Jag börjar ana varför jag inte kunnat somna på kvällarna. Häromdagen hittade jag en gammal medecinflaska i vårat skåp som min lillebror fått ordinerad när han var ett litet knytt. Jag tog tio gånger hans dos (eftersom han är minst i världen) och blev jätteglad eftersom det tog bort hostan när jag skulle sova. Det lilla kruxet var att jag inte kunnat sova sen dess. När jag idag läste på förpackningen förstod jag varför. Jag har tagit (en aldeles för stor dos) Bricanyl, vilket ofta ger rastlöshet och sömnproblem. Det är liksom inte ens en hostmedecin, han hade bara fått det för att jag har ingen aning, vidga hans pyttesmå luftrör typ.
"DET ÄR FRUSTRERANDE att höra på tjejer som alltid tjatar "Jag tycker mer om att vara med killar än tjejer. Det är liksom raka rör och inte massa skitsnack" Ptja, man dömer ju andra efter sig själv är min åsikt. Och detta uttalande blir lite som att bajsa sig själv i ansiktet. Jag vet att det är jättehippt att vara en sådan tjej som har massa killkompisar. För det är som att spela i division ett när man egentligen tillhör ett korpenlag. Eller? När jag var liten fick vi höra att "tjejer inte kan leka tre" och helt plötsligt kunde vi inte heller det. Vi fick höra att "flickors konflikter är så mycket jobbigare än pojkars". För flickor viskar, skvallrar och manipulerar. Men mellan pojkar är det raka rör. En smäll på käften så är konflikten löst. Men ord blir självuppfyllande profetior. Om man bara förväntar sig en massa raka rör är det klart att man inte hör att killar faktiskt också snackar skit. För det gör de. De snackar mängder med skit, precis som tjejer. Fast det har ett annat namn; diskussion. Och utöver skitsnack så slåss dom. Tack och lov slutar majoritetn när de blir vuxna, men en besvärande stor del växer upp till att misshandla kvinnor, barn eller en dum jävel på krogen."
För övrigt såg jag ett mycket intressant program där det diskuterades vad man skulle kalla tjejens könsorgan. Att killar har en snopp är så enkelt att säga, men där det kommer till tjejen blir det med ens så himla besvärligt och genant. En av tjejerna som var där, Hanna Närding, hade startat någon form av kampanj - snippa heter det! Här är en intervju ifrån DN med henne: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=657463. Bra jue.
Jag har tappat livslusten. Så jävla tråkigt att aldrigaldrigaldrig vara frisk. Och dessutom behöva väckas av små skrikande idioter som också ska vara hemma idag. Och 45 minuter satt jag i telefon utan att komma fram till läkaren. tre av mina vänner tar studenten idag och det är vackert väder. Fan jävla skit.
Fast eftersom videon är så dålig så lägger jag upp den här med, underbar låt och världens finaste video. Beirut skulle kommit på Way out west, fast nu ska dem inte det längre. Det är mycket olyckligt, men njut här tills de kommer till Sverige nästa gång.
Jag har lovat en kvinna att hjälpa henne fixa hårmodeller. Eftersom jag misslyckats totalt fick jag så dåligt samvete att jag erbjöd mig att ställa upp själv. Så på tisdag ska jag klippa mig. Jag vill inte ens klippa mig. Sen lovade jag Eva att hon ska få färga håret på mig på fredag. Den som träffar mig på lördag kommer att undra vem jag här. För den nyfikne är det bara att ringa mig och boka en date, det är först till kvarn som gäller... När jag ändå pratar om hår. Jag har inte borstat håret på nästan en månad, och nu har jag fått två små kladdenacker som skulle kunna liknas vid dreads. Tyvärr måste jag reda ut mitt hår innan jag går till frisören. Quelle domage.
Frisk (funderar på att göra en total läkarundersökning för det något som inte står rätt till)
Modig (!)
Jag har surfat runt på diverse bloggar. Jag är understimulerad och borde plugga. Men jag orkar inte. Jag har inte kvar en tillstymmelse till motivation. Däremot hittade jag ett så fint klipp från en fransk musikal på bloggen niotillfem.
Sen skulle jag vilja bli världens bästa barista och kunna göra sånna här som nån kunde men jag har glömt vart jag tog den i från såklart, men tjusigt var det i alla fall!
Lyssnar på Lykke Li och deppar lite över min hals. Fast tänkte snart gå och fira att min feber är borta med en kopp honungsvatten. I morgon är det friidrottsdag och jag känner (förlåt Gunilla H) att det inte är så lämpligt om jag är med. Vilket innebär ytterligare en dag i isolering. Ska nog leta upp min internetdosa och köpa en biljett till Way out east. Som plåster på såren.
Jag är så uttråkad att det nog inte går att vara mer uttråkad än jag är nu. Det är jättefint väder och alla ska på fest. Läste att om man dricker en latte om dagen i ett år så går man upp 11 kilo. Jag tänker att jag i snitt nog druckit en latte varannan dag under de senaste två åren. Hade jag inte gjort det hade jag alltså legat runt 35 kilos-strecket nu. Tur att jag inte hoppat kaffet då. Funderar på att färga håret rött, i ren tristess. Jag har en burk hårfärg hemma.. Vet dock inte om jag kommer att ångra mig när jag vaknat ur mitt febertillstånd. Försöker locka hit Eva så at hon kan baka kaka till mig. Utan resultat.
Jonas ringde förut och muntrade upp mig. Sen fick han hänga kvar i luren när jag gick runt i lägenheten och letade inbrottstjuvar, Madeleine låg bakom i bakgrunden och gnällde över att jag smittat henne. Jag är dock fast övertygad om att det var tanten på borgen i Halland eftersom hon var jättesjuk och vi är flera stycken som blev guidade av henne som blivit smittade.
Jag: Och glöm inte att det är vi som ska se ut vigselringar till dig och M när ni gifter er Jonas: Jaa, det är klart. Och tänk om det blir som i 7:th heaven när de tror att det är vi som ska gifta oss istället, och sen föder du barn i hissen!!
Jag ska kolla hur Uma Thurman stavas, datorn hänger sig och allt jag skrivit försvinner. Flott! Vaknade fem och insåg att jag inte behövde fundera närmare över om jag skulle gå till skolan eller inte, utan mer hur jag skulle komma upp ur sängen. Lyckas kravvla mig upp halv nio och sjukanmäler mig (kan numret utantill), lägger mig sedan med en blöt handduk över huvudet och försöker att inte tycka allt för synd om mig själv. Kollar på Kill bill vid tretiden och drömmer sedan mardrömar om vackra Uma Thurman. Blir väckt av pappa och petar i mig lite fisk innan jag går tillbaka till sängen. Finns inte så mycket att göra förutom att dagdrömma eftesom jag varken orkat läsa, sitta vid datorn eller kolla särskilt mycket på TV. Spännande när funderingar vävsin i drömmar och jag vaknar utan att veta varken fram eller bak. Som vanligt. Livet är så stort att jag inte vet hur det ska få plats. Det är som en ballong innuti som blir större än mig. Och jag vill växa i kapp med ballongen och springa på hustak. Istället ligger jag här. Marcus berättade att läget var stabilare för hans syster nu, de tror att hon kommer vakna. Livet är stort
ligger Marcus syster. Hon har slangar kopplade till hela kroppen och kan varken gå på toa, äta eller andas själv. Hennes skalle är spräckt från öra till öra och i huvudet sitter 38 bitar av benrester som orsakat blödningar i hjärnan. Hennes liv hänger på otroligt skickliga doktorer, sköterskor och maskiner hon är uppkopplad mot 24 timmar om dygnet. Hennes huvud är omlindat med bandage, slangar instoppade i näsa och mun, hennes ansikte är deformerat till näst intill oigenkännlighet. Hon har legat nersövd sen i måndags och läkarna har ingen aning om när, eller om hon kommer vakna igen.
Varför? Hon cyklade och välte. Inte påkörd eller krock. Hon vurpade med sin cykel och huvudet tog första smällen och krossades mot asfalten. Hon hade ingen hjälm, hon cyklade inte fort eller vårdslöst. Snälla, använd hjälm. Det är världens billigaste livförsäkring. Ta hand om er och varandra. Livet är skört.
Det bra med dåliga saker är att man får tillfälle att fira när de är över. Jag och Madeleine har redan en lång lista över saker som ska firas. I täten ligger just nu en 5 sidor lång analys över boken "i korsets tecken" en faktabok om Jesus sista vecka. Praty party. För övrigt hittade jag en skinnväska, en brun sjal med blommor, ett halsband, en portmonä, halvfungerande bläckpennor, en underbar blommig skrivbok och en fullt fungerande Lp-spelare på loppis i helgen för knappa hundralappen. Dessutom har jag införskaffat mig en assisten (baktjosan alltså) för framtida behov. När jag flyttar hemifrån eller så kanske. Då ska det bakas andra bullar minsann. Snart är det bara lägenheten som saknas.
Jag vill inte skriva om Betlehemmuren, västra muren eller vilka motiv översteprästerna hade för att röja Jesus ur vägen. Jag vill inte skriva om ledbandsskador eller Hiroshima, jag vill inte räkna vinklar och dra slutsatser. Jag vill skriva sagor. Berättelser och noveller. Jag vill skriva dikter, små lappar och smyga ner i folks fickor. Jag vill ligga på en filt med en flaska vin och prata om livet. Jag vill ta kort och klättra upp för berg. Inte gå på raka led och vara duktig. Jag vill ha kul. Men de säger att jag måste ta ANSVAR för mina studier, mitt liv, min fritid. Lagom är bäst och inte ränna ute för mycket om nätterna, inte sitta inne för mycket för den delen heller, inte sova för lite, äta för lite. Stressa inte Julia, det är inte bra för dig. För mycket kaffe är absolut skadligt och inte nyttigt alls. Varför tänker du så mycket, tänk inte så mycket utan lägg dig och sov istället, det behöver du. Skolka inte, SKOLKA INTE, jag skolkar inte. Jag är bara trött på att vara till lags. Och då blir det på min egen bekostnad. Och maskrosorna slår ut och blommar över, blir till luddiga bollar man kan blåsa bort. Flax flax bort med vinden och pappa blir allergisk. Knopp, blomma, boll, blås. Vad jag har åstadkommit på den tiden? Ett arbete om FN- konventionen för funktionshindrades rättigheter med utgångspunkt i artikel 24 som gäller utbildning. Säg det snabbt så låter du smart.
Jag tycker den här bilden är så fin. jag vet inte vart den kommer från men jag ser bilden som ett lyckligt slut på en dikt i en av Anna Jörgensens böcker.
"Ingen har rört mina trasiga händer på månader kaffe & regn, trottoarer är sånt som får bära mig jag ser dina blickar och tankar framför mig på morgnarna och jag saknar dig"
Källar som denna måste jag plocka fram det mest färgglada jag har i hela garderoben, mixa det med något mönstrat och en vacker sjal, sen hänga upp det på en galge och tänka att om jag tar på mig det i morgon så blir det en vacker dag.
Du kan alltid bli lite mer, lite brunare, lite vackrare, smartare och snällare. Vissa saker kallas utveckling men hur vet man när det räcker? Hur vet man när det är dags att säga; nej, jag duger bra såhär, inget mer för mig tack på ett tag.
Anna har piercat läppen och är jättefin när jag skrämmer henne halvt ihjäl på Domkyrkoplan där vi ska mötas upp för en fika. Hon följde med när jag tog min första vaccinationsspruta. Det kostade 525 kr och gjorde ont.
Beställt tid till körhandledarkursen eftersom jag verkar vara den enda artonåringen i hela landet som inte tagit tag i det. Det ger jag mig en klapp på axeln för och tänker att jag får investera i en bilkudde om jag ska se över ratten på pappas bil.
Mycket trevligt slottsskogshäng igår med diverse människor även om jag såg ut som en pundare när vi vandrade mot Linné med en vattenpipa i ena handen och en vinflaska i den andra iklädd Jonas hoodtröja och ett par nerkvlade trekvartsbyxor. På förmiddagen hade jag cyklat med C till Ganglet för att inviga hans nya fiskespö, detta var efter att jag vaknat 09:30 med en pepparkaka i handen utan den blekaste aning om hur den hamnat där och blivit upptvingad trots att jag inte orkade alls, sen var det femårskalas för hela slanten och jag rymde ut till balkongen med pappa pralin av Anna Jörgensdotter och fixade sallad som vi åt på balkongen innan jag som sagt åkte till slottsskogen och ja, allt börjar om ifrån det ställe vi en gång startade på. Nice känns redan långt borta men Sverige inte lika trist när det är 25 grader varmt och människor väcks ur sin dvala och kommer ut på vädring i staden vi brukar kalla Göteborg.
Industriområden och måsar, småkillar balanserandes på spåren och solen i ögonhöjd. Omkullvälta båtar i hamnen. Jag gick där en gång och undrade vad fan jag höll på med. Full i fel sällskap och sista bussen för längesedan avgången. Vi hoppades så att lyckan skulle komma smygande, eller i alla fall lite hångel och någon som ville ha oss. Jag kommer ihåg. Våren som kanske äntligen i år blir sådär magisk som man alltid hoppas på. Lyckan alltid bortglömd bakom måstet att köpa ekologiskt kaffe och vara snäll eller bara cool. Omtyckt. Duktig. Men inte nu. Bara rapsfält och blomsterrabatter, kor som flyger förbi utanför fönstret. Inga pengar kvar och hungrig som fan. The new pornographers och jag, ingen täckning på mobilen. Åkrar och broar och träd. Lukten av tåg och kläder som har varit borta, solkysst och lugn, de kanske finaste orden jag vet just nu och omöjligt att förklara på annat sätt för i mitt huvud är det så här det ser ut. Fragment och flimmer med solkatter dansandes utanpå ögonlocken och minnena kvar innanför blandat med längtan och fniss.
Stenstränder och stjärnor, vin och snirkliga vägar att åka på utan att prata, eller lyssna på musik och fläta hår. Morgonsol till frukost på uppvärmda stenplattor sittandes på en innergård som luktar rosor, omgiven av rosa hus med turkosa fönsterluckor och snirkliga balkonger. Skånska, franska, tjeckiska och engelska som en beat-boxad remix i huvudet, matte men mest sol och bara bra.
18 minuter från Göteborg och solen går snart ner, träd och lugn. Kanske för rörigt att förstå men just nu den för mig närmaste definitionen jag kan komma på av lycka.
I morgon åker jag till Landskrona för att på lördag åka vidare till Nice och jag har inte packat, självklart har jag inte packat, inte tvättat klart, inte fått tag på mitt pass eller hittat mina favoritbyxor som fortfarande är borta. Jag är föräldralös hos både mor och far så jag får inget stöd därifrån heller när jag springer omkring och småpysslar och plockar upp små röda trådar i hopp om någon att kunna spinna vidare på. Jag plockade fram alla mina klänningar jag äger och har för att prova vilka jag ville ha med mig, sen ringde telefonen och jag kom på att jag glömt hänga upp tvätten, när jag kom upp från källaren kom jag på att thé vore gott så jag satte på vattenkokaren, gick tillbaka till klänningarna men hittade mina bikinisar som jag började prova istället. Sen hittade jag mitt cd-fodral som jag längtat efter så länge och började pyssla med mina skivor och kom på att jag borde lägg in massa bra musik på ipoden. Mitt i allt detta kom jag på att jag skulle skicka iväg ett mail och så hamnade jag här. Nu ligger klänningar, underkläder, bikinis och skivor strött över golvet och jag har tappat lusten att städa upp det. Vattenkokaren står och knäpper i köket och jag funderar på att ta en dusch.
För övrigt har jag ont i halsen och är den enda i min familj som inte fått influensan. Även om jag inte bott i det krisdrabbade området på två veckor har jag sprungit ut och in för att hämta saker då och då. Så nu är jag totalt vettskrämd när den sista familjemedlemmen insjuknade och jag går omkring och nyser. Jag tror att om jag skriver att jag ska åka så kommer det inte bli av så nu låtsas jag om att det inte blir av. Nej. Nu är klockan nio och jag måste skriva en pack-lista, en att tänka på-lista och en MÅSTEgöra-lista (växla pengar till exempel!!!).
Jag ska kolla hur Uma Thurman stavas, datorn hänger sig och allt jag skrivit försvinner. Flott! Vaknade fem och insåg att jag inte behövde fundera närmare över om jag skulle gå till skolan eller inte, utan mer hur jag skulle komma upp ur sängen. Lyckas kravvla mig upp halv nio och sjukanmäler mig (kan numret utantill), lägger mig sedan med en blöt handduk över huvudet och försöker att inte tycka allt för synd om mig själv. Kollar på Kill bill vid tretiden och drömmer sedan mardrömar om vackra Uma Thurman. Blir väckt av pappa och petar i mig lite fisk innan jag går tillbaka till sängen. Finns inte så mycket att göra förutom att dagdrömma eftesom jag varken orkat läsa, sitta vid datorn eller kolla särskilt mycket på TV. Spännande när funderingar vävsin i drömmar och jag vaknar utan att veta varken fram eller bak. Som vanligt. Livet är så stort att jag inte vet hur det ska få plats. Det är som en ballong innuti som blir större än mig. Och jag vill växa i kapp med ballongen och springa på hustak. Istället ligger jag här. Marcus berättade att läget var stabilare för hans syster nu, de tror att hon kommer vakna. Livet är stort
Det bra med dåliga saker är att man får tillfälle att fira när de är över. Jag och Madeleine har redan en lång lista över saker som ska firas. I täten ligger just nu en 5 sidor lång analys över boken "i korsets tecken" en faktabok om Jesus sista vecka. Praty party. För övrigt hittade jag en skinnväska, en brun sjal med blommor, ett halsband, en portmonä, halvfungerande bläckpennor, en underbar blommig skrivbok och en fullt fungerande Lp-spelare på loppis i helgen för knappa hundralappen. Dessutom har jag införskaffat mig en assisten (baktjosan alltså) för framtida behov. När jag flyttar hemifrån eller så kanske. Då ska det bakas andra bullar minsann. Snart är det bara lägenheten som saknas.
Jag vill inte skriva om Betlehemmuren, västra muren eller vilka motiv översteprästerna hade för att röja Jesus ur vägen. Jag vill inte skriva om ledbandsskador eller Hiroshima, jag vill inte räkna vinklar och dra slutsatser. Jag vill skriva sagor. Berättelser och noveller. Jag vill skriva dikter, små lappar och smyga ner i folks fickor. Jag vill ligga på en filt med en flaska vin och prata om livet. Jag vill ta kort och klättra upp för berg. Inte gå på raka led och vara duktig. Jag vill ha kul. Men de säger att jag måste ta ANSVAR för mina studier, mitt liv, min fritid. Lagom är bäst och inte ränna ute för mycket om nätterna, inte sitta inne för mycket för den delen heller, inte sova för lite, äta för lite. Stressa inte Julia, det är inte bra för dig. För mycket kaffe är absolut skadligt och inte nyttigt alls. Varför tänker du så mycket, tänk inte så mycket utan lägg dig och sov istället, det behöver du. Skolka inte, SKOLKA INTE, jag skolkar inte. Jag är bara trött på att vara till lags. Och då blir det på min egen bekostnad. Och maskrosorna slår ut och blommar över, blir till luddiga bollar man kan blåsa bort. Flax flax bort med vinden och pappa blir allergisk. Knopp, blomma, boll, blås. Vad jag har åstadkommit på den tiden? Ett arbete om FN- konventionen för funktionshindrades rättigheter med utgångspunkt i artikel 24 som gäller utbildning. Säg det snabbt så låter du smart.
