan och bakade kakor, bäddade ner mig i sängen och kollade på de avsnitt jag laddade ner av Greys anatomy (eftersom jag bestämt mig för att åtminstone lära mig en serie). Idag var en sån dag då det var okay att gråta när Meredith fick en utskällning för att hon lagt näsan i blöt när hon egentligen bara ville göra det rätta. Det är så. Vissa dagar är bara känsligare än andra.

Tunn måne intill en stjärna, annars inget mer är soundtracket till Amelie från Montmartre och bilars bromsljus ute på vägen. Just hemkommen från farfars 75-års kalas där jag tillsammans med alla andra kusiner varit servitris. Vi hade kul som vanligt och satt och skrattade åt alla försupna jazzdiggande gubbar, och hälsade på släktingar från norrland och Stockholm som berättade om oss som små medans vi stod och log och nickade och försökte pussla ihop i hjärnan hur vi på någon konstig omväg kunde vara släkt med varandra. När maten och konverserandet var klart gick vi ner och satte oss och åt pizza, sen satte vi på ?bilar? inne i ett litet rum och knödde in hela kusinskaran från Carl 4 till Gustav 22 och pustade ut.

Nu ska jag sova istället för att panika över kommande vecka. Säger bara synd att jag jobbar hela dagen i morgon, och synd att jag glömt mina geografiböcker i skolan, synd att jag inte gjort någonting jag borde gjort eller sagt någonting jag borde ha sagt. Synd att det aldrig blir som man tänkt sig, men bra att det hyfsat ofta ordnar upp sig ändå. Ps. Min släkt äger. Ds.

Skrajvåta läppar, som nedbitet nagellack, inomhusdagar och pulverkaffe. Lukten av den rädsla du aldrig vågade släppa fram som starwars episod I, II, III tapetserat över taket istället för de självlysande stjärnorna Eva har i sitt. Rakt igenom skitfin myskväll med Moulin Rouge och kladdkaka, somnade i en alldeles för smal säng och slog Eva knockout i sömnen. När jag tänker på Eva tänker jag på Shakira, världens största leende och vind.

Jag tänker att om jag struntar i det tillräckligt länge kanske det försvinner. Sommarjobbet klart nu i alla fall, på ett äldreboende, 25/6 ? 19/7. Jag behöver pengar till i höst då jag ska hälsa på Linn i frankrike, sitta på ett tak, äta ost, dricka vin och konversera om livet, dansa ute och träffa människor som kan prata franska.

Ritar kartor över kroppen för att hitta en väg ut härifrån. Alanis Morisette ligger kvar i Evas stereo, jag säger 18 grader sandpappershals och regn. Inte ens kladdkaketerapi hjälper mig igenom det här ösregnet idag.

På träningen landade jag rakt på bröstkorgen, så nu har jag svårt att andas. Andra knäcker näsben, bryter fingrar, får hjärnskakning och lite andra coola saker. Jag klumpar ner mig på bröstkorgen och låter som en kedjerökare när jag går och blir andfådd efter tre meter. Det är rätt ocoolt och gör ont utan att synas. Skippade bilden och satt nere hos Frida med en fryst banankaka på bröstet för att lindra det onda och försökte översätta Jennys uppsatsutdrag om flyktingpolitik och UNHCR som skulle vara ?inte så krånglig engelska?. Mamma mia. Det tog oss säkert två timmar totalt och när jag väl fattat vad det stod så fattade jag ändå inte själva poängen. Jag vet inte om jag är dum i huvudet eller som jag helt enkelt bara har för mycket där inne nu. Inte ens mammas samiska smycke som i själva verket är en lyckoamulett kunde hindra den här dagen ifrån att bli dålig.

Allting snurrar på, och jag vill vara skolklar och åka iväg ifrån internet, telefoner och tv. Jag vill isolera mig för att inte kunna sysselsätta mig med någonting hela iden. Får panik på att allting går så snabbt och effektivt och förenklat. Jag känner mig inte så himla effektiv och enkel som alla prylar lovar mig att jag ska bli bara jag använder dem. Jag blir inte coolare för att jag dricker coca cola och jag har inte fått fler kompisar trots att jag köpte en ny klänning som var jättefin. Damn it. Det känns som att hälften av alla jag känner ber mig sluta med handboll, men vad fan skulle jag sysselsätta mig med då? Datorer och mer plugg. Fan heller, jag knarkar muskler och snygga vader i stället.

Underbara människor, vad jag har saknat er! Lagåterträffen hos Natta blev ungefär tre gånger bättre än förväntat och jag har inte skrattat, dansat och pratat så mycket på flera veckor. En mix av falsksjungna nittiotalslåtar och melodifesival. Skitsnack, djupsnack, fnitter och dans.
Det är konstigt det där att trots att vi inte sett varandra på veckor, månader och för vissa ? år så var det som att vi aldrig slutat umgåtts. Vi har som en knepig syskon-kompis-främling relation som gör att inga ämnen blir för pinsamma eller konstiga att prata om, helt galet glad att jag fick de åren med er.

Eftersom jag skulle åka hem med Jasmin (som inte var vid sina sinnes fulla bruk) och i regnet behöva åka från frölunda till markland och sen cykla i mina tunna skor och tights så fick jag lov att sova hos Natta i stället. Det blev sent prat och tidigt vaknande på grund av en fågel utanför fönstret som jag fick lust att skjuta med hagelbössa. Känns som det är mer regel än undantag att komma som ett skabb till jobbet. Idag i kortkort svart klänning, svarta tights, röda skor, dagenefter-sminkning, knullrufs och baksmälla. Tur att chefen inte jobbar på söndagar.

För övrigt ska Nathalie lära mig att bli mer oansvarsfull. Vi börjar på torsdag. Fast jag har redan tjuvstartat genom att skita i min cykel som står helt ensam och övergiven på marklandsgatan. Bra Julia, bra!

Världens största motionslopp går av stapeln och 40 000 joggare ska idag springa förbi utanför mitt fönster. Vårat område är omringat av blåa sträck, poliser och avspärrade vägar. Redan klockan 08.30 i morse när jag cyklade till skolan för att göra mitt förbaskade prov sprang det omkring små funktionärer med påsar och lappar och hela baletten. På tal om prov så gick jag upp en timme förtidigt i morse (06.30). Jag och klockor. Allt kändes sömnigt och väldigt fel men jag tänkte att det berodde på att jag bara var slutkörd. Ibland blir jag så trött på mig själv.

Ska plugga på mitt svenskaprov om Antiken. Jag har aldrig haft så här mycket att göra i hela mitt liv. På måndag har jag tre prov och på onsdag en betygsavgörande inlämning. Känns som att 70% av vad som rör sig i mitt huvud är skolan. Känns som att de 30% har blivit lite för komprimerade. Känns som att jag har mina underbara bröder att tacka för mycket, Adam, Hampus och Carl har aldrig get mig en lugn stund så det här tempot knäcker mig inte eftersom jag är tränad i att alltid ha fart och ljud omkring mig. Jag känner mig för tillfället som stormens öga med en uppmätt vilopuls på 57 och Aretha Franklin i bakgrunden som ett andningshål. Stillastående mitt uppe i 159 km/h och Iliaden, Odyssén och Antiken nedklottrat i ett rosa Marimekkoblock gör det lite enklare, lite enklare att fyllas av Arethas sinnessjukt underbara power-röst och sluta tänka måndag innan det ens har varit söndag.

Skriver ner romaner på mina händer, formulerar mästerverk i huvudet mellan Lilla torget och Beryllgatan. Går hem, tvättar händerna, glömmer bort och skriver en uppsats om Edith Piaf istället.

Kylskåpet har tystnat, som sekunderna innan dem blir skjutna på film. När man bara hör ljudet av sina hjärtslag, eller klockans tickande. Det har varit samma tystnad i tre dagar nu. Samma sak har hänt. Somnar när jag kommer hem och vaknar med soffränder i ansiktet utan tidsuppfattning. Träning och mat, läxor och sömn. Denna konstanta träningsvärk.

Mycket blommigt men lite inspiration. Jävla krångelhjärna, krångelhjärta, krångelliv. Bussen missas som vanligt och jag fick anstränga mig för att inte lägga mig ner på golvet och börja gråta, skrika eller kasta böcker omkring mig i klassrummet i morse när jag fick reda på att jag inte fick göra naturkunskapsprovet i dag utan var tvungen att komma till skolan på LÖRDAG MORON KLOCKAN NIO. Jävla misär. Jag satt uppe till 23.00 och pluggade i går kväll, samt var upp vid halv sju på morgonen för att (efter att ha grattat Carl) hinna plugga till provet som jag trodde jag skulle ha när vi började, klockan 09.30 i morse. A är en hagga. Det enda som är bra är att det är Frida som ska sitta vakt. Jag slår vad om att det är någon kristen konservativ stofil som bestämt det här med lördagsskrivning, för att bevara gamla jävla kristna hederliga traditioner.

Pollen eller något annat i luften. Costello, Belle and Sebastian och Taube. Insydda stuprörsjeans och lördagsnojor. Fredagskaos och Emma i Kristallsalen skrikandes något om usla domare och hembränt när en hopsnörpt rektor kommer in. Skrattattacker och panikattacker inför ett löjligt föredrag. Gått ner mig i citat-träsket igen, är en sucker på att låta bli och när jag hör Seeing other people tänker jag bara på tåg och Landskrona. Fint. Jag har aldrig varit mer rörig i vad jag skriver, kanske är det för att jag egentligen är aldeles för klar med vad som egentligen borde göras.

Till ordningen. Adam konfirmerade sig idag, sol, vår och lite kallt, precis som det ska vara. Det var en fin predikan och efteråt god mat och massa härliga och vilda kusiner.

Och. Klassträff igår. Trodde att folk ändå hade växt till sig, men det var precis som att komma tillbaka till den gamla klassen. Samma grupperingar, samma coola gäng och osäkerhet. Min lärare undrade halvt på skoj hur jag stått ut i tre år. Så här i efterhand har jag ingen aning. Gick hem till Lina efteråt, vi åt världens godaste tacos, kollade på film och provade kläder jag skulle låna till idag. Lite roligt att den enda personen i hela världen som jag känner som är lika liten som mig också har den största garderoben en sextonåring möjligt kan ha.

Vardagslyx för mig är choklad ifrån Karnolds, att kunna plugga på balkongen och för en gångs skull inte ha ångest över skolan. Hoppade över mitt Naturkunskapsprov idag, hade knappt öppnat boken och drömde i natt att jag gick dit i alla fall och skrev, så på morgonen hade jag definitivt bestämt mig för att jag skulle strunta i det. Bilden är äntligen klar nu så den här veckan är det bara svenskaredovisningen att tänka på, allt annat går att skjuta upp några dagar till. Min livsfilosofi håller inte för fem öre men jag kör stenhårt på den ändå.

När jag ser hundar och deras ägare så tänker jag på att det stämmer ju verkligen det man säger om att ?sådan herre sådan hund?. Så jag undrar vad jag skulle ha skaffat för hund. Den skulle vara inte så jättestor, och vara rätt enveten. Sen skulle den nog vara rätt korthårig och ha söta små öron. Den skulle ha prestationsångest och försöka vara en bra hund utan att vara allt för jobbig, den skulle vara glad och sprallig, fast på kvällarna skulle den inte vara så cool, då skulle den krypa upp bredvid mig och kura ihop sig till en liten boll alldeles nära och somnat i takt till mina hjärtslag.