Make something good

Det här är ingen modeblogg, eller idag är den det. Hoppas den inte misstycker. Var på Emmaus med Johanna när världens största hög med kläder tonar upp sig framför oss, jag kollar på kläderna och hoppas att tjejen inte vill ha dem för de är tokfina. Funderar på om jag ska säga något om den underbara lejongula blusen överst i högen eller inte när jag ser att tjejen med otroligt bra smak är Dea med korkskruvslockar och blir superglad. Vi kramas och hon visar euforiskt upp plagg efter plagg som hon hittat. Galet snygga grejer och det känns som att chansen för mig att hitta någonting är så gott som borta. Jag fortsätter rota och hittar till min förvåning massor av snygga grejer. Slutade med att jag kom hem med Två koftor i grönt och blått, en svart klänning (egentligen en kjol) , ett halsband med blåa träkulor och ett i guldiga pärlor, en grå t-shirt med spets, en svart tubtop med en fågel på och dessutom delägare i en svart oversize-kofta. Tillsammans med klänningen som finaste Anna sytt åt mig i en 60-talsmönstrad gardin och gubbskjortan omsytt till ett linne äger jag ny världens bästa garderob som dessutom är väldigt ekologisk.

Det gör mig förvånad över hur få det är som vet vilken otrolig miljöförstöring det är att odla bomull. Alla tokköper hur mycket kläder som helst utan att ha minsta tanke på att det är indirekt miljöförstöring. Jag och Dea har en deal. Inget mer H&M, bara secondhand, i den utsträckningen det är möjligt. Det får bli vårat bidrag för tillfället för miljön (och mot barnarbete på fabrikerna) AMEN. Jag är lika frälst i secondhand och miljö som Anna är i genusvetenskap och kaffe. Här kommer kläderna jag köpte:

Jag sitter med fötterna mot elementet och fryser för första gången sen vi flyttade till vår tokvarma lägenhet och tänker tillbaka på helgen med ett inte extas utan mer mysleende och fin känsla i magen. Soul och Funk konsert på fredagen, match och sedan genom stan för att träffa Elin hemma hos Jenny och Erik på lördagen. Mysprat och the för att sedan hamna framför scream som två siamesiska tvillingar där man inte kunde urskilja vems hjärta som var vilket eller om det var ens egna naglar som borrade sig in i armen hårdare för varje mord av killen i screammask som Elin under upprepade gånger försäkrade för mig bara var en skådespelare som gick efter manus. Söndagsfrukost med Elin, Erik, Anna, Jenny och Pär. Sedan fika med Anna i trassligt hår med soppa och chaithe. Vi gick till ett stängt Myrins i Göteborgsregn (den sorten som kommer underifrån) och höstrusk, sedan lite torget innan jag tog min guldiga cresent och cyklade hem lagom till en jättegod middag med tända ljus och inte så farligt hög ljudnivå vid bordet.

För övrigt är det höstlov och äntligen ledigt. Jag får en och annan jättemysig kommentar av anonyma skribenter med peppande meddelanden eller bara ?färga håret rött igen? och det känns fint. Vintertid idag och jag funderar att spara min timme till ett noga utvalt tillfälle för att få ut så mycket som möjligt av den extra timmen man får.

Bild: Permanent vacation

Jag brukar sätta på för hög musik istället för att skrika när mitt universum blir för fullt. Alla envisas med att kommentera hur trött jag ser ut dag ut och dag in, vilket jag inte behöver få bekräftat över huvud taget, däremot hade ni kunnat säga något om att jag är supersnäll eller så. Träningen räddade illamåendedagen och jag la avgörande målen på träningsmatchen och det är löjligt men ändå en form av bekräftelse jag måste ha. Pajen skälldeför en gångs skull inte och sa att jag såg ut att behöva en kram. Han har sina ljusglimtar han med, fastän han gör en idiotjobbig uppvärmning som han sa skulle vara så jobbig att vi skulle gå ner fem kilo minst, varpå C undrar vart jag skulle ta vägen i så fall. Laghumorn i övrigt är rå och rolig och det blir nakenbrottning i duschen om vem som ska få den som är bäst. Jag har schampo i ögonen och ser igenting och förlorar kampen mot M som är dubbelt så stor och gift. Nu har jag blåmärken och dessutom arslet fullt av ogjord kemi som ligger och skräpar i mitt undermedvetna dit jag bestämt mig för att låta det vara. Okay jag kommer aldrig gå ut med 19.7, jag får flytta till Umeå och plugga istället.

Jag är mitt uppe i någon sorts trötthetspsykos, så egentligen har jag ingen koll på vad jag håller på med över huvud taget. Mina benhinnor gör ont och idag fick jag nya inlägg för 2300kr. Eventuellt får jag köpa magnetsula för 500 kr också för att jag ska bli lagad. Mina fötter har alltså med skomakarbesöket kostat ungefär 3000 den här månaden. Och det är inte okay så länge man inte är rik eller gammal. Och det är jag inte. Än.

Min halvmoster har skrapat fram tre teveapparater på en trisslott tillsammans med sin väninna. Hon ska till Stockholm och vinna minst 50 tusen direktsänt i TV. Jag ska sälja tjugo trisslotter till nästa vecka så är ni intresserade av att vinna typ 5 miljoner är det bara att höra av sig. Det har jag sagt till min familj tusen gånger. Men ingen lyssnar. Alla pratar i munnen på varandra, lilla H imiterar Nalle ifrån ?nalle har ett stort blått hus?, Carl sjunger på en egenpåkommen sång i syfte att alla ska sluta titta på lilla H, Pappa försöker fråga Lina någonting och Adam suckar demonstrativt. Jag säger tack för maten och orkar inte plugga kemi. Jag lyssnar på Ane Brun i stället och lovar att fylla tiden med någonting mer meningsfullt istället för formler. Jag är mitt upp i någon sorts trötthetspsykos iaf. och vill väldigt gärna gå på Navid Modiri och Gudarna i morgon.

-Det ser bra ut, viskar Jenny i mitt öra efter bara någon minut på filmen, och rätt får hon för bra är den, tillsammans är man mindre ensam. För det är som att min hjärna har blivit uppkopplad på film, alla karaktärer är som direkt plockade ifrån mitt huvud. Camille, Philibert, Franck, Paulette och alla andra har klivit ur boken för att besöka mig i verkliga livet. Tack säger jag, det var ett mycket angenämt besök, och jag ska nog sluta här innan ni får reda på min besatthet av vackra franska skådespelare och musiken och filmen och allt.

Och livet snurrar för fort igen. Jag vill skapa mig några timmar av vaakum för att slippa tänka på min för tillfället rätt miserabla vardag. Okay Julia sluta deppa, den är inte miserabel alls, bara ur fas. Jag vill gå mer på bio och dricka the (utan att behöva tänka på att det är vätskedrivande och inte är bra innan träning) och äta utan att måste och skita i skolan eller vara supersmart och flytta hemifrån och kunna köpa snyggt 50-talsporslin eller bara att mitt nedladdningsprogram funkade så jag kunde ladda ner Amelie från Montmartre. Jag vill vara världens bästa fotograf och snygg som Audrey Tatou. Ursäkta att jag tjatar om henne hela tiden. Jag är inte kär, bara besatt.

Jenny är en bra biotittare. The och muffin istället för popcorn och läsk, inget godispåsprasslande eller överflödiga kommentarer. Puss på dig och sorry att jag härmar med bilden men de andra var inte riktigt lika fina.

Kolhydrater 60 gram, två gram fett, hör jag och undrar om jag bryr mig. Förmodligen inte. Skrivit men inte postat ett brev, öppnat och stängt historieboken, öppnat och stängt, öppnat och stängt. Högsta våningen på Stadsbiblioteket och senast jag satt här lipade jag och läste Jonathan Safran Foers bok och önskade att jag kunde skriva. Precis så. Ser ett noggrant utlagt mönster av gatsten. Vill dra upp dem. Stapla alla på hög.

Får lust att skriva små saker på lappar medans jag sitter där, och stoppa in i böckerna. Det är sånt jag ofta tänker på men aldrig gör. Förut drack jag världens största kopp choklad med grädde. Det är sånt som jag däremot gör fastän jag egentligen inte är sugen. Antar att jag bara ville vara, social. På Stadsbiblioteket är klockan fyra. Vi kan säga att dagen tar slut där.

Okay jag har gett mig själv fem minuter att uttrycka mig på eftersom jag har skrivabstinens och inte tid att åstadkomma något som är av egentligt värde sätter jag mig här och skriver. Igår kom det in en mus i vårat vardagsrum, det var ungefär lika överraskande i sig som att se alla i familjens reaktioner; vilka pussys vi är. C var den som fick ut den stackars musen på balkongen genom ett slag på volley efter att pappa skrämt ut den från soffan. Jag varken förstår eller vill veta hur en mus kommit upp till tredje våningen i en lägenhet och sen dessutom in.

För övrigt var det en bra dag idag. Bra humör och lagom kallt och höst. Grymt bra träning med situpstävling på slutet. Sånt måste man vara funtad på ett speciellt sätt för att uppskatta. Vi springen som avslutning och det är förfärligt att varje gång känna lukten av popcorn i utblåset bakom Bergakungen och dessutom veta att personer sitter där inne och kollar på film/hånglar när vi springer i becksvart mörker iklädda reflexvästar och ser allmänt nördiga ut. Lilla H får mig att gråta av skratt på kvällen när jag lär honom arga leken. Han äger verkligen sönder mig. Sen kallar han mig för sin lilla pudding och jag bryter ihop totalt. Nu ska jag plugga träningslära och försöka ignorera ljudet ifrån våra grannar när de skäller sönder sina stackars barn.

Bild: Rosen jag fick från eva för att jag är jag och hon är hon och för att det är bra.

Jag känner en som ser ut som Hagnesta Hillflickan på Kents skivfodral ibland och jag tycker det är snyggt. Jag känner också en som har ätit ananaspaj och pluggat och kollat på en inspelad dockteater och lekt Tarzan med sin lillebror. Samma tjej som hade lekt Tarzan och det där har just etablerat sig i tanken att det är en kaosartad pedant hon är.

Spännande med nya insikter även om de ofta blir drällande över golvet, aldrig upplockade och insorterade, som kläder, som böcker och papper i ett rörigt kaos. Och tjejerna som jag aldrig hittar ett samlingsnamn på mer är Johanna, Pilla, Ysso, Becka och Elina, eller ?dom? var här och såg på film och tjötade igår. Det var mysigt och varmt. Mitt rum är rätt litet och termostaten på elementen har inte riktigt lärt sig hur de ska bete sig än. Det är en ständig kamp mellan mig och den där jävla termostaten. Jag öppnar fönstret för att det är för varmt och termostaten svara med att dra upp på högsta värmen, jag fejk-kapitulerar för att den ska sänka temperaturen, sen är jag tvungen att öppna en liten stund i alla fall, och så håller vi på. Jag ska komma på ett sätt att överlista den. Someday I will.

Jag älskar lukten av spolarvätska, doften som kommer upp när man öppnat en helt ny bok och lukten av kaffe på morgonen. Jag hatar att tänka på att vi sover bort en tredjedel av våra liv och att välta ut en blomvas tio minuter innan bussen går på morgonen, sen sitta i 45 minuters bilkö och till råga på allt få risgrynsgröt i bamba. M längtar till klimakteriet så att hon slipper ha mens, F sitter och nojj-kliar sig överallt efter att ha påbörjat sin uppsats om pesten under 1400-talet och L tycker att jag är sjukligt lik Nils Karlsson pyssling (C tycker att Nils Karlsson pyssling är jätteful).

Jag älskar att ha rätt, att sprätta upp brev och ställa veckarklockan en lördag enbart för att få stänga av den och somna om. Jag älskar adrenalinkicken jag får av att lägga mål och att lägga mig och sova på kvällen efter att ha tränat riktigt hårt. Sen älskar jag Peter Pan också. När jag var liten brukade jag ligga och lyssna på bandet (obs, inte Disneys utan den versionen som framfördes på nationalteatern) och låtsas att jag var Lena. Ibland grät jag över att det inte var jag som trillat ur min barnvagn när jag var liten och kommit till landet ingenstans. Jag grät över att jag skulle bli vuxen och aldrig få chansen att få komma dit. När vi skulle läsa klassiker på engelskan var valet enkelt, och jag är lite förvånad över hur lite min inställning har ändrats sen jag var liten. Jag är fortfarande totalt förälskad i pojken som har alla sina mjölktänder kvar.

Jag sitter och lipar framför Greys igen, har fått låna boxen av Clara vilket är en av de bra sakerna som hänt den här helgen. De andra är bland annat att jag köpt en lång mossgrön halsduk och träffat Hönögänget hemma hos C. Även klämt in en handbollsmatch och häng med både Johanna och Eva samt en fika på Condeco med J. Planerat in Franskapluggande inför morgondagens prov, engelska glosor och kanske matte men slökollar bort morgonen på TV istället och undrar vad det egentligen är för fel på mig när jag för andra veckan i rad känner att jag mer än någonting annat vill ligga under mitt blommiga täcke i mina trassliga lakan och kolla på film istället för att fronta vad än det nu är som pågår utanför min dörr. Tänker framtid, poäng, ekonomi och nu fanimej ska någonting göras innan jag gör en tvärvändning ute i hallen och går tillbaka till mitt rum. Jag satte i alla fall igång en tvättmaskin.

Vill vara effektiv utan att vara stressad, vill vara laddad utan att vara på gränsen till panikartad nervositet och sluta halvlåtsas bort saker som ändå ligger i bakhuvudet och finns kvar. Världen kommer inte sakta ner för min skull, lika lite som impulsstyrda känslomänniskor är de som klarar sig bäst här i livet. Och jag ska sluta vara sån hela tiden. Jag ska för att citera min tränare - inte ta det så jävla personligt. Vad nu det är. Imorgon är det måndag och min och Jennys hamburgarätardag i veckan. I morgon ska jag tänka nu och inte sen. Då kommer allt funka.

Rubrik, taget från en av Bob Hanssons texter

Jag försökte hitta en passande bild, och det var mycket svårt. Jag försökte hitta på en passande text, och det var ännu svårare. Det enda jag hittade idag var en turkosblå sjal på Myrornas och en Erik på järntorget som hjälpte till inför kemiprovet. I morse vaknade jag fem minuter innan bussen gick och vi har fått 80 sidor att läsa på i historia. Sen kom jag och Jenny underfund med att smsutopia inte alls var särskilt gratis. Vi har blivit blåsta och panka på mobilen. Förut kollade jag på Grey´s. Meredith får inte dö, inte just nu.