Standing next to you.
I wasn't born of a whistle or milked from a thistle at twilight no, i was all horns and thorns sprung out fully formed, knock-kneed and upright.
My name is Xena.
Break.
By little sister, don´t get lost.
(tillsvidare)
Så kom våren.
På riktigt. Så, vi spenderar fredagen mestadels utomhus. Spelar fotboll med barnen i Checheci som av någon mystisk anledning inte har skola idag, de har lov säger dem, och mitt vokabulär sträcker sig inte tillräckligt långt för att ifrågasätta. Så jag spelar fotboll. Kvinnorna sitter utanför och röker, en av dem säger åt mig att jag borde sluta spela fotboll och skaffa ungar istället, jag håller inte med men hon insisterar och vi möts halva vägen genom att jag hjälper henne att bära hem hennes tremånader gamla son. Känner mig som upptagen i ett hemligt sällskap och löjligt stolt över att äntligen bli betrodd och accepterad av åtminstone några av kvinnorna. Det växer, jag visste det.
And so it is.
Jag brukar gå
de sju kilometrarna ifran Covasint till Siria varje torsdag nar vi har ledigt pa formiddagen och jag sedan jobbar pa kontoret. Det finns ingen gangvag sa man gar vid vagkanten och far stanna till eller kliva ner i diket nar bilarna kommer. Det ar inte sa jattemanga bilar som aker fran Siria till Covasint en torsdagsformiddag. Pa vanstersidan ar det kvadratkilometer efter kvadratkilometer med platt obrukad aker. Pa hogersidan ar det berg och kullar, far och herdar och vinodlingar. For tillfallet gar de flesta fargerna i brunt och blatt. Det gor mig lugn. Att ga och se hur landskapet andras varje vecka, sa odramatiskt och anda sa mycket att titta pa. Finns ingenstans att ga forutom rakt fram sa jag behover inte tanka pa riktning. Enda distraktionen ar bilarna som stannar och undrar vad sjutton jag haller pa med och fragar ifall jag vill ha lift in till Siria. Ibland stannar den lokala bussen dar mitt ute i ingenstans och berg mig hoppa pa. Folk fattar inte riktigt fenomenet promenera har. Att transportera sig ar en sak, men inte promenera for promenerandets skull. Alla dessa kulturella sma stotar.
Idag var det sol. Vi modellade for Dece, varat hattprojekt, och hangde med barnen som inte hade en plats i homework club och istallet hangde utanfor och var hyperaktiva. Sadan skillnad att vara i community har i Siria. Sa fridfullt och oppet. Folk ar tillmotesgaende och vanliga. Gillar att ha det som ett alternativ, men mitt hjärta är i gettot. Såklart.
I can't explain myself, I'm afraid, Sir, because I'm not myself you see.
"I wonder if I've been changed in the night? Let me think. Was I the same when I got up this morning? I almost think I can remember feeling a little different. But if I'm not the same, the next question is 'Who in the world am I?' Ah, that's the great puzzle!"
- Alice in wonderland
Att vaxa upp
Lorena berattar for mig hur desperate kvinnor forsoker gora hemma-aborter geno matt ata stark medecin kombinerat med decinfektionsmedel. Checheci ar en egen varld med egna regler, lagar och referensramar. De tar som en svart flod som ater upp manniskor precis som det raddar dem som befinner sig allra narmast kanten. For lagre kan du inte sjunka.
Vi lamnar av de sma barnen hos deras familjer, smapratar ibland, sager hej. Far en liten liten inblick i vissas liv. Kan inte gora nagonting annat an forsoka forsta, kanske saga: din son ar valdigt duktig pa att rakna matte. Kan inte forandra, bara ga pa den leriga uppdamda vagen och smutsa ner oss tillsammans. Kanske sparka fotboll eller balansera pa stenarna vid sidan om. De tar ju deras liv, deras verklighet och de flestas framtid. Vad kan man gora forutom att saga hej, det ar lite varmare idag, din dotter har farglagt en fisk och var tredje snabbast med att bli klar med sin stencil. Idag larde vi oss att skriva siffran tre.
Peach, plum, pear
Den hor till huset, till vedhuggandet och pannkaksstekandet.
Den