Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

Konst (kontraster som influensa och att sova pa andras soffor)

Publicerad 2009-11-29 15:01:01 i Allmänt,

Lordag.

Att plocka ner det svarflirtade och tra upp det pa trad. Sitta och vanta pa en harsalong i centrala Arad. Titta pa en modeshow pa tv. Lasa Vouge pa franska. Kanna kontrasterna komma flygande som influensa. Hur ska jag hantera mig sjalv pa basta tankbara satt? Hanteras varsamt eller bara gasen i botten? Man kan ju do for mindre.
Konst(igt). De parlbroderade draperierna och lukten av shampo och kemikalier passar inte min svarflirtade image for tillfallet. Jag har inte tvattat mig eller bytt klader pa tre dagar. Kalla mig indie, kalla mig lat, beratta for mig att jag bor i Rumanien igen. Jag alskar att hora dig saga det.
Vi valjer sjalva hur vi vill se pa saker. jag valjer att se det sa har: D & K ar varandras motsatser. Jag tokdiggar dem bada lika mycket. Kontentan blir, jag ar alltsa min egen. Skont.
Vaknade upp i morse  05.48 som en ljummen varmkorv instoppad i Dias gigantiska 60 cm tjocka luftmadrass (som blaser upp sig sjalv) och som nagon gang under natten borjade slappa ifran sig luft. Jag vaknade upp omringad av bla plast pa alla hall och kanter och invirad i en filt. Jag kande mig ratt nojd med tillvaron och somnade om. 08.15 vaknade jag upp pa golvet och bestamde mig for att det kanske var dags att borja ta tag i dagen. Eller det var da som dagen borjade ta tag i mig med Dia som foljeslagare. Drack kaffe, pratade, at zatuska och ost till frukost. Gick ut i det graa vadret. Kande mig fundersam. Dia ar sa optimistiskt att jag bara maste lagga mig ner pa marken och gnalla ibland. Jag gillar att vara min egen. Jag gillar att kopa ungeska bakelser och kaffe nar jag ar ute, jag gillar att vara lite klokare och en dag narmare doden nar jag vaknar. Jag ser fram emot att skypa med lilla C ikvall. Jag ser fram emot att komma hem och forhoppningsvis inte vara samma som jag var nar jag akte. Jag har ett fantastiskt liv. Jag pratar lite rumanska.
Sondag.
Vaknade upp och hade ingen aning om var jag befann mig. Drommen var sa verklig och jag behovde flera sekunder pa mig for att komma ihag att jag inte komit tillbaka till Covasint i osregnet och morkret utan sovit hos Karen. Hade en fantastisk och tyst morgon med kaffe och bara mig sjalv. Jag har inte borstat tanderna sedan i fredags morse. Cykeln hade punktering sa jag fick ga tillbaka till Covasint, det gjorde mig ingenting. Jag kunde ga utan jacka. Vadret ar helt uppoch ner har, precis som allt annat. Duvet fotterna pa huvudkudden och sant.
Kom hem och gjorde kaffe. Glomde lagga i kaffepulver. At en aggmacka.
Fick reda pa att jag Alanna och Miia ska fixa i ordning infor kyrkan.
Maste lifta dit, var bil ar sonder.
Romania baby.
Stao.

Vad jag tokdiggade idag:

Publicerad 2009-11-22 05:10:03 i Allmänt,

  • Att sta mitt ute pa den rumanska landsbyggden och forsoka fa lift, kanna sig fri.
  • Nar solen varmer min rygg och jag bara har mina andetag och den svala klippan under mina hander och fotter att fokusera pa. Nar jag klarar det, lutar mig bakat 20 meter over marken och slapper taget. Litar pa att personen pa andra sidan repet haller fast.
  • Den lilla rastplatsen intill vagen med tva stolar och ett bord gjort av en gigantisk tradstamm dar vi at vara kalla toast och tittade pa lastbilar.
  • De kula loven som inte klafsar utan snarare krasar sadar som det ska gora.
  • Att sitta med S, L och G. Kanna sig hemma och pa helt ratt plats.
  • Cykeltur hem med G pa en krasslig damcykel med en ficklampa som enda ljus i 7 kilometers totalt morker och dimma. Hundarna som ror sig nagonstans intill vagen, stjarnorna man kan se emellanat men framforallt tystnaden, och livet mer patagligt an nagonsin.

Kommunikation och sant dar som overlevnad.

