Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

Ifall man tar Freud på orden

Publicerad 2020-04-23 20:17:00 i Allmänt,

Det finns inget nobelt över lidande, det finns inget skapande som kommer ur lidande heller. När man lider så lider man. Punkt slut. Det är bara genom ärlighet som skapande kommer. Jag la på ett seminarium fram tesen om att det var konstnärerna som var de mest friska ur en psykologisk vinkel ifall man tog Freud på orden över var psykologisk friskhet var. Min grupp ville hellre prata om hur man definierade ramen. Jag sa skit i ramen det är ju innehållet som är det viktiga. De frågade ifall det verkligen var ramen i sig som skapade överföringen. Jag sa ramen är ju bara spelplanen, men ibland är det viktigast att anpassa ramen till den som ska ha den omkring sig, ibland kväver ramar och stänger ute dem som egentligen behöver det mest. De sa utan gränser kan vi inte jobba. Jag sa men. De sa att patos är beundransvärt men det funkar inte om man ska hålla i det här yrket. Jag sa ingenting. De fortsatte att dividera kring ifall det verkligen var ramen i sig som skapade överföringen, hur kunde ramen skapa överföring? en liten mening urplockad ur ett kapitel i 45 minuter. Jag dog och kom tillbaka till livet tre gånger under tiden de pratade. Det som premieras är en teknisk fråga som kräver ett tekniskt svar. En pojkfråga. Ett pojksvar. Jag är ingen pojke. Jag har inga pojksvar. För det spelar ingen roll ifall det är ramen i sig som skapar överföringen, det är överföringen som spelar roll och fattar du inte det kommer inga ramar i världen hjälpa dig att hitta den. Jag sa det inte så klart. Jag sa någonting tekniskt för att få godkänt på seminariet, för att visa att jag tagit mig an texten. Man måste vara bra på att lära sig spelreglerna så pass utantill att de inte är så jobbiga att hålla koll på. Man kan göra dem med högerhanden så man har vänsterhanden ledig för annat.  

en början

Publicerad 2020-03-14 23:35:59 i Allmänt,

Det luktade fuktig jord och fårbajs. Leran fastnade i stora sjok under skorna när jag gick över kullarna som om den försökte fästa mina tankar vid någonting konkret. Det var vår fast ingen verkade veta om det än. Fåglarna sjöng i alla fall inte om det. Jag kom 45 minuter försent med vilje. Ett tarvligt försök att kommunicera någonting som inte gick att komma åt. Det var varmt och mycket folk. Någon la en hand på min axel utan att säga någonting. Jag lät den ligga där. Jag sa ingenting jag heller. Kände bara lugnet av den andra personen som lånades ut till mig för en liten stund. En hund skällde utanför och jag tänkte att jag skulle säga någonting tills ögonblicket när det kunde blivit sagt var förbi. Fokuserade på ljudet av en traktor som åkte igenom vingården utanför. Tiden fanns inte och leran från mina skor lämnade små högar kvar där jag hade stått. Jag tänkte att jag borde tagit av mig skorna men behöll dem på ändå som en påminnelse om det konkreta jag visste fanns någonstans inom mig. Traktorljudet försvann och alla ljud kom tillbaka. Någon började prata med mig och jag svarade som man bör ställde frågor och log uppmuntrande. Inuti var jag död. Men utanför kom våren och jag tänkte att såhär känner sig naturen också. I år ska jag uppstå tillsammans med den. Jag gick och satte på vattenkokaren för att få ett naturligt avbrott på konversationen och gjorde mig en kopp the. Jag tänkte på allt som hade kunnat vara. 

.

Publicerad 2020-03-09 21:01:54 i Allmänt,

For some things 
there are no
wrong seasons. 

Which is what
I dream of 
for me.

 – Mary Oliver (ur Hurricane)

min frisör.

Publicerad 2020-01-29 21:55:51 i Allmänt,

Min frisör hälsar mig med "Gud välsigne dig" och en kram, han har klippt mig sedan jag var fjorton och påminner mig sedan 7 år tillbaka varje gång om att han har döpt sin dotter efter mig. Vad jag än kommit med för önskemål har han gjort som jag velat, det har varit snagg, blodröd färg, hockyfrilla och lugg. Jag kommer ungefär en gång om året, jag säger till honom att när jag har pengar ska jag klippa mig oftare, "det tror jag inte" säger han och skrattar "du är inte sån". Han känner mig. "Hälsa mamma" säger han innan jag går ut genom dörren. "Ja jag ska hälsa mamma" svarar jag. Jag kommer gå dit om ett år igen och proceduren kommer att upprepas. Det kanske är den  mest frekventa ritual jag har förutom min födelsedag. 

Duck

Publicerad 2019-12-23 13:02:49 i Allmänt,


\n"Tank you duck" säger mannen i mataffären på bred nordengelsk dialekt. Jag tänker att jag vill att det här för en period ska vara mitt liv. Jag vill ha dialekten, kvarteren och det icke existerande intresset för stil. Jag vill kunna säga "när jag bodde i England" jag vill förstå sakerna som driver n till vansinne, dricka massor av öl och vara utlänningen på jobbet. Jag vill lära mig köra på fel sida vägen och sedan stanna kvar där mentalt, inom egen fil om det är vad som känns bra. Jag vill ge e en bredare definition på vad det innebär att få plats och ha ett dragigt hus med en gasspis och en korg med fula tofflor jag kommer råda folk att sätta på sig när de kommer på besök eftersom jag dragit upp alla fula heltäckningsmattor för att det vackra trägolvet ska synas. 

Plattityder

Publicerad 2019-11-07 21:34:00 i Allmänt,

Vi springer ihop utanför biblioteket. ”Hej” säger du och ser avvaktande ut, ”hej” svarar jag och ler ett platt leende. Känner hur jag har ingen lust att stå där, hur jag vet att vi kommer prata och orden är de samma men det känns konstigt inuti. Jag har precis kommit med tåget från en vän i en annan stad. Jag vill hem och jag är trött och förkyld. Plötsligt känns det övermäktigt alltihop. Att laga en middag till, gå till skolan, upprätthålla en hobby, stå här och kallprata och känna hur ingenting är som det brukar. Jag lägger över tyngden på det högra benet, nickar till någonting du säger och känner mig torr i munnen. Jag står och funderar på hur kort jag kan prata utan att det blir otrevligt, säger någonting om alla nybyggda lägenheter i området och att maten nog snart är klar och sedan går jag. Jag tror att du förstår, jag ser på dina ögon att du förstår, men dina ord avslöjar dig inte. Jag sätter på mig hörlurarna igen, höjer och överröstar det som jag inte orkar tänka på just nu, planerar mentalt istället nästa löptur, tvättid och letar efter nycklarna i fickan. Låser upp porten, stänger den bakom mig och står och andas tills sången är slut, sedan öppnar jag lägenhetsdörren och ropar glatt, HEMMA!

mitt hjärtas renässans

Publicerad 2019-11-03 16:19:03 i Allmänt,

Det vill knappt bli ihågkommet, men det är någonting varje höst som frammanar ett nästan fysiskt påtagligt minne. Jag känner regnet sippra in under kragen, rinna in vid vristen och lukten av koda, tvåtaktsolja och nysågade timmerstockar. Den blöta och flisiga veden, din entusiasm. Jag känner din blick, den gör mig olustig och jag vet inte varför. Jag är inte van att vara så synlig, jag vet inte vad du ser och jag tror inte att det är en representation av verkligheten. Jag tror inte på kärlek och jag litar inte på lust, men jag har heller inget att förlora så jag låter dig hålla kvar min hand, min blick en liten stund för länge. Jag tänker att vi hade fått vackra barn, jag tror du hade behandlat mig bättre än jag förtjänar.

Fear, fear not falling into space, ground control is not your dwelling place

Publicerad 2019-05-10 21:33:00 i Allmänt,

Det var ett tag sedan nu. Lite som att rösten varit på vift ett tag, ett bra tag. Behövde grunda sig i magen, sprida sig som stockrosor över spåren och få växa upp lagom till att tågbanan lagts om. Ingen åker här längre. Det känns bra så. Vissa vyer är till för bara oss själva. Lite som när det började och bara växte i precis den riktningen det ville. Innan det blev en ram att förhålla sig till, en omvärld att bli granskad av. 
 
En gång bodde jag i ett litet hus i Rumänien. Det gör jag inte längre. Å vad jag önskat att jag skrivit ner fler berättelser ifrån den tiden. Inte bara tänkt hela tiden att jag inte hade något att skriva. Att det blev tjatigt. Som om livet skulle fortsätta exponentiellt uppåt och jag bara väntade och väntade på att jag skulle nå någon form av insikt jag skulle kunna skriva om. Att orden skulle komma flygande till mig. Att jag skulle ha en hatt vid mina fötter och bara dra upp imaginär kanin efter kanin, vita och fluffiga i pälsen med stora sammetslena hängande öron och fuktig nos. 
 
Nu har jag ett barn istället för lantligt hus med tillhörande vakthund. Ett livs levande litet barn som i prick denna sekund ligger med armarna utsträckta i mitten av vår säng i ett rum som luktar nytvättad tvätt och drömmer om småfåglar och vattenpölar. I förrgår lastade hon upp rosa blomblad från körsbärsträdet på gården i släpet på en bobby car iklädd en gräslig 20 år gammal beige jacka hon ärvt från Hampus kusin Hugo och en röd mössa med vita moln på som får henne att se ut som en meddtävlande i mariocart (blandning mellan Toad och Donkey Kong) . Hon är som en film hela hon. Rund som en liten boll, älskvärt bestämd och kvick i sinnet. Man kan ju undra vad det ska bli för storhet av den damen. 
 
Idag glömde jag telefonen på jobbet (eller praktiken). På Röda korset. Det känns lite skönt, och ger mig dessutom en behaglig känsla av att jag är mig lik. Det känns som en sak julia 16, 19, 24 kan relatera till. Vi hade någon form av bedömning/avslutande samtal med vår handledare. Efter en timmes prat kunde jag gå därifrån, och fick givitvis godkänt. Efter ett tag kom handledaren och bad mig komma in igen, hon hade ju glömt ge mig feedback. Hon sa att det nog skulle bli en bra psykolog av mig. Att jag var lyhörd för andra människor, följsam i samtalet och passade bra för att jobba med människor i behandling. Att jag funkade bra i personlagruppen, att var inkännande och kanske också kunde känna av olikheterna, att det kanske var det som blev jobbigt för mig också, men att det inte var en dålig egenskap. Det är den enda feedbacken jag fått på hela praktiken. Så det va la trevligt. 

Ansalange froken Rosenkrantz

Publicerad 2012-05-27 19:56:57 i Allmänt,

Det borjar nalkas brollop, mitt brollop alltsa. Nej jag lovar, det ar pa riktigt. Sa jag over mig pa att dricka the, som det sig borom man vill platsa i den brittiska be kantskapskretsen. Forutom thedrickandet har dagen mest bestatt av en annalkandes stress over det dar som kallas detalj och planering, jag tycker det ar stort nog att hitta karleken, varfor skall man behova tanka pa sa mycket annat? Fast fest skall det ju bli av, i dagarna tre, sedan gar vi tillbaka till thedrickandet.

A living planet dweller

Publicerad 2012-04-11 14:17:31 i Allmänt,

“Although you may not stumble across a Martian in the garden, you might stumble across yourself. The day that happens, you'll probably also scream a little. And that'll be perfectly all right, because it's not every day you realize you're a living planet dweller on a little island in the universe.” ― jostein Gaarder, the solitaire mystery

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela