Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

Parafrase - same things in different words

Publicerad 2010-05-31 19:01:03 i Allmänt,

Och sa var det.

Fanns ju sa mycket som skulle upp och ut och bort och allt pa samma gang [och Gud sade att det var GOTT] och flaws och paws och diverse allt mojligt. Det jag vill det gor jag inte och det jag inte vill det gor jag. Realisationsteorin och lite trasselsudd pa mackan. Osregn och Langos. Madde kom, Madde gick. Livet gar i vagor.

Ibland kanner jag mig jattetrakig. Ibland kanner jag mig inte trakig alls.

Jag har bytt rum igen, alla flyttar och far. Jag, J och C star kvar. Livet kanns stort och spannande igen (forutom nar det kanns tegelsten) och N berattar om massor av fantastiska klatterstallen i Frankrike. Det finns sa mycket jag inte har gjort som jag kan gora om jag bara stracker ut tummen och liftar en liten bit bort. Det finns dar pa armlangds avstand - maste bara stracka ut.

Kasta, kastade, kastat [ut]

Publicerad 2010-05-15 12:24:59 i Allmänt,



Att sitta i ett annat land an det du kallar ditt, i en park och har ar bara jag och mina forvantningar ar allt som ligger framfor. Ar reserusig och glad [...] Det ar som att varlden ber mig att valja, vad det ar jag vill gora av det. Och jag spottar ideer, jag sprudlar av engergi och det brinner. Jag ropar och jag vill fa nagon att lyssna pa dem, jag forsoker, allt jag forsoker ar att forsta och bli forstadd. De sager bra, men du maste begransa dig.
De sager fem sidor max, inte mer.

Jag sager som sahar, att ni har ingen aning.
Det har ar stort. Och fem sidor ar inte till mer nytta an pappersflygplan. Jag kan kaste ut dem ifran min balkong och sedan anvanda balkongen som ett podium. Jag ska sta dar tyst och folja mina pappersflygplans vag mot marken, se dem landa och sla rot, se dem bryta mig upp som ogras genom asfalten, se dem blomma vissna och do.

Folk kommer skratta men jag ska sta kvar. Se dem komma tillbaka ganger fram aret efter, och ganger sju aret efter det, mina pappersflygplan genom betongen. For vad jag vill ar att [...]

plantera nagonting som en trost, for alla som later sig begransas. Plantera en rost som inte later sig dras upp utan att ocksa riva husen, parken, marken, traden, barnen. Plantera en rost som viskar: ni har ingen aning nu, men det har ar stort. Jag skall ta mina em sidor och kasta ut som pappersflygplan over varlden. Vanta lite bara, ni kommer fa se.

Generation celebration:

Publicerad 2010-05-15 11:40:55 i Allmänt,



Ljuset faller in snett bakifran hoger och lamnar halva uppslaget i min bok upplyst, halva i skugga. Klockan ar tjugoen minuter i sju. En spindel har virat sig ner ifran nagonstans uppifran. Jag kan inte se traden den ar fast vid, men jag vet att den maste vara dar nagonstans, savida spindlar inte kan flyga i Bukarest. Den virar langsamt ner sig och landar i mitten av det upplysta i min bok. Vandrar planlost omkring mellan kommatecken, versaler och gemener. Vandrar bort pa atta ben och forsvinner. Detektivbyran spelar. Kameran ar pa och jag vet redan nu att den har scenen ska fa bli introt till min film, generation celebration ar mitt soundtrack.

Wherever you go, there you are

Publicerad 2010-05-15 11:24:35 i Allmänt,

Aker genom Rumanien med Everything is illuminated –soundtracket som ett konstant bakgrundskomp. Det ar har, det ar pa riktigt. Jag finns nagonstans mitt upp i all den har osterlandska roran och inte bara betraktar, utan faktiskt bidrar till den. Bukarest kommer narmre, allt ar trasigt, det ar ju realism vi suktar efter. Allt ar sa ledsamt vackert. Jag bar iopden narmast hjartat. Ni kommer aldrig forsta vad jag pratar om utan att ocksa lyssna.

Jag har alltid onskat att jag kunnat vara mer konkret. Kanske en fraga om mognad. Med jag ror mig inte i det spektrumet for tillfallet (det svenska spraket har borjat bli frammande for mig – ar det en begransning eller tillgang?). Livet ar inte alltid sa komplicerat som vi vill fa det att lata.

Vi stannar standigt pa tomma perronger, eller ar det ens perronger? Ingen verkar ga pa, ingen verkar kliva av. Vi vantar in motande tag, vi vantar och vantar. Jag har aldrig vantat sa har mycket i hela mitt liv. Vantan gor mig otalig. Jag vill springa framfor taget och bogsera det till Bukarset. Jag tror att vantan ar nyttigt, jag tror att for mycket planering ar farligt, jag tror att folk borde vara mer ballanserade. Jag tror att det ar svart.

Om

Min profilbild

Swift

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela