Make something good

Mastodontjobba (check)

Way out west (check)

Flytta med la familia (check)

Jobba lite till (/)

Lägertant och lekledare ( )

Dricka kaffe med Madde på Magasin 11 (check)

Hitta mina kläder som är spårlöst försvunna sedan flytten ( )

Berätta för mormor att jag ska till Rumänien ( )

Vara snäll mot min syskon (check)

Försäkra mig (check)

Säga hejdå ( )

Saker, säker, söker, röker, aldrig, inför, publik, fik, lik, likare, likast, rör, inte, mina, saker, säker, söker, ständig, annat, förbannat, scannat, in, fotot, av, dig, åh, så, blå, få, ha, begär, kär, där, snygg, -ast, rast, hast, lastat, ett, skepp, kommer, fram, namn, ålder, kön, lön, du, ger, mig, för, lite, kärlek, söker, saker, säkert, de, du, slängt, alltid, det, viktigaste, som, glöms, bort, sort, lort, stort, hål.

Gosh. Det har varit en stillastående dag. Tills jag drog med mig lilla C på Liseberg. Då började det hända grejer minsann. Åt oss fyrkantiga på smuggelglass och sockervadd, hängde vid sound checket på Lotta på Liseberg och kittlade Madeleine och fick fina tatueringar hon gömde i sin ficka. Sen drog kvällen igång på allvar när vi plockade fram de medhavda walkie talkisarna och började vårat superhemliga spaningsuppdrag och kröp i buskar, åkte spårvagnar och sprang omkring i stan, upp till Kungshöjd och genom haga innan en trött storasyster förklarade att uppdraget var slutfört. Hennes krafter var slut och de onda kunde få tag på henne hur lätt som helst om hon inte fick komma hem och fylla på sina superkrafter. Jag fcik med mig Lilla C, som ville GÅ hem, genom att lova honom att vi skulle kliva av två hållplatser för tidigt. Intet ont anandes börjar Lilla C prata om bröllop. Hans korkade storasyster kliver såklart i fällan.

C: Får man barn när man gifter sig?
J: Ehh, nej inte automatiskt. Det räcker inte att gifta sig.
C: Nähä, vad gör man då
J: Man har... sex.. med varandra.
C: SEX!? Vaddå SEX??
J: Nej, alltså inte siffran sex (..)
man och kvinna i femtioårsåldern går förbi och tittar konfunderat på oss
J: vänta lite, jag ska förklara om en stund, det är lite komplicerat..

Och sen fortsatte det käpprätt utför. Hur som haver. Min sexåriga lillebror har fått sig en sexualundervisning hans skolgång inte ens kommer att komma i närheten av. Vi avslutar diskussionen när vi hunnit fram till gården med att Lilla C generat fnissar och säger "jag tycker att det låter lite äckligt". Jag hummar instämmande att det låter lite äckligt men tillägger på storasystermanér att han inte kommer att tycka det när han blir vuxen. Han verkar tack och lov godta uttalandet utan närmare utfrågning och inuti fnissar jag halvt ihjäl mig. Hoppas att jag inte får hans dagispersonal efter mig när han kommer tillbaka till förskolan och berättar vad hans storasyster har lärt honom...  

Jag är så kluven till bloggandet. Jag är så kluven till detta fenomen att släppa in en anonym läskrets i den mer eller mindre privata sfär man väljer att fläka ur sig. Saker som är viktiga skriver jag såklart inte här. Dem pratar man om med de få förtroendevalda som finns. Men det där andra, som varken är fågel eller fisk utan bara mittemellan. Det går att skriva, det är roligt att skriva om. Men varför ska jag skriva det? För min egen eller för andras skull? Att blogga är som att välja att odla en myt om dig själv kan det kännas som, jag hade kunnat framställa mig som vem jag ville. De som inte kände mig hade kunnat tro vad som helst - de som känner mig vet ju. Jag vet inte om vi bloggare bara bekräftelsehorar eller om det verkligen finns det där genuina intresset vi gärna vill få det att låta som.

Jag ser bloggar främst som en sak: inspiration. Främst gällande livsstil, kläder och ord, alltså hur de väljer att framställa sig. Det finns ingen finess med totalt oestetiska bloggar. Men inspirationen går lätt över till dyrkan eller avund. Ibland tänker jag att jag nog vore nöjdare om jag inte att med den där missvisande och entydiga bilden på människor som målar upp sina liv på ett sätt som får mitt eget att verka som risgrynsgröt.

Kohunden heter Hampus.

Han viftar på svansen, men han lyssnar inte.

Kohunden kliar sig på kinden med tassen. Han

Har vassa klor.

Kohunden är snabb som blixten och springer fort.

Han spelar piano och sjunger. Det är en fantastisk hund.

Tack ska du ha!

/ Lilla H

Åh, varför ska han vara så lång borta för när jag bara vill krama honom?

Åker hem med tre kilo Ahlgrens bilar under armen, huvudet fullt av franska ballader och skorna är nästan torra ifrån morgonens regnskur. Väl hemma möts jag av en sovande familj och ett dinosaurieägg som är spräckligt och en decimeter högt som ligger i en stor glasvas på köksbordet. Värmer Keldas färdiglagade tomatsoppa, sätter mig framför Tv:n och låtsas att lägenheten är min och att jag bor här själv. Lägger en present och ett meddelande utanför lilla C:s dörr.