Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

Kommunikation och sant dar som overlevnad.

Publicerad 2009-11-20 16:22:40 i Allmänt,

Att vi inte har TV eller radio har inte stort mig ett ogonblick sedan jag kom hit. Vem behover TV med sa mycket underhallande och intressanta manniskor omkring sig? Nagon ar uppvaxt pa ett alderdomshem, nagon ar uppvaxt i en engelsk stad och har liftat runt halva varlden, nagon ater tonfisk, morrotter och svamp blandat i en bunke for att det ar bland det basta hon vet. Nagon aker hem, nagon talar alltid innan hon tanker, nagon har mask i magen och nagon ar uppvaxt i Zimbabwe. Det ar liksom en realitysapa, ungefar robinson och big brother mixat, samtidigt som det ar ett kollo ingen behover aka hem ifran och sen lite brutal verklighet instoppad emellan.
Vi har danskvallar ibland, filmkvallar ofta och ikvall har jag och John forberett en eldstad med stockar runt och levande ljus. Det ar sadar ackligt stjarnklart nu om kvallarna, och himlen ar inte bara ovanfor utan runt om pa samma gang. Loven har ramlat av traden och varmen har gjort en sista aterkomst innan vintern. De dagar vi inte behover ga upp tidigt kan vi dricka kaffe eller ata lunch pa trappan utanfor huset. Sen ar det avgrundsdjup fortvivlan och dagliga boxningsmatcher ibland. Men idag ar det bara bra.
Kommentarer (1)

Xxx

Publicerad 2009-11-20 16:03:14 i Allmänt,


The Verve, Bitter Sweet Symphony 1997
Încărcat de harrison73. - See the latest featured music videos.

Vi kallar oss Team Checheci och varje dag nar vi sitter i bilen pa vag fran Siria till Arad eller vise versa spelar jag och Camilla den har laten. Steve ansag att den var sonderspelad redan innan vi borjade lysna pa den men for oss ar den precis den kanslan pa vag in till jobb nar du fortfarande har alla mojligheter framfor dig. Den ar akrar och far pa vagen och lastbilar. Den ar farliga omkorningar, den ar huvudvark efter en jobbig dag, den ar nittio kilometer i timmen pa skumpiga vagar. Den ar rumanien och jag vill dela den med er.
Kommentarer (0)

Gone baby gone.

Publicerad 2009-11-13 18:59:16 i Allmänt,

I onsdags blev P overkord av en bil pa den stora vagen alldeles utanfor gettot.  Han flog over vindrutan och landade bakom bilen med huvudet forst. Idag hamtade vi hem honom ifran sjukhuset. Han hade slagit kullerbyttor i korridoren, charmat alla sjukskoterskor och skaffat sig en flickvan. P ar ungefar det sotaste och vildaste som gar pa tva ben och det hade inte slagit mig innan hur mycket de har barnen har borjat betyda for mig forran olyckan hande. Jag har spenderat tillrackligt mycket tid med dem for att veta vem som stoppar mellanmalet i fickorna istallet for munnen, vem som vill ha fruktthe och vem som bara vill ha vatten. Jag vet vilka som ar vansterhanta och hur manga som kan stava sitt namn. Jag vet vilka som ar bastisar och vilka som inte har nagon. Vissa har jag varit hemma hos och vissa later jag rida pa min rygg fram till korsningen dar vi alltid vinkar av dem nar dagen ar slut. Jag kan allas namn och vet vilka som formodligen kommer hamna pa gatan sa fort de fyllt arton och inte langre har nagon som tar hand om dem. Vissa tycker jag inte om alls och vissa gor mig varm bara jag kommer in i klassrummet. Hur ska jag kunna lamna dem har? Jag behover dem.

Min planbok ar stulen, mitt kort sparrat och min mobil ar sonder. Ur ett vasterlandskt perspektiv har jag tappat halva min identitet, ur ett NetWorks-perspektiv borde jag be Gud att fixa biffen. Sa, upp till bevis sager jag.
Kommentarer (2)

Det finns inget daligt vader, bara ouppfostrade ungar.

Publicerad 2009-11-10 01:22:13 i Allmänt,

Det har borjat regna. Regn innebar att familjerna I Checheci spenderar sin lediga tid inomhus. Regn innebar att vi har hyperaktiva ungar pa mandagar. Regn innebar att jag denna mandagen fann mig sjalv skrikandes svenska svordomar och slangde ut en rumansk fjortonaring ifran klassrummet. Klockan hade inte ens hunnit bli tva och det var bara en av incidenterna.

 

Titt som tatt far jag for mig att jag snart kommer att vakna upp I min sang hemma I sverige och upptacka att ingenting av det  har egentligen har hant. Jag har aldrig bott pa en vingard med tio sambos I en liten by, benagen utanfor ett litet samhalle mitt ute I ingenstans I vastra Rumanien. Nar man tanker efter sa later det ju faktiskt som ett mer rimligt alternativ att vakna upp till en ordnad vardag med busstabeller och fungerande centralvarme an till detta kaos.

 

Forutom Checheci jobbar vi med massor av andra saker, Dece ar ett av dem. Kvinnor inne I communityt I Siria som virkar mossor och saljer. Kolla in hemsidan (jag och nagra av mina sambos ar med) har: http://dececlothing.webs.com/

 

Nu ska jag forsoka sova igen, C kom in och tande lampan I varat rum och jag trodde det var morgon nar klockan I sjalva verket var ett pa natten. Sa nu har jag tillbringat lite kvalitetstid med mig sjalv I koket, atandes musli och vantat in trottheten.

 

Adjoken froken.

Kommentarer (0)

En helt vanlig typ av ovanlig vardag.

Publicerad 2009-11-07 13:09:29 i Allmänt,

Vissa dagar kommer jag bara hem och grater, for att skitungarna inte har nagon respekt, for att jag kanner mig som tva brost och en rumpa pa tva ben i Checheci nar killarna tafsar pa mig och ingen forstar vad jag sager ens pa engelska och skrattar nar jag forsoker prata rumanska. Vissa mornar vaknar jag upp och elden har brunnit ut, trots att vi gatt upp tva ganger under natten och lagt pa mer, och jag kan se min andedrakt som rok nar jag blaser ut. Vissa dagar undrar jag hur folk over huvud taget kan klara av att bo har, for aven om de har rinnande vatten och ett fungerande tak ar det bara sa javla hopplost. Vi bor granne med gummor och gubbar som ser ut att vara plockade direkt ifran yoghurtpaketen, de bor i sma hus med sma tradgardar med sma appeltrad och skallande hundar. De bar halvlanga kjolar, korviga knastrumpor och hemsickade koftor. Gubbarna har hatt och kapp. De har hus som ur ett estetiskt perspektiv ar som tagna ur en saga men du aldrig ens i dina vildaste fantasier hade kunnat tanka dig att bo i.
En av killarna jag jobbar med i centret i Checheci, som ligger i ett innerstadsgetto i mitten av Arad, heter M. Han kommer till laxlasningsklubben pa eftermiddagarna ibland. Han bor granne med centret i ett fallfardigt hus tillsammans med sin mormor, tre syskon och tva kusiner som mormodern ocksa tar hand om. Mormodern, K, ar delvis forlamad efter ett antal strokes och kan inte jobba for att fa ihop tillrackligt med pengar ens for att ge barnen mat. Tillsammans med dem bor aven K:s mamma och nu i veckan flyttade ytterligare en familj med tva barn in i huset. K:s dotter stack till Frankrike i somras for att hitta en vag ut ur den har misaren, pappan ar borta sedan lange och morfadern ar fast i Frankrike, dit han akte for att leta reda pa sin dotter, utan pengar att kunna ta sig hem. M ar tolv ar och den aldsta av syskonen. Han spenderar natterna pa gatan for att tigga ihop pengar till mat. Han ar otroligt intelligent och klarar skolan helt okay trots att han inte gar dit sarskillt ofta. Jag har inte ens nagon poang. Han ar bara en av manga som jag lart kanna och inte kan ge nagonting annat an min tid. Det ar sa komplicerat det har.
Men sen ar det ju allt det dar andra ocksa. Stunderna som gor att jag inte vill nagonting annat an spendera resten av min tid har. Alla manniskorna jag arbetar med som kommer ifran olika delar av varlden, har olika sorters bakgrund och orsaker att ha rest hit. Barnen som inte tittar pa mig som ett kottsycke eller idiot utan faktiskt uppskattar mitt sallskap. Bara smasaker som nar den brakigaste tjejen later mig flata hennes har eller nar N erbjuder mig sitt sista tuggummi och D forsvarar mig nar nagon idiot kommer in och kallar mig for ord min chef vagrar att oversatta nar jag fragar om dem senare.
Och landskapet. Som ar kargt och dramatiskt pa samma gang och just nu ligger inbaddat i ett kyligt dis som gor det tyst och hemlighetsfullt. Till skillnad ifran hemma kan du hora dig sjalv tanka har. Och istallet for att titta pa spannande programm pa TV gar vi ut och tander en brasa. Det ar liksom som att satta pa sig 3d-glasogonen och helt plotsligt borja se att det ar sa mycket mer.
Jag onskar att jag hade tid att skriva mer, men Johnny haller pa att elda upp koket och nagon vill ha hjalp med en shoppinglista for veckans handling och badrummet ar tydligen valdigt smutsigt. Det ar en helt vanlig typ av ovanlig vardag och snart ska jag ta cykeln till Karen, om hon svarar pa sin telefon.
Kommentarer (2)

Hon den där är här.

Publicerad 2009-09-13 13:39:16 i Allmänt,



Och jag provar alla jackor. I nuläget kan jag ha underställ, flecetröja, vindjacka och den gula jackan - på samma gång. Det går nog ingen nöd på mig, på den fronten i alla fall.
Kommentarer (0)

Fast glad.

Publicerad 2009-09-12 21:00:03 i Allmänt,

I natt kunde jag verkligen inte sova. Jag hade ont i magen och fick för mig att jag hade magsår, sen var det kört. Detta resulterade i ett långt brev till älskade B i stället. Inget ont som inte har något gott med sig, jomenvisst! I morse tog jag mig i kragen och spelade in sista ljudupptagningen till filmen som nästan är klar nu ifrån vår kongoresa tillsammans med T i Majorna. Cyklade sedan och bytte XL öronpropparna till XS och njöt av att vädret var så topp och att jag åker innan det hinner att inte bli det. Picknickade med familjen på berget bredvid huset, lade sporadiskt fram lite slumpvis valda kläder att packa ner och insåg att min skidjacka var puts väck. Åkte och åt på restaurant med la familia och tog sedan kaffe, tiramisou och promenad med R. Fick låna en gul manchesterjacka och känner mig nu mycket nöjd. Väntar på M som kommer hit för Mia & Klara samt manifestskrivning och kanske lite Pulp fiction. Jag är så himla nervös att jag tror jag dör. Fast glad.
Kommentarer (0)

Höstromans med en touch av död.

Publicerad 2009-09-11 12:34:33 i Allmänt,

Jag har fått världens finaste stickade tröja av Madeleines mamma (se bild). Sen har jag försonat mig med min lata sida och klappar mig numera på axeln om jag kommer upp ur sängen innan tio och tar mig ur soffan innan två (se internetaktivitet). Dessutom är TBC-sprutan avklarad utan större men (se plåster på axel).

 

Sen var det ju det där med packning, inköp, betalningar, bortbyte av jobbtider, hinna säga hejdå till folk, städa, äta middag med mor, fixa intyg, växla in pengar och andas fyra djupa andetag innan jag börjar ta mig själv på för stort allvar igen. Det är ju bara tre månader för sjutton. Nu ska jag dricka kaffe.

 

Hejpusses.
Kommentarer (1)

Det viktiga kommer först långt senare.

Publicerad 2009-09-09 20:34:33 i Allmänt,

Ljuset är klarvaket och knivskarpt, när hon blundar fördelas mörkret ojämnt och sprider ut sig fläckvis bakom ögonlocken. Det ligger döda flugor i fönstren och högarna med solblekta dagstidningar är överallt. Luften står stilla och är full av den typen av damm man bara ser i motljus. Hon balanserar sig fram genom rummet med stängda ögon, golvplankorna knarrar under tyngden av hennes barfotafötter. Lägger tyngden på ena benet, känner sig försiktigt fram med den andra innan hon sätter ner foten. Omfördelar tyngden och upprepar proceduren tills hon tagit sig fram till skrivbordet. Minnet av de senaste dygnen är fördelade som ordklasser i olika kategorier. Det är som semantik på ett personligt plan och utan några självklara gränsdragningar mellan vad som hänger fritt och vad som egentligen har med själva saken att göra.

Det är en lång historia egentligen. Omöjlig att göra kronologisk eller anspråk på att berätta rätt. Men vi kan ju börja någonstans för att förstå det märkliga i hennes liv. Kanske här?
Kommentarer (0)

Regina Spectors musikvideor är som en tavla av salvador dali

Publicerad 2009-09-09 19:54:37 i Allmänt,

 

Och jag är den efterblivna konststudenten som bara kan se sådant som läraren har hänvisat till i någon skrift nedtecknad av överbegåvade ynglingar. Det finns ingenting nytt att upptäcka för det jag vill uppfinna är ju redan nedskrivet och nedtecknat av någon annan. Kanske om jag varit född i Sovjet och haft inga pengar men en pojkvän och jobb som servitris hade jag kunnat lära mig att se. Kanske om jag hade suttit instängd på ett rum utan att veta hur världen egentligen är hade det gått, att se förbi dammet på linsen.   

Kommentarer (0)

Innan regnet.

Publicerad 2009-09-07 21:25:44 i Allmänt,

Åker till Östra med Olga och Märta och kan inte sluta skratta åt en snarkande bebis i väntrummet. Jag vet att det inte är roligt men det gick bara inte, tårarna sprutade och alla mammor stirrade på mig med deras onda rör-inte-min-unge-blicken. Sen skrattade jag inte när läkaren berättade vad jag hade att vänta om några veckor. Då skall en böld uppdagas på min arm som, för att använda Olgas läkares formulering, kommer bli lite såsig. Denna formulering gav dock upphov till ännu en skrattattack. När vi väl kom därifrån var jag helt matt. Nu har jag ont i halsen också, det är väl straffet. För att jag skrattar åt hjälplösa barn och folk som inte har vett att formulera sig trots att de gick ur skolan med 20.0 i betyg.

 

Tog en långpromenad till Marmelad och träffade finkusiner (A kom 30 minuter sent eftersom hon tog trean mot Kålltorp i stället för Markland och ringer och säger förvånat ”den här vagnen går ju inte alls till Mariaplan”). Lång fika och sedan gick vi till Pers grav. Kommer hem precis lagom till att regnet börjar falla.

 

Packar upp kartonger och tvättar. Tappar min kamera i golvet vilket resulterar i att min kamera inte längre är kapabel till att skjuta ut sitt objektiv som vanliga kameror ska. Det gör mig ledsen. Men jag har så mycket i min saker-att-vara-ledsen-över-hög att jag bestämde mig för att lägga det åt sidan så länge. Jag åker ju snart för sjutton, har inte tid nog att slösa bort den på sånt där.

 

Ont i min hals. Säkert svininfluensan, eller böldpest, eller nått.

Kommentarer (2)

En bortvänd tavla med ansiktet inåt väggen.

Publicerad 2009-09-05 22:41:18 i Allmänt,

Du är en regnig söndag i Mont Parnasse. Slingrande bakgator och vilseledande vägnät. Du är fingarna över ett ostämt piano, det liksom skär och flämtar och luften är så tunn precis där din andedräkt precis har varit. Trots sonaterna är det alltid tyst, finns allting bara i mitt huvud? Dina ostämda fingrar dansar över mig som en felkomponerad sång.

Låter jag verkligen så här?

Kommentarer (3)

Det finns ett ord för vad jag lider av men jag har glömt det nu.

Publicerad 2009-09-05 22:26:55 i Allmänt,

Kill i näsan, gratis mjukglass och gråsuggor är vad min vardag har att erbjuda. Lite bättre kan du allt tänker jag när jag med avsmak kliver på bussen och betalar 25 kronor för att få lov att åka och jobba. Tack västtrafik och tack Liseberg restaurant AB för att ni vill ha att göra med en sån som mig. Individuellt utprovade glasögon på en timme lovar reklamen, en värld att fly in i lovar boken men resan är ju för kort. Resan är ju för kort. Varför måste vi alltid komma fram? Det är ju resa vi vill. Minst tvåhundra mil bort, till braskaminer och ett obegripligt språk. Ah, jag måste se på Fight club innan jag åker. Måste packa upp åtminstone en flyttlåda och kanske sätta upp en gardin.
Kommentarer (1)

Fuck you.

Publicerad 2009-09-04 11:37:27 i Allmänt,

Jag hatar västtrafik. Jag hatar alla macho kontrollanter som vägrar att lyssna. Jag hatar den dryga killen som jobbar på biljettkontroll som säger att det inte är hans problem, för visst (fan) är det hans problem säger kvinnan på västtrafiks info dit han hänvisar mig. Och jag hatar att allt är så jävla dogmatiskt att ingen är kapabel att se till enskilda fall utan bara agerar efter en mall och i den mallen är precis alla fall lika dana. Eller nej förresten alla fall är inte lika dana, för hade jag varit en medelålders man kanske någon hade lyssnat på mig, men jag är ju nitton år och tjej vilket innebär att jag på min höjd kan få min sexåriga lillebror att lyssna. Dessutom hatar jag att jag alltid börjar lipa när jag är arg istället för att säga någonting slipat och välformulerat. Jag hatar att jag inte bara kan betala de där förbannade 1200 kronorna och glömma bort skiten sedan utan måste hålla på och säga till mig själv hur förbannat onödigt det var. Jag hatar att ingen kan ta mina resterande tider på jobbet, att morfar inte kommer ihåg vem jag är och att jag inte har fixat det jag borde inför resan. Jag hatar att de tre senaste dagarna har gått åt till att hata och att jag inte har lust att göra någonting trots att jag vet att det hade blivit så mycket roligare då. Ps. Jag hatar 17-åriga dryga pubertetsas också.
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela