Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

God damn

Publicerad 2006-08-27 16:46:52 i Allmänt,

God damn
Monsunregn utanför fönstret och jag sitter i linne och trosor för att försöka torka efter cykelturen ifrån farmor och farfar. Vaknade upp hemma hos Pernilla av att jag hostade men tack och lov återfått rösten som jag tappat bort föregående kväll klockan 02.57. Åt frukost hemma hos Pernillas sköna familj och traskade sedan hem i regn tajts tröja och skoskaviga skor med rövarfrisyr och en sminkning som inte sett bra ut de senaste åtta timmarna. Bytte om och cyklade till farmor och farfar för att städa, och nu var vi visst tillbaka till där vi började.

Igår fixade jag och Pernilla presenter till Natta som jag själv ville ha, ett turkost och mycket snyggt linne ifrån Vero Moda och ett par trosor med Askungens möss på där vi skrev JAG DIGGAR JULIA OCH PERNILLA på arslet(jag vet att ni hade velat ha det ni med). Traskade hem till hennes syrra som bodde vid Chapmans torg i närheten av stället där det blev en man skjuten igår och hittade efter mycket om och men tillslut rätt. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller sluta, alltså det var en helgrym kväll, som en uppföljare fast tio gånger bättre än Pustervik.

Jag fick träffa Nathalies HELGALNA polare ifrån Kärra som kom in (en timme försent) med buller och bång och fyllde tvåan med sin göteborgsdialekt. Vi käkade och hade det lite allmänt trevligt, vid tio var jag, Mickan, Campo och Johanna (?) ute och köpte tuggummi. På väg tillbaka såg vi en blottare (?) som fråga vart partyt var. Jag skriker "jävla äckel" och Johanna skriker ännu högre "jävla skabbkuk" innan vi halft i panik halft på väg att skratta ihjäl oss springer in i svalen (Mickan vinglandes på Paulinas skyhöga röda skor) När vi kom in började vi leka sanning eller konsekvens vilket senare utvecklades till bara konsekvens. Jag ska för allmänhetens bästa (och mitt eget ryktes bästa) inte gå in så värst mycket närmare på det. Men kul hade vi

JAG MÅSTE FÅ SÄGA

Publicerad 2006-08-26 12:17:25 i Allmänt,

Navid
"
Jag måste få säga begrav mig med öppen mun
så jag kan fortsätta skrika till sista sekunden
Blunda sluta gråt och lämna kistlocket på glänt
så jag kan fortsätta skrika om allting som har hänt"
-Navid Modiri

Pustervik i går kväll och Navid Modiri och Gudarna får mig att vilja vika ihop min längtan till vita pappersflygplan och kasta ut ifrån balkongen för att istället för att implodera, explodera ut i någon sorts färgexplosion och färga allt i min omgivning. Det är något speciellt med mängder av människor, svettiga kroppar som alla trängs i samma rum för att lyssna på samma band som man själv är där för att lyssna på, som sjunger med i samma texter, gungar i takt till samma rytmer och jag vet snart ingenting. Molnen bildar små formationer utanför mitt fönster och jag undrar vem designern är, undrar även om jag borde börja klä mig i någonting mer anständigt för att bege mig till torget med Pernilla och köpa någonting till Nathalie.

Var hos mamma och fick ett brev ifrån Linn. Ibland vet jag bara inte hur mitt hjärta ska få plats eller hur jag ska göra för att kunna tacka tillräckligt för att personen ska fatta att man helt plötsligt känner sig så speciell som jordens åttonde underverk eller högre än Kebenekajse fastän man står i pyamas, helt själv, i sitt eget vardagsrum och ser sommaren bli höst utanför sitt fönster. Maia Hirasawa är så otroligt bra och fastän du egentligen finns här nära tänker jag på dig varje gång jag hör Roselin och kan inte låta bli att le, le mot tanten mittemot i spårvagnen, tvååringen som sitter bredvid sin stressade mamma, snyggingen som går med hörlurar på, tjejen som sitter nervös och uppklädd till tänderna och övar leenden.

Pillade sönder ett myggbett, mamma blev hysterisk och trodde att jag bränt mig med en cigarett. Vart är världen på väg? Karing ringde och frågade om vägen till Önnereds kulturhus, jag är lika inkompetent som vanligt när det gäller vägbeskrivningar och sånt, men blev glad över att höra hennes röst. Vart är Karin på väg nu?

I know where the summer goes

Publicerad 2006-08-24 17:51:35 i Allmänt,

I know where the summer goes
Men fråga inte för ni kommer inte få veta. Lite regn och huvudvärk idag kanske? Lite skola bland massor av förvirrade ettor som började med vattendroppar och ett paraply som fällde upp sig åt fel håll. Satt i Domkyrkan och kände mig liten, en tröst att hamna i SP1b där alla var precis lika små och jag dessutom kände både Jenny och Jonathan (dock ej samma Jenny som hon igår). Vi fick varsin karta och skulle orienera oss fram genom denna djungel av stentrappor, salar och byggnader vi blivit placerade i och som nu skulle vara vårt hem i tre år framöver. Alla som känner mig någotsånär vet att jag och kartor inte är så bundis med varandra, alla som känner mig ännu bättre vet att hela jag är ett stort fett megamisstag när det gäller att orientera mig, om det så gäller min gård. Totalt vilse i pannkakan och jag blir helt kallsvettig bara jag tänker på dessa byggnader jag antagligen aldrig kommer lära mig att hitta i. Men annars kändes allt rätt bra och både jag och Jenny konstaterade att vi inte haft ett så bra schema sen vi gick i ettan (förra gången).

I morgon är det lite lärakännaövningar och annat man får stå ut med som nykomling. Vi ska vara ute en heldag i detta lagom stabila väder, långt ifrån civilisationen. Tänk på mig i morgon i ösregnet kompis, det lär jag behöva.

If I could have a second skin I'd probably dress up in you.

Publicerad 2006-08-23 22:14:26 i Allmänt,

eifeltornet
Ni bygger mig högre än Eifeltornet, människor vad jag älskar er. Dagen börjar med en frukostfika som blir en lunchfika som efter en lite vinglig cykelfärd blir en middag hemma hos Jenny. Om jag ska ta det lite mer detaljerat kan jag berätta (den här biten kan du hoppa över om du inte är sugen på att veta vad som hände mellan frukost och lunch, annars är du välkommen att läsa vidare) att vi på väg hem till Jenny ska cykla förbi ett hus som hennes syster Anna har lagt ett bud på, det grejar sig så att Anna sticker in där ett tag för att snacka med husägarna och jag och Jenny beger oss hemåt. Vad vi inte tänker på är att Jennys väska sitter på Annas pakethållare och att hemnycklarna ligger däri. Illa. Vi sitter och väntar ett tag utaför hennes lägenhet, när Anna inte dyker upp bestämmer vi oss för att gå och köpa hårfärg så länge, när vi kommer tillbaka och Anna fortfarande inte kommit tillbaka börjar vi bli lite misstänksamma. Det här är rätt ovesäntligt egentligen men ja, vi väntar. Och det börjar regna. Och Anna är försvunnen. Det börjar regna massor och Anna är fortfarande försvunnen. Efter en timma och en trevlig pratstund i Jennys svale får vi tag på henne. Hon kommer och vi käkar.

Jag som bestämt möte med Linn klockan 15.00 blir lite stressad och lite sen men springer, så gott det nu går att springa i Jennys röda gummistövlar storlek fleranummerförstora, till spårvagnen. Vi träffas inne på Shock, och jag plöjer mig fram genom svarta lackklänningar och elaksjuksköterskehättor och hittar mot alla odds världens snyggaste byxor ( i min storlek!) nedsatt till 70%. Inte var dag. Vi strosar runt i lite secondhandbutiker och lite allmänt fram och tillbaka och har sådär trevligt som bara vi kan ha utan att göra någonting speciellt. Frammåt kvällen köper vi med oss kaffe, vatten och en brownie och sätter oss på trappan till Lutherska missionärskyrkan och underhåller cafét på andra sidan med lite fucking Åmål scener och annat internt som bara roar ytterst knepiga personer. Kan för övrigt berätta att jag nu är så hysteriskt pigg av kaffet att jag aldrig kommer att kunna somna inatt (bra jobbat Julia).

Jag har visst blandat tempus hej vilt, men världen snurrar visst fortfarande och idag kan ingenting hindra mig ifrån att sprida orden med vinden, fästa dem i håret och blåsa dem över alla jag ser. Men de vackraste, de allra vackraste har jag sparat i fickan och inatt ska jag somna med Vasagatan i kvällssol på näthinnan.

Om jag varit en Rysk dvärgpudel.

Publicerad 2006-08-22 21:56:59 i Allmänt,

jää
Om jag varit en annan än den jag är. Om jag hade varit världens starkaste eller kanske bara ett litet barn. Om jag hetat Moa och spelat gitarr. Om jag hade varit duktig på att måla eller fötts utan armar. Om jag varit en man. Om jag hade bott i en annan stad eller sett en annan himmel utanför mitt fönster. Om jag varit den du saknade när du låg med telefonen påslagen hela natten. Om jag varit behövd. Om jag varit sången som precis spelades på radion. Ja, hur hade det varit då?

Ville bara säga tack om någon mot förmodan tog sig igenom gårdagsens text, det var strongt gjort. Nu när de flesta börjat skolan och allt och har massor av annat att bry sina hjärnor med, jag känner att min hjärna redan är överfylld med information, så jag kommer väl knappt kunna läsa en busstabell när skolan satt igång. Överbelastning på G. Börjar på torsdag, Clara satte griller i huvudet på mig när hon började prata om hur lång tid det tagit för henne att välja kläder inför första dagen. Det där om hur noga förstaintrycket är osv. Hade inte tänkt på det alls. Men what the häck. Känner ju för sjutton halva skolan känns det som. "Don´t worry about a thing cause every little thing is gonna be alright" Tack Bob Marley, den kör vi på!

Var och klippte mig igår, eller idag menar jag naturligtvis. Det blev.. kort och rött, ni får väl träffa mig och kolla efter om ni vågar. Ska man tro på omgivningen blev det snyggt och det är redan två stycken som sagt till mig att jag är sååååå lik min mamma -vill man höra sånt när man är 16?- Nej! Dessutom kom jag precis hem ifrån Oscars födelsedagskalas där jag spelade trombon och vi dansade vals, bugg, hiphop och var allmänttuffa i vardagsrummet. Härliga familj!

I morgon gäller frukost på stan med Jenny, sedan träffa Linn på eftermiddagen, kan det bli bättre?

Frizon 2006, 9-13 Augusti

Publicerad 2006-08-21 17:15:19 i Allmänt,

Och sommaren snurrar fort… fem korta andetag och sen var det nästan över. Det dåliga har gjort det ljusa så mycket färgstarkare och jag har upptäckt nya melodier och toner som är så mycket roligare att följa. Inte enklare, men roligare som sagt, och det är bra, för jag har aldrig velat ta den enkla vägen. Jag har haft en toppensommar, det har jag verkligen och det känns inte alltför hemskt att den snart är slut, för jag har skaffat mig någonting som jag inte haft på länge, jag har skaffat mig ett mål.

Kom hem häromdagen ifrån Frizon. Eftersom det inte hänt så mycket sedan dess är det nog det mesta jag har att berätta. Vi hade ett par så otroligt schyssta dagar men jag lovar att försöka (försöka) att inte skriva en roman om hur det var…

Första dagen var det lite flummigt alla hönsade runt och ingen visste någonting. Clara blev lite smått hysterisk när det varken fanns ett schema eller karta och alla var lite smågriniga när tältet inte ville resa sig. Men med lite mat i magen blev allt lite bättre och vi hade det allmänt trevligt och hälsade på massa folk till höger och vänster. Jag och Debora gick in till moderaternas hörna inne i ”ÚNG-Caféet” och frågade dem varför vi skulle bli moderater. De blev lite förvånade och bad oss sätta oss ner. Vi blev inte övertygade. Sen på kvällen (natten) satt Jag och Matilda sönder ett bord och lyssnade på en konsert med Alternativt sällskap som var det bästa jag hört på länge. Innan hade jag träffat Karin på Caféet med Viktor, Tove (som hade en skitsnygg rosa plastflamingo utanför sin husvagn) och en kille till och vi snackade om Alternativt sällskap eftersom Karin tidigare berättat att det var hennes kompisar. Dagen efter fick jag reda på att killen de suttit med var en av medlemmarna i bandet, pinsamt.

Dag två var lika bra den, jag och Matilda klättrade och var sådär löjligt nära att komma upp. Men vi kom båda överens om att om vi varit 15 cm längre hade det inte varit några problem över huvud taget, haha. Vi kollade på Antes talkshow och jag har inte skrattat så mycket på evigheter, Ante är utan tvekan en av de skönaste människor jag träffat (för er som inte vet är han även ungdomspastor i min kyrka). På kvällen spelade Sarah Kelly, hennes röst lade sig som en rysning längst ryggraden och man blev helt kär i hela hennes uppriktiga personlighet. Mycket speciell och otroligt bra konsert, köpte hennes skiva efteråt (om du vill bränna). Karin och jag drog vidare till Loney Dears konsert några timmar senare. Även den var näst intill magisk. Publiken var med i flera av låtarna och den tog inte slut förrän långt in på natten då jag näst intill lyrisk ramlade in i tältet där alla mina kompisar redan låg och sov.

På fredagen var jag lite off. Var mest trött, gick på några seminarium och lyssnade på Anna och Idde. Träffade en drös med människor och kommer inte riktigt ihåg vad jag sa eller tänkte. Jag drack kaffe och blev inte pigg. Somnade på Antes seminarium och när jag nästan somnade på All Star Uniteds (typ rock) konsert förstod jag att det nog var dags att lägga sig. Eftersom ingen annan var på gick jag själv och precis när jag lagt mig ner startade en hårdrockskonsert på Campingscenen (som låg närmast vårt tält av alla scener) och trots öronproppar fick basen hela tältet att vibrera. Men jag somnade ändå, vilket jag tycker är en bragd, eller ja, ni förstår hur trött jag var.

På lördagen var jag jättepigg och de andra hur trötta som helst eftersom jag var den enda som lagt mig någotsånär tidigt dagen innan. Linn kom upp med Frida och Anna och jag blev gladare än.. Ah jag kommer inte på något, men jag blev glad i alla fall, väldigt glad. De åkte i Linns bil som var omgjord till en husbil, gardiner och hela baletten. Jag var mäktigt imponerad. Vi drog runt och hade det allmänt jättetrevligt. De köpte glass och jag klättrade på backar och slog mitt tidigare rekord med ytterligare 7 st. Här kan tilläggas att det tidigare rekordet låg på 13 st, haha. Lyssnade på en intervju med Thomas Andersson Wij och kom fram till att han verkade lite dryg men hade snygga strumpor (och häck), fikade och gick på kvällsmötet. Klockan 01.15 satt vi på Maia Hirasawa i myskläder och täcke och bara njöt av att får finnas till, för i just den stunden log hela världen och jag ville stanna klockan och bli kvar i den atmosfären. När konserten tog slut hade hennes skivor gjort det samma och jag och Linn traskade fram allmänt tagna, lyriska och invirade i ett täcke för att tacka henne. Vi gick till Campingscenen och hann lyssna på två av Thomas Andersson Wijs låtar men kom båda överens om att det gjorde absolut så lite som det kan göra, han var ändå dryg, Maia var ändå bäst.

Vi var inte pigga men övertrötta och jag låg skrattande och kollade på stjärnor som fanns bakom molnen innan Linn och Anna fick upp mig på fötter. Vi köpte pastasallad med tonfisk och glass, alltså glassen var inte i salladen, men tonfisken var. Karin kom barfota efter att ha tappat både skor och pojkvän bland alla tusentals fötter armar och kroppar som hoppat på henne under Blindsides konsert. Vi köpte melonmilkshake efter ett tag och träffade sedan Daniel och Viktor. Utan att gå in närmare på det kan jag berätta att Daniel blev utsedd till fotbollsturneringens bästa, och snyggaste spelare.

Linn och Frida gick och lade sig eftersom de skulle köra i morgon, men vi andra var uppe. Jag träffade Mathilda och Clara och vi gick in på discot efter att ha drällt lite, vid fem stängde det och vi hade sovsäcksbrottning utanför tältet med en smålänning. Jag och Mathilda (som var i samma sovsäck) ägde, ett tag i alla fall, sen blev jag lite trött och började snubbla hela tiden vilket fick som följd att jag föll framåt och Mathilda föll på. Jag fick ont i ryggen och lämnade in flaggan. Vi gick iväg till en husvagn där det var fullt ös men gick ganska snabbt därifrån för att istället lägga oss utanför vårat tält och snacka. Jag, Mathilda, Clara och Anna låg utanför, Anna somnade ganska snart och efter ett tag somnade även Clara. Jenny sov inne i tältet, där även två killa från småland låg, alltså det låter lite mysko, men det var väldigt oskyldigt och inte vad ni tänker. Jag och Mathilda låg och pratade och jag somnade mitt i en mening, Mathilda väckte mig och vi bestämde oss för att kanske försöka sova. Klockan var då runt halv åtta på morgonen.

Halv nio samma morgon vaknade jag av att de regnade och fick panik. Jag hade ingen aning om vart jag befann mig, flög upp och började gapa och skrika innan mina kompisar lugnade ner mig. Jag var blöt och kall och har ingen stans att sova. Det låg redan sex stycken i vårat femmannatält (Clara, Mathilda och Anna har lagt sig där), dessutom låg Maria och Daniela i packtältet och jag kände mig sådär lagom desperat som man kan göra när man vaknar utomhus och.. ja ni vet. Jag gick till Linns bil och knackade på. De blev lite förvånade, men släppte in mig utan några sura miner och jag la mig på tvären (över förarsätena) och somnade som en stock. Vi hade det riktigt mysigt, tyvärr var jag tvungen att gå vid tio om jag ville ha frukost. Gick på morgonseminariet och var väldigt trött, det slutade rätt galet och sen var vi tvungna att springa därifrån eftersom vi varken packat tält eller väskor och vår buss gick ganska snart. Efter mycket om och men klarade vi det och hann, mot alla odds, till bussen. Efter ca tio minuter tror jag att i stort sett hela bussen sov.

I just have to say, Frizon
thank you very often!

You'lll never know if you don't go, you'll never shine if you don't glow....

Publicerad 2006-08-06 15:08:22 i Allmänt,

You'lll never know if you don't go, you'll never shine if you don't glow....
Efter att ha råkat radera hela texten är jag inte så sugen på att skriva en ny novell här. Jag fick just ett telefonsamtal om att det var löpträning i skatås i morgon. Jag och pappa var där i går och sprang milen (vi hade ett vad) och nu ska jag ju då som sagt dit en gång till, känns hurtigt. Vi vet ännu inte vem som komer att bli vår nya tränare. Ska bli spännande att se.

Var och badade med familjen förut idag, vi fick med nöd och näppe upp Hampus ur vattnet, han såg ut att kunna stanna där resten av sommaren. Precis som jag, Karin och Gustav kom fram till i fredags är det nog så att han är till hälften säl och hälften... livboj.

Snart åker jag till mamma, där är datorn troligen ur funktion, så räkna inte med nåon uppdatering här de närmsta dagarna eftersom jag dessutom åker till frizon på onsdag. Ska bli härligt at få träffa Fiskebäcksgänget igen och jag längtar otroligt mycket tills Linn kommmer dit! Tror att det kommer bli hur kul som hellst. Skulle isåfall vara ett slut bättre än sista backen i flumride på den här sommaren. Till hösten blir det LM.

Kortet ovan är förövrigt lagfotot ifrån Åhus. You'lll never know if you don't go, you'll never shine if you don't glow.... JÄÄÄ!

Vackerhet, fjärilar och nio meter öra ska jag viska när du säger att det inte spelar någon roll.

Publicerad 2006-08-03 20:56:36 i Allmänt,

Julia och LinnÅskmolnen ligger tunga utanför fönstret och jag är förtvivlad över att jag inte lyckades hitta en rubrik som lyckas beskriva vilka otroligt bra dagar jag har haft. Det har varit lite panik över att dygnen är så korta, de har gått aldeles för fort. Åkte till Alingsås för att träffa Linn, hon hämtade mig vid stationen och vi körde hem till henne med Winnerbäck i stereon. Hennes föräldrar fick se att jag inte var "Klas 35" och inte så värst farlig heller för den delen, vi fikade och åkte sedan till ICA för att köpa med oss saker till kvällen som vi tillbrinade på Talludden i hennes sommarstuga. Vi lagade mat, åt godis, tände ljus och bara pratade och pratade och lyssnade på musik som gick på repeat. Klockan tre hade mina batterier tagit slut (efter att ha somnat klockan 6 morgonen innan) och jag var tvungen att be Linn sluta sjunga på "lösa mandlar", haha. Hon sjöng istället vaggvisa för flyktingbenägna och jag somnade som en stock. Tidgit nästa morgon vakade jag av min mobil som var satt på alarm (Linns hade ringt men jag sov som en stock och Linn trodde att jag var död), vi var tvugna att gå upp eftersom Linn skulle rida upp för någon. Hon gjorde frukost på sängen eftersom jag inte orkade gå upp, söt som hon är. I stallet träffade jag hennes häst, som är den enda häst jag träffat, typ. Han var lång och brun och hette Arrogant af Stensnäs. Senare åkte vi hem i världens mesta och lokala störtskur jag någonsin skådat, det började åska och jag fick bortlängtan igen, ville stanna kvar. Jag åkte hem med tåget och kände mig som en rödhårig Totiki, vinkade av Linn på stationen och det kändes som på film. Hon sprang en liten bit, och jag var glad att hon inte krockade med stolpen, som han i klassfesten. det skrek jag åt henne genom fönstret, men jag tror inte budskapet gick fram.

Åkte direkt hem till Eva och satt i hennes kök och drack the. Vi pratade och jag kände inte förrän igår hur läskigt mycket hon fattats mig hela sommaren. Sov som en stock den natten, också. Idag träffade jag Elin inne i stan, vi gick till Lejonet och Björnen och åt glass, sedan drack vi kaffe på Mc Donalds eftersom båda är för fattiga för att gå på café. Vi tittar på människor, och jag får syn på Pernilla och Jessica och blir som en studsboll. Ringer och vi står och pratar genom fönstret (de inne på Vero Moda jag inne på Mc Donalds), efter ett tag kommer de över och vi pratar. Jag och Elin drar runt lite och bangar kön inne på Weekday men hittar istället en svindyr och megasnygg gladhetssjal som jag köper inne på Gudrun Sjödéns. Åker hem med ett leende som ligger som en liten jättestor studsboll. Det är läskigt att jag känner så många fina människor och dessutom får träffa så många av den samtidigt:) I morgon hoppas jag att jag hinner träffa Johanna, sen sticker jag upp till Tjörn och kusinerna.
Ska lagra den här glädjen på burk och ta fram när det blir svårt att skratta.

Måste bara säga tack. För Linn du är som en Navid Modiri-låt, fast så otroligt mycket bättre. Ta min hand jag följer dig, vi ska åt samma håll.

Om

Min profilbild

Swift

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela