Make something good

Det finns ju sa mycket tankar och intryck som jag vill skriva ner. Sa manga funderingar och manniskor jag vill beratta om. Rumanien om vintern ar kallt. Inte sa farligt utomhus nar man har alla sina hundra lager klader. Men inomhus, pa toaletten, i dushen, pa bibelstudiet, pa jobbet, pa lunchen och framforallt pa morgonen nar elden har brunnit ut under natten och varenda liten millimeter utanfor sovsacken hotar med kapitulation.

Allt star liksom stilla. De snokladda bergen utanfor fonstret har fryst fast, manniskor har fryst fast, vilja och motivation hotar att frysa fast det med. C kommer fran Australien och undrar hur manniskor klarar av ett liv med sa har mycket kyla. Jag tanker att har har vi i alla fall varandra, hur ar det med alla som har ingen? Vi jobbar och forsoker att fa handen igenom den dar hinnan som avgransar, forsoker att se lite hogre och forbi, forsoker att forsta att om du inte har nagon ved, nagon mat eller ett ordentlgt hus ar det inte sa konstigt att du kommer in och ar en pain in the ass pa centret.

Forsoker forsta motivationen bakom alltihop, att tro att man ska kunna andra hade jag lagt ner redan fran borjan. Sa vad ar det da? Ett uppfyllt ego och tacksamma fattiga barn som kastar sig runt hasen ar inte en anledning det heller for i Checheci far man mest skit. Vad gor att folk haller sig kvar och fortsatter? Livet ar sa himla spannande att jag tror jag dor.

Tva par langkalsonger under mina kaffeflackade byxor jag rev upp knaet pa i forrgar, fem lager trojor varav tre ar i ull, yllestrumpor under skidsockar jag haft dag och natt i tio dagar, blaa galna eccoskor a la mode attiotal med en tre centimeter tjock ragummisula, halsduk, skidvantar, och sa Decemossan saklart!

Barnen ar hundranittio decibel och uppe pa vaggarna idag. Jag kan inte forklara tiotal och ental pa rumanska och nar jag i pappa-pedagogisk anda forsoker forklara med hjalp av pennor i olika hogar tittar till och med lararinnan pa mig som om jag tappat nagra skruvar vag in till jobbet. Jag och H lyckas irra oss fram till en vaccinationcentral och hittar i ett litet stenrum pa 3 ganger 2 meter tva sjukskoterskor som gladerligen sticker nalar i armen pa oss och sager massor av saker som jag bara latsas forsta. Hoppas att det var svininfluencan de gav mig.

Kaminer ska eldas och ved ska huggas. Mat ska lagas och jobb ska skotas. Rumanska och bibelstudier och nagonstans ska man hinna fundera pa vad som hander. Jag, Camilla och Chloe har flyttat in till ett helt fantastiskt litet rum som ligger vagg i vagg med koket och tidigare tillhorde pojkarna. Egen diskho dar man kan borsta tander och tvatta har, kamin med kokplatta, en sang och monstrat stengolv i svart och gult, vad mer kan man begara?

Fortsättning följer..




(jag kommer sakna mer den här gången)

(kom hit nu då!)

Nyår är för mig mest förknippat med katastrof. Därför tog jag dagen som en helt vanlig torsdag - och jag blev INTE besviken. Inga nyårslöften, ingen planering, inga förvalda kläder eller matchande smycken. Bara fint folk och tidsoptimism med start hos det Gustavssonska residenset.

Åkte i och för sig först och mötte upp en snorig nyimporterad Elin ifrån Oslo som jag släpar med till Madde. Där dricker vi kaffe och jag åker och handlar med mor Maria. Sara dykar upp och senare Hillevi och Kalle. Det vankas middag (creme brulee till efterrätt jominsann!) och sedan tolvslag vid Guldhedstorget. Lägenhetsfest hos Maja som är mest sådär bra som en lägenhetsfest ska vara. Smyger till och med in lite balkan på dansgolvet. Vandrar hem på morgonen och tittar på Mean girls. Jag och Sara bestämmer oss för att det räcker vid sjusnåret. Somnar sked och drömmer om Liseberg.



Balongbad och danspaus.

Posepaus i hallen.

Bilder ifrån Hillevi.