Publicerad 2009-11-20 16:22:40 i Allmänt,

Att vi inte har TV eller radio har inte stort mig ett ogonblick sedan jag kom hit. Vem behover TV med sa mycket underhallande och intressanta manniskor omkring sig? Nagon ar uppvaxt pa ett alderdomshem, nagon ar uppvaxt i en engelsk stad och har liftat runt halva varlden, nagon ater tonfisk, morrotter och svamp blandat i en bunke for att det ar bland det basta hon vet. Nagon aker hem, nagon talar alltid innan hon tanker, nagon har mask i magen och nagon ar uppvaxt i Zimbabwe. Det ar liksom en realitysapa, ungefar robinson och big brother mixat, samtidigt som det ar ett kollo ingen behover aka hem ifran och sen lite brutal verklighet instoppad emellan.
Vi har danskvallar ibland, filmkvallar ofta och ikvall har jag och John forberett en eldstad med stockar runt och levande ljus. Det ar sadar ackligt stjarnklart nu om kvallarna, och himlen ar inte bara ovanfor utan runt om pa samma gang. Loven har ramlat av traden och varmen har gjort en sista aterkomst innan vintern. De dagar vi inte behover ga upp tidigt kan vi dricka kaffe eller ata lunch pa trappan utanfor huset. Sen ar det avgrundsdjup fortvivlan och dagliga boxningsmatcher ibland. Men idag ar det bara bra.

Xxx

Publicerad 2009-11-20 16:03:14 i Allmänt,


The Verve, Bitter Sweet Symphony 1997
Încărcat de harrison73. - See the latest featured music videos.

Vi kallar oss Team Checheci och varje dag nar vi sitter i bilen pa vag fran Siria till Arad eller vise versa spelar jag och Camilla den har laten. Steve ansag att den var sonderspelad redan innan vi borjade lysna pa den men for oss ar den precis den kanslan pa vag in till jobb nar du fortfarande har alla mojligheter framfor dig. Den ar akrar och far pa vagen och lastbilar. Den ar farliga omkorningar, den ar huvudvark efter en jobbig dag, den ar nittio kilometer i timmen pa skumpiga vagar. Den ar rumanien och jag vill dela den med er.

Gone baby gone.

Publicerad 2009-11-13 18:59:16 i Allmänt,

I onsdags blev P overkord av en bil pa den stora vagen alldeles utanfor gettot.  Han flog over vindrutan och landade bakom bilen med huvudet forst. Idag hamtade vi hem honom ifran sjukhuset. Han hade slagit kullerbyttor i korridoren, charmat alla sjukskoterskor och skaffat sig en flickvan. P ar ungefar det sotaste och vildaste som gar pa tva ben och det hade inte slagit mig innan hur mycket de har barnen har borjat betyda for mig forran olyckan hande. Jag har spenderat tillrackligt mycket tid med dem for att veta vem som stoppar mellanmalet i fickorna istallet for munnen, vem som vill ha fruktthe och vem som bara vill ha vatten. Jag vet vilka som ar vansterhanta och hur manga som kan stava sitt namn. Jag vet vilka som ar bastisar och vilka som inte har nagon. Vissa har jag varit hemma hos och vissa later jag rida pa min rygg fram till korsningen dar vi alltid vinkar av dem nar dagen ar slut. Jag kan allas namn och vet vilka som formodligen kommer hamna pa gatan sa fort de fyllt arton och inte langre har nagon som tar hand om dem. Vissa tycker jag inte om alls och vissa gor mig varm bara jag kommer in i klassrummet. Hur ska jag kunna lamna dem har? Jag behover dem.

Min planbok ar stulen, mitt kort sparrat och min mobil ar sonder. Ur ett vasterlandskt perspektiv har jag tappat halva min identitet, ur ett NetWorks-perspektiv borde jag be Gud att fixa biffen. Sa, upp till bevis sager jag.

Det finns inget daligt vader, bara ouppfostrade ungar.

Publicerad 2009-11-10 01:22:13 i Allmänt,

Det har borjat regna. Regn innebar att familjerna I Checheci spenderar sin lediga tid inomhus. Regn innebar att vi har hyperaktiva ungar pa mandagar. Regn innebar att jag denna mandagen fann mig sjalv skrikandes svenska svordomar och slangde ut en rumansk fjortonaring ifran klassrummet. Klockan hade inte ens hunnit bli tva och det var bara en av incidenterna.

 

Titt som tatt far jag for mig att jag snart kommer att vakna upp I min sang hemma I sverige och upptacka att ingenting av det  har egentligen har hant. Jag har aldrig bott pa en vingard med tio sambos I en liten by, benagen utanfor ett litet samhalle mitt ute I ingenstans I vastra Rumanien. Nar man tanker efter sa later det ju faktiskt som ett mer rimligt alternativ att vakna upp till en ordnad vardag med busstabeller och fungerande centralvarme an till detta kaos.

 

Forutom Checheci jobbar vi med massor av andra saker, Dece ar ett av dem. Kvinnor inne I communityt I Siria som virkar mossor och saljer. Kolla in hemsidan (jag och nagra av mina sambos ar med) har: http://dececlothing.webs.com/

 

Nu ska jag forsoka sova igen, C kom in och tande lampan I varat rum och jag trodde det var morgon nar klockan I sjalva verket var ett pa natten. Sa nu har jag tillbringat lite kvalitetstid med mig sjalv I koket, atandes musli och vantat in trottheten.

 

Adjoken froken.

En helt vanlig typ av ovanlig vardag.

Publicerad 2009-11-07 13:09:29 i Allmänt,

Vissa dagar kommer jag bara hem och grater, for att skitungarna inte har nagon respekt, for att jag kanner mig som tva brost och en rumpa pa tva ben i Checheci nar killarna tafsar pa mig och ingen forstar vad jag sager ens pa engelska och skrattar nar jag forsoker prata rumanska. Vissa mornar vaknar jag upp och elden har brunnit ut, trots att vi gatt upp tva ganger under natten och lagt pa mer, och jag kan se min andedrakt som rok nar jag blaser ut. Vissa dagar undrar jag hur folk over huvud taget kan klara av att bo har, for aven om de har rinnande vatten och ett fungerande tak ar det bara sa javla hopplost. Vi bor granne med gummor och gubbar som ser ut att vara plockade direkt ifran yoghurtpaketen, de bor i sma hus med sma tradgardar med sma appeltrad och skallande hundar. De bar halvlanga kjolar, korviga knastrumpor och hemsickade koftor. Gubbarna har hatt och kapp. De har hus som ur ett estetiskt perspektiv ar som tagna ur en saga men du aldrig ens i dina vildaste fantasier hade kunnat tanka dig att bo i.
En av killarna jag jobbar med i centret i Checheci, som ligger i ett innerstadsgetto i mitten av Arad, heter M. Han kommer till laxlasningsklubben pa eftermiddagarna ibland. Han bor granne med centret i ett fallfardigt hus tillsammans med sin mormor, tre syskon och tva kusiner som mormodern ocksa tar hand om. Mormodern, K, ar delvis forlamad efter ett antal strokes och kan inte jobba for att fa ihop tillrackligt med pengar ens for att ge barnen mat. Tillsammans med dem bor aven K:s mamma och nu i veckan flyttade ytterligare en familj med tva barn in i huset. K:s dotter stack till Frankrike i somras for att hitta en vag ut ur den har misaren, pappan ar borta sedan lange och morfadern ar fast i Frankrike, dit han akte for att leta reda pa sin dotter, utan pengar att kunna ta sig hem. M ar tolv ar och den aldsta av syskonen. Han spenderar natterna pa gatan for att tigga ihop pengar till mat. Han ar otroligt intelligent och klarar skolan helt okay trots att han inte gar dit sarskillt ofta. Jag har inte ens nagon poang. Han ar bara en av manga som jag lart kanna och inte kan ge nagonting annat an min tid. Det ar sa komplicerat det har.
Men sen ar det ju allt det dar andra ocksa. Stunderna som gor att jag inte vill nagonting annat an spendera resten av min tid har. Alla manniskorna jag arbetar med som kommer ifran olika delar av varlden, har olika sorters bakgrund och orsaker att ha rest hit. Barnen som inte tittar pa mig som ett kottsycke eller idiot utan faktiskt uppskattar mitt sallskap. Bara smasaker som nar den brakigaste tjejen later mig flata hennes har eller nar N erbjuder mig sitt sista tuggummi och D forsvarar mig nar nagon idiot kommer in och kallar mig for ord min chef vagrar att oversatta nar jag fragar om dem senare.
Och landskapet. Som ar kargt och dramatiskt pa samma gang och just nu ligger inbaddat i ett kyligt dis som gor det tyst och hemlighetsfullt. Till skillnad ifran hemma kan du hora dig sjalv tanka har. Och istallet for att titta pa spannande programm pa TV gar vi ut och tander en brasa. Det ar liksom som att satta pa sig 3d-glasogonen och helt plotsligt borja se att det ar sa mycket mer.
Jag onskar att jag hade tid att skriva mer, men Johnny haller pa att elda upp koket och nagon vill ha hjalp med en shoppinglista for veckans handling och badrummet ar tydligen valdigt smutsigt. Det ar en helt vanlig typ av ovanlig vardag och snart ska jag ta cykeln till Karen, om hon svarar pa sin telefon.

Om

Min profilbild

Swift

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela