Make something good

Dagen börjar med traumatiska upplevelser när lilla H är borta. Han blir återfunnen och mycket nöjt hämtad av pappa på polisstationen strax efter sju på morgonen. Han hade kort och gått fått för sig att ta en morgonpromenad och kommit väldigt långt åt fell håll. Det var där någonstans som min dygnsrytm kom helt ur fas i och med att jag kvällen innan varit på inkil med laget. Det var en helt sjukt rolig kväll, om än lite traumatisk den med, med så gott som tvångsmatning av sockervadd, inhämtning av främmande människors strumpor och hårstrån, åkattraktioner samt en förfärlig vandring av enbart oss nya på spökhotell Gasten. Dessförinnan hade vi dessutom spelat två matcher och vunnit båda och jag klarade mig undan ännu en förkylning fast fick i gengälld blåmärken och lårkaka som jag tacksamt tar emot. Det här låter sadistiskt. Men jag har saknat att alltid ha lite ont någonstans, alltid ha träningsvärk och blåmärken. KvIk Sport, jag är tillbaka!

Bild: Nettan, hemmamatch i Kultan, www.kviksport.se

Varit i Stockholm två dagar med min klass. Hysteriskt men fantastiskt roligt. Att åka med klassen blir alltid kaos på det där mysiga sättet som får mig att tänka på handbollsturneringar. Igår var det svinkallt i Göteborg och jag tränade för första gången på tre veckor. Därmed insåg jag att jag fortfarande inte var frisk. Försöken till att ändå hålla humöret uppe stavas musik, sömn och förträngning. Egentligen går det åt helvete, men sen är det match mot Aranäs och då ska jag vara med. Sen är det nollning för alla nya a-lags spelare. Man ska ta med sig ?kläder efter väder? läser jag samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och ser regnet ösa ner i stora sjok över gården och gungorna och känner mest för att åka till Nice.

Mina picknickmackor är uppbyggda på precis samma sätt som min klädstil; jag tar vad jag tycker är gott på dem utan att tänka särskilt mycket på om sakerna passar ihop med varandra. När det gäller kläder har jag ingen känsla för vilka färger, mönster eller stilar man inte ska kombinera. Jag tar helt enkelt det jag tycker är fint. På den punkten är jag väldigt lik min fyra år gamla lillebror som kan gå till dagis i ärtgröna långkalsonger under avklippta trollshorts med svans.

Idag var en grå dag, fast sen träffade jag Jenny på Zenit för en fika. Då blev det lite bättre. Imorgon åker jag till Stockholm. Jag tror bussen till stationen går strax efter fem. Tur att jag är en glad morgonmänniska med sån stenkoll på allt, annars vet man inte hur det skulle gå!
 
Bild: www.juliepeppito.com

Surfar runt på massa modebloggar och blir helt lyrisk. Vad mycket kläder det finns. Som jag vill ha dessutom. Fast jag har inte så mycket pengar nu när jag inte jobbar att jag kan falla för frestelsen. Vet inte om det är ett konstant tillstånd eller om det endast beror på att ajg måste dämpa ångesten efter min katastrofala insats på senaste religionsprovet (jag hittade inte Italien på kartan och råkade istället fylla i ett område väster om Indien samt hade ingen aning om när Gustav Vasa levde eller vad han ens hade med provet att göra osv. osv.) Jag skäms något så otroligt.. Min lärare måste tro att jag är dum i huvudet. På riktigt. Men det är inte bara jag som gör bort mig. Jag hittade det här igår:

" Det är ju helt otroligt att jag vann. Jag gick till val med ett program som var emot freden, välståndet och den sittande presidenten" George W Bush 14/6-01 när han snackar med Göran Persson utan att veta att kameran fortfarande var på. Illa illa.

Jag och pappa ska passa farmor över natten och jag ska övertala honom om att vi ska hyra Amelie från Montmartre. För övrigt är Feist nog en av de snyggaste artisterna jag lyssnar på för tillfället, - och bästa.

Lyssna annars på: http://www.youtube.com/watch?v=SK7cKUNw9zI  
sonic youths - sugar cane

Trevlig helg!

Hemma med underbaraste pinsampappan som alltid sjunger med i alla låtarna när han står i köket och lagar mat. Alltid visslar gällt och högt och omedvetet nynnar när vi handlar i affären. Han skulle ta hand om Adam som opererat mandlarna några dagar, men Adam mår prima och pappa har ingen lust att gå till jobbet i alla fall. Så han är hemma och är jobbig, visslar, sjunger och lagar köttfärssås och spagetti. Förut skjutsade han mig på cykel till vårdcentralen. Sån är han min pappa. Jag och Adam går och gnäller på honom och säger åt honom att hålla tyst och sluta dra så torra skämt fast vi alla vet att vi inte menar det egentligen, att vi inte vill byta ut våran jobbiga pinsampappa mot någon annan pappa i hela världen.

Vill kolla på Amelie från montmartre men får inte ner filmen från internet. Allt ifrån filmens ljus, skådespelare, handling och citat är precis vad jag verkligen vill ha just nu. Les temps sont durs pour les rêveurs. Pappa och Christina är iväg och kollar på radhus. Det blir ingen ommålning på rummet, det blir flytt istället, så snart som möjligt. Så jag försöker tänka att rummet är sagoblått istället för fulblått och hänger upp mina guldiga ballerina på väggen för att få det lite hemtrevligt.

Vill ni göra en god gärning kan ni åka till cykelaffären på Ekedalsgatan i Majorna. Där står min cykel och skulle blivit hämtad för ca 10 dagar sedan. Men jag har varit för sjuk för att cykla hem den. Den kan ni få ta med er hem till mig. Och så lovar jag att bli jätteglad och bjuda på the? ni kan ju tänka på det i alla fall.

---

Bild: www.yeahyeahyeahs.com
Citat: Amelie från montmartre

Hem och trött och kroppen inte bra idag heller. Pluggar franska interrogativa och indefinita pronomen en lång stund, religion och fyller på så vis upp min duktig-kvot för dagen. Cyklar till träningen för att fronta Pajen och säga att jag inte är frisk men i alla fall kan andas genom näsan nu men inte något spel på onsdag ändå och tack och hej. Köpt kosttillskott och vill så gärna tro att det hjälper, dels för att det var dyrt som satan och dels för att jag är väldigt trött på att alltid vara sjuk.

Brandövning i morgon. Jag ska sova.

Jonas (vår religionslärare): Nej, nu har jag väl stoppat era hjärnor så fulla att de sprängs om jag säger ett ord till!?

Föst hörs ett medhållande mummel från klassen, sen hör jag Jenny, samidigt som hon rytmiskt slår knytnävarna tyst i bordet viska: Gör det, gör det.

Hahahaha! Jag dör, ibland är det bara så himla roligt med religion!

Det blir ingen ommålning utan en stor TV istället som ingen vill ha. Sover och vaknar med ett ryck mitt i en dröm av vespaåkning genom ett kallt och dimmigt Jylland. Söndagskänsla fast ingen ro till att göra ingenting som jag egentligen hade velat. Fikar på Marmelad och äter världens godaste macka med hummus och avocado. Söndagsfeelingen sitter kvar. Tröstshoppar en klänning och ett par harembyxor på vägen hem på JC för 60kr/ st. Räknar matte. Det var en sån dag idag.

För övrigt kan jag meddela att det är ett hål under min sko där vattnet kan sippra in om det känner för det. Och så har jag smittat ner halva min familj med min förkylning också. Ja, kort och gott. Det var verkligen en sån dag idag.

Kvällen igår tillbringades med kostympojkar och klänningsflickor i en röd lada utsmyckad med värmeljus, musik och långbord. Vi hade det mysigt och åt röda döda djur. Det var supertrevligt och väldigt kul att träffa de där ?kompisarnas kompisar? man aldrig träffar annars. Idag har halva dagen gått åt till att kolla på A- och B-lagsmatcherna. Får spring i benen bara av att komma in i kultan. Det blir ju inte bättre av att jag ser att jag är uppskriven på laguppställningen i matchprotokollet. Jag skulle alltså ha fått spela om jag inte varit så förbannat jävla snuvig.

Ps. Jag ska bli författarinna, resa jorden runt och skriva autografer i vackra pojkars handflator. Kasta slängkyssar, bära klänning och alltid ha rött hår. Fast jag ska spela handboll, också. Ds.

Varför blir jag inte förvånad när jag kommer till skolan och får reda på att vi ska fotas för stödkompisgruppen just idag när jag kommer snorig, blek och med otvättat hår? Kanske för att jag sammanlagt typ två gånger kommit ihåg sånt. Och kanske för att jag är lagd åt det hållet. Igår tex. tvättade jag, torktumlade, vek och hängde upp och kände mig jätteordentlig. Sen när jag bäddade min säng med lakanen jag just fått klara kändes det fel. Det luktade inte rent. Klockan halv elva på kvällen slår det mig att jag för samtliga kläder och lakan glömt lägga i tvättmedel i maskinen innan jag kört den. Jag blev inte ens irriterad, jag har börjat acceptera att det är sån jag är.

Superdag annars i skolan. Jag hittade en mascara för 60 kr och jag och Fanny fick gratis latte och choklad på ett café (säkert för att vi såg så snoriga och bortkomna ut)och satt och myspratade i över en timme. Dessutom motstod jag att köpa tre par trosor fastän de var jättebilliga. Rolig samhällskunskap när jag inte känner mig som en efterbliven idiot. Vi debatterade och genast hamnade jag i mitt rätta element. Jag gick in med själ och hjärta och folk uppfattade mig som allmänbildat trots att jag egentligen förstod lika lite som dem fast ordbajsade desto mer. Det är ju iof vad politikerna gör med så det kanske är det jag ska bli. Får ha en plan b till psykologutbildningen.

Idag slängde jag min att-göra lista och åkte till Liseberg istället. För en gångs skull kändes det som ett mycket bra val. Jag hade störtkul och H var vackrast när han åkte radiobil med mig i röda hörselskydd och vi skrattade så vi grät och preja ner hela banan. Och helgen var jättebra. Deg med E, sen finaste superhänget med bästaste människorna hemma hos J. Massor av kalorier, skratt, the och twister (fast C bara fuskade). Jag cyklade hem och var varm i hela magen.

Jag lyssnar bara alla fina låtar på repeat. Det blir vackrast då. Fast allra vackrast blir det när Yann Tiersens låt ifrån Ameliefilmen kommer. Den har stått