Make something good

I morgon åker jag till alingsås för att träffa Linn! Min pappa gick i taket och hade en lång predikan om allt han läst i tidningarna angående "såna där typer" han syftade på fula gubbar man möter på chatten, han trodde Linn var en sån, och det hjälpte inte ens när jag berättade att vi hade träffats. Jag var tvungen att rabbla upp namn och efternamn, familj samt intressen och visa en bild innan han lugnade ner sig. Sen fick jag efter en lika lång predikan till (efter att jag berättat att jag skulle sova där), samt ett löfte om att skaffa fram hennes hemnumer så han fick lov att ringa hennes föräldrar, äntligen lov att åka. Så Sollebrunn (?) Här kommer jag!

Jag vill skriva, men jag vill för mycket och orden traslar in sig i mitt hår innan de har hamnat på pappret, det kliar som vattkoppor och myggbett men jag vet inte hur man botar det. Då får jag antingen sån hejkomochhjälpmig-energi eller så blir jag helt platt. Idag blev jag både och. Idag funkade det inte ens med the, fast det funkade med ett litet telefonsamtal. Jag har inte lärt mig hur man gör tecknet för dröm, måste fortsätta. Fram.

Måste träffas Syster Yster och Pernilla snart igen och jag MÅSTE träffa Elin som kommer till Göteborg nu i veckan!! Ahh, det är inte sant vad jag längtat efter den tösen. Haft en soft dag med Hän och var nyss ute och sprang. Har en fetinggöraont blåsa på hälen och kunde inte njuta av mina gula gummistövlar som jag önskat. Hon blommar upp av ingens frö..

Nu är jag hemma ett litet tag igen, fast det känns som jag är borta. Satt i samma vagn som systrarna Kallur på väg hem ifrån Norrköping med ett knippe påfågelfjädrar och kände mig allmänt nöjd. Jag har slutat sakna och målat vit grundfärg, snart blir det terracotta. Överallt.

Min glömska brast igår kväll och jag kom på att allt var lånat, allt var ett skal. Det var rätt skönt att komma ut och lufta sig, i det fria. Fast det gör lite ont, att lämna sig själv där bak, och allt som följer med. jag är inte klar än, inte än. Men snart. Och jag vet att det är värt allt besvär, jag vet det.

Mitt skrivande går, smällhårtidörraråtskitskogen, sådär, men jag ska inte tappa hoppet, jag ska kunna försörja mig på det någon dag, gång, eller två. Och jag behöver pengar. Man borde utnyttja det man har, jag ska utnyttja min tankspriddhet och göra succé.

Känner mig som i en kokhet bur i den här lägenheten. Men det är lugnt, jag flyger snart. Förlåt mig att jag virvlar, men det är såhär att mina tankar aldrig kan vara, stilla.

Jag är i Norrköping för tillfället och gör chokladsås. Toan har gått sönder och jag ska bli barnboksförfattare, om inte nu så i framtiden någon gång kanske. Det har hänt så otroligt många grejer som jag vill skriva om men tyvärr inte hinner för tillfället. Jag misstänker att Moira är till hälften sjöjungfru och till hälften människa, hon är fem år och tillbringar mer tid i vattnet än vad hon gör på land.
Utan att jag hinner skriva så mycket om det måste jag bara nämna den underbara dagen med Linn i Göteborg som bara blev precis sådär bra som jag knappt vågat hoppas på. Och kvällen med Johanna och Pernilla som trots att den blev misslyckad blev så otroligt lyckad. Och fikat med Jenny, tesilen och flugan. Och även nu här, med Agnes (som har det superhäftiga andranamnet Plupp) och Moira (som Alex säger har ett tredje öga och jag tror är till hälften sjöjungfru) har jag det hur bra som hellst och min sommar har äntligen tagit en u-sväng tillbaka till rätt riktning.

Har du tändstickor, tillräckligt om jag vill bränna ner Göteborg? Jag har motivaionen att stanna kvar, tills jag byggt upp det du raserat. Bara för att få se din min, när jag lyckas. Försöker hålla näsan över ytan och lämna vissa saker bakom mig, saker som har kört fast och inte vil lossna. Det är så svårt att säga tack till människor som förtjänar det och så svårt att inte hata sig själv för saker som inte går att spola tillbaka. Det finns vissa personer som fyller mig med nåonting som lätt gör ont och när som hellst hotar att explodera, jag måste brja undvika de personerna. Sen finns det vissa som fyller mig med bra saker, Johanna, Elin och Linn till exempel, bless. Bohuslän andas sommar och jag är glad över att vara hemma. Snart åker jag igen, det är jag glad för.

Åker till Åhus för att spela beach-handboll på tisdag, Anna har gjort rosa tröjor til oss, de matchar verkligen våra gröna shorts, vil ser ut som en skock lisebergskaniner på rymmen, men som Anna sa till mig, man får bjuda på sig själv, jag håller med. Håller tummarna för fint väder, regn hade känts lite motigt. Fick panik efter att ha pratat med Linda i telefon, gick ut och sprang i morse, när jag ramlade innanför dörren efter 34 minuter och 29 sekunder insåg jag att jag inte skulle få upp min kondis så mycker mer på två dagar. La mig på marken ocMen jag nöjer mig med det och hoppas att viljan ska rädda mig.

Hän var med i Bohuslän ett par dagar, det blev min räddning, hittade ett par filmer vi spelat in, en ifrån sexan eller sjuan när vi sprang omkring på Bilhälls, det var tider det. Dessutom en musikvideo och ett bildspel. Nostalgi. Jag kan inte lyssna på "med solen i ögonen" utan att tänka på dig och önskar jag stått brevid på lars winnerbäck konserten.

I morgon åker jag till mamma, känns inte som jag gör så mycket mer än att packa, önskar jag bara behövde packa när jag var på väg någonstans dit jag längtade, packning ska vara någonting man gör med hopp, eller med ett minne i bagaget. Så fort jag fyllt 18 åker jag ut, i världen. Vill du föja med?

Jag viskar tystnad, och du skriker tillbaka att du inte hör vad jag säger. Boken gled av stolen och inte ner i väskan, du gled ur handen och stannar snart blott kvar som en stjärnbild på min skuldra.

Är hemma en snabbis, under veckan i Bohuslän var väl krabbfiske det mest upphetsande som hände. Åker snart till farmor och farfar och i morgon åker jag vidare till Hönö. Hade velat åtminstone gå och kolla på partille cup, fast aldra hellst hade jag velat spela. Saknar handbollen så otroligt mycket, även om det inte riktigt är samma sak längre. Håller i alla fall tummarna för att det ska gå bra för Pernilla.

Saker och ting har väl varit lättare, även om det också har varit svårare. Förkyld, säg en vecka jag inte är förkyld, orkar inte bry mig längre. I have got to say, I´m on my way (down).