Send me on my way
Standing next to you.
Vi bor där molnen hopar sig och Olivias födelsedag till ära bjuder Covasint pa ett hejdundrandes askväder. Vi äter staendes pa trappan och tittar pa spektaklet. Folk kommer hit, folk som jag tycker sa mycket om. Känns märkligt att det en dag ska försvinna. Att mitt har kommer bli gratt och att allt kommer vara nagonting helt annat. Jag kommer ta fram kortet vi tog pa trappan den där dagen när alla av nagon anledning sag helt hejkon bejkon ut, titta pa det och komma ihag alla som jag fick förmanen att bo med för ett tag. Braka med och grata inför, skratta ihop med och växa tillsammans med. Olga lämnar oss pa fredag och det känns sa märkligt att folk faktiskt droppar av, att tiden faktiskt rör sig framat.
Jag är tjugo ar och bor i Rumänien, maste bara paminna mig själv ibland.
I wasn't born of a whistle or milked from a thistle at twilight no, i was all horns and thorns sprung out fully formed, knock-kneed and upright.
trots detta finner jag mig själv gratandes i korridoren med A i andra änden. Hon har nyckeln till varat rum och är langt borta och jag är trött, trött, trött. Gar till jobbet utan kaffe, utan lust. Ryter at barnen; jag är inte döv, jag är fran Sverige. Vi lär oss tyvärr inte rumänska i skolan som ni gör. De fattar inte grejen. Inte jag heller.
My name is Xena.
Gar runt och känner mig bakfull hela helgen. Som ett stort tungt block i huvudet, sover bort hela söndagen. De sager att det är vädret. Vintern är över och jag känner mig golvad.
Veckan framöver är fullt upp av förberedelser inför YouthCompass, en miljon överklassungar i 16-18 ars aldern kommer och ska snickra hönsburar och tänjas i alla möjliga riktningar. Tolv av dem ska bo hemma hos oss första veckan och uppemot tjugo andra veckan eftersom behallaren där allt bajs (kan för mitt liv inte komma pa det svenska ordet), hamnar uppe i Taut, där de skulle ha bott, är overfull och inte gar att tömma eftersom den ligger pa ett sa konstigt ställe. Allt blev bestämt väldigt hastigt och situationen är almänt kaotisk. Vi ska nu ta hand om dessa tonaringar. Min första intuition är att hoppa pa ett tag och komma tillbaka om tre veckor. Lee är dock bra pa att manipulera och har Xena Warrior Princess - pepp talk för oss. Sa jag stannar.
Break.
Skjuter upp beslut, rumänskalektioner, biljettbokning, kommunikation och en balanserad kost. Ibland undrar jag varför det inte bara räcker med att vara människa. Sa manga störande moment ivägen.
By little sister, don´t get lost.
(tillsvidare)
Så kom våren.
På riktigt. Så, vi spenderar fredagen mestadels utomhus. Spelar fotboll med barnen i Checheci som av någon mystisk anledning inte har skola idag, de har lov säger dem, och mitt vokabulär sträcker sig inte tillräckligt långt för att ifrågasätta. Så jag spelar fotboll. Kvinnorna sitter utanför och röker, en av dem säger åt mig att jag borde sluta spela fotboll och skaffa ungar istället, jag håller inte med men hon insisterar och vi möts halva vägen genom att jag hjälper henne att bära hem hennes tremånader gamla son. Känner mig som upptagen i ett hemligt sällskap och löjligt stolt över att äntligen bli betrodd och accepterad av åtminstone några av kvinnorna. Det växer, jag visste det.
And so it is.
Jag brukar gå
de sju kilometrarna ifran Covasint till Siria varje torsdag nar vi har ledigt pa formiddagen och jag sedan jobbar pa kontoret. Det finns ingen gangvag sa man gar vid vagkanten och far stanna till eller kliva ner i diket nar bilarna kommer. Det ar inte sa jattemanga bilar som aker fran Siria till Covasint en torsdagsformiddag. Pa vanstersidan ar det kvadratkilometer efter kvadratkilometer med platt obrukad aker. Pa hogersidan ar det berg och kullar, far och herdar och vinodlingar. For tillfallet gar de flesta fargerna i brunt och blatt. Det gor mig lugn. Att ga och se hur landskapet andras varje vecka, sa odramatiskt och anda sa mycket att titta pa. Finns ingenstans att ga forutom rakt fram sa jag behover inte tanka pa riktning. Enda distraktionen ar bilarna som stannar och undrar vad sjutton jag haller pa med och fragar ifall jag vill ha lift in till Siria. Ibland stannar den lokala bussen dar mitt ute i ingenstans och berg mig hoppa pa. Folk fattar inte riktigt fenomenet promenera har. Att transportera sig ar en sak, men inte promenera for promenerandets skull. Alla dessa kulturella sma stotar.
Idag var det sol. Vi modellade for Dece, varat hattprojekt, och hangde med barnen som inte hade en plats i homework club och istallet hangde utanfor och var hyperaktiva. Sadan skillnad att vara i community har i Siria. Sa fridfullt och oppet. Folk ar tillmotesgaende och vanliga. Gillar att ha det som ett alternativ, men mitt hjärta är i gettot. Såklart.
I can't explain myself, I'm afraid, Sir, because I'm not myself you see.
"I wonder if I've been changed in the night? Let me think. Was I the same when I got up this morning? I almost think I can remember feeling a little different. But if I'm not the same, the next question is 'Who in the world am I?' Ah, that's the great puzzle!"
- Alice in wonderland
Att vaxa upp
Det ar mandag i morgon och de tva prostituerade kvinnorna kommer som vanligt sta och vanta strax innan Nădlac i utkanten av lastbilskyrkogarden. De star precis dar landsbygden tar slut och industrierna borjar, som en forvarning till hopplosheten som blir tydligare ju langre in du tar dig. Ju mer du lar dig destu mindre forstar du. T kommer att komma till centret den har dagen ocksa och be om mat, hyran betalar hon pa annat satt till de tva mannen hon och hennes elvaarige son delar rum med, men maten behover hon pengar till. P har gjort sin fjortonariga flickvan pa smallen och de behover nu nagonstans att bo. Familjerna tillhor tva olika romska “klaner” och pojkens familj vagrar att ta emot flickan av dessa skal précis som flickans familj vagrar ta emot pojken. De bor for tillfallet pa gatan och hos olika vannner. A blir slagen av sin psykiskt sjuka och tjugo ar aldre man och vantar nu, sjutton ar gammal, sitt tredje barn. De tva tidigare har hon redan blivit frantagen. Lorena berattar for mig hur desperate kvinnor forsoker gora hemma-aborter geno matt ata stark medecin kombinerat med decinfektionsmedel. Checheci ar en egen varld med egna regler, lagar och referensramar. De tar som en svart flod som ater upp manniskor precis som det raddar dem som befinner sig allra narmast kanten. For lagre kan du inte sjunka.
Vi lamnar av de sma barnen hos deras familjer, smapratar ibland, sager hej. Far en liten liten inblick i vissas liv. Kan inte gora nagonting annat an forsoka forsta, kanske saga: din son ar valdigt duktig pa att rakna matte. Kan inte forandra, bara ga pa den leriga uppdamda vagen och smutsa ner oss tillsammans. Kanske sparka fotboll eller balansera pa stenarna vid sidan om. De tar ju deras liv, deras verklighet och de flestas framtid. Vad kan man gora forutom att saga hej, det ar lite varmare idag, din dotter har farglagt en fisk och var tredje snabbast med att bli klar med sin stencil. Idag larde vi oss att skriva siffran tre.
Peach, plum, pear
Den hor till huset, till vedhuggandet och pannkaksstekandet.
Den
Peach, plum, pear (Covasint 2010)
Alla ingredienser for en lyckad dag: slott, prinsar och prinsessor
Varen i Lipova
Vi har en dag ledigt och aker med hela teamet till Lipova som ligger ca 40 minuters bilfärd härifran. Jag aker med Mikes bil som skrapar i marken vid varje gupp och behover stannas och sedan startas om varje gang den roda lampan borjar lysa pa instrumentbrädan. Vi spelar Ratatat pa hogsta volym genom solbadande rumänska byar och det är den där forsta-vardagskanslan och vi kan kora med rutorna neddragna. Alla har lämnat jackan hemma.
Vi springer upp till en slottsruin, aker in till centrum, sitter i en park och N är som en upprymd liten hund som hoppar omkring och upp och runt och det är lite skolutflykt over det, fast mer som forskolebarn utan froknar som kan hitta pa precis vad som faller dem in. Därfor koper vi bakelser och frukt istället for mat och gar sedan ner till kanalen. Forsoker hitta träd att klättra i men hittar en fotbollsplan istället. Gor rondater och hjulningar med C tills de rumänska pojkarna börjar glo, da gar vi med K,L och A for att utforska kullarna pa andra sidan staden bakom kyrkogarden istället. Det ser ut som pa ett skivomslag och vi slutar upp med att i ett försök att hitta en genväg hamna i nagons trädgard istället. Blir utsläppta av en trevlig karl och springer pa ett museum. Sen är klockan fyra och alla har akt hem sedan länge, sa vi satter oss pa ett cafe och andas lite innan vi aker hem i var röda Dacia genom rumänska sma byar, fulla av tjocka tanter och gubbar som cyklar hem i kvällssolen.
I must become a lion hearted girl
