Höstromans med en touch av död.
Jag har fått världens finaste stickade tröja av Madeleines mamma (se bild). Sen har jag försonat mig med min lata sida och klappar mig numera på axeln om jag kommer upp ur sängen innan tio och tar mig ur soffan innan två (se internetaktivitet). Dessutom är TBC-sprutan avklarad utan större men (se plåster på axel).
Sen var det ju det där med packning, inköp, betalningar, bortbyte av jobbtider, hinna säga hejdå till folk, städa, äta middag med mor, fixa intyg, växla in pengar och andas fyra djupa andetag innan jag börjar ta mig själv på för stort allvar igen. Det är ju bara tre månader för sjutton. Nu ska jag dricka kaffe.
Hejpusses.
