Det finns ett ord för vad jag lider av men jag har glömt det nu.
Kill i näsan, gratis mjukglass och gråsuggor är vad min vardag har att erbjuda. Lite bättre kan du allt tänker jag när jag med avsmak kliver på bussen och betalar 25 kronor för att få lov att åka och jobba. Tack västtrafik och tack Liseberg restaurant AB för att ni vill ha att göra med en sån som mig. Individuellt utprovade glasögon på en timme lovar reklamen, en värld att fly in i lovar boken men resan är ju för kort. Resan är ju för kort. Varför måste vi alltid komma fram? Det är ju resa vi vill. Minst tvåhundra mil bort, till braskaminer och ett obegripligt språk. Ah, jag måste se på Fight club innan jag åker. Måste packa upp åtminstone en flyttlåda och kanske sätta upp en gardin.
