Kommunikation och sant dar som overlevnad.
Att vi inte har TV eller radio har inte stort mig ett ogonblick sedan jag kom hit. Vem behover TV med sa mycket underhallande och intressanta manniskor omkring sig? Nagon ar uppvaxt pa ett alderdomshem, nagon ar uppvaxt i en engelsk stad och har liftat runt halva varlden, nagon ater tonfisk, morrotter och svamp blandat i en bunke for att det ar bland det basta hon vet. Nagon aker hem, nagon talar alltid innan hon tanker, nagon har mask i magen och nagon ar uppvaxt i Zimbabwe. Det ar liksom en realitysapa, ungefar robinson och big brother mixat, samtidigt som det ar ett kollo ingen behover aka hem ifran och sen lite brutal verklighet instoppad emellan.
Vi har danskvallar ibland, filmkvallar ofta och ikvall har jag och John forberett en eldstad med stockar runt och levande ljus. Det ar sadar ackligt stjarnklart nu om kvallarna, och himlen ar inte bara ovanfor utan runt om pa samma gang. Loven har ramlat av traden och varmen har gjort en sista aterkomst innan vintern. De dagar vi inte behover ga upp tidigt kan vi dricka kaffe eller ata lunch pa trappan utanfor huset. Sen ar det avgrundsdjup fortvivlan och dagliga boxningsmatcher ibland. Men idag ar det bara bra.
