This house is a cirkus, part one
Jaha. Då har vi bytt upp oss till ett hus utan grannar med tourettes syndrom, betongväggar och tre soltimmar per dag. Vi har bytt upp oss till trädgård, tio minuter buss intill stan och varsitt eget rum att stänga in oss i. Eller, jag har bytt ner mig. Ifrån en orangeröd fondvägg och avskildhet till ett utrymme som är en genomfartsled och har låtande rör i taket och blinkande lysrör bredvid. Vävtapeterna är äckliga och pannrummet ligger intill. En vägg saknas, den finns ännu som en halvfärdig konstruktion i min faders huvud. Jag har inte hittat mina säckar med kläder och lever nu i en packad festivalväska, tappat lusten att göra fint. Mina ägodelar ligger i bruna fyrkantiga kartonger med texten ”Du kan säkert förvara mig hos Shurgard”. Jag tänker att jag kan säkert förvara mig hos Madeleine och vänta på ett mirakel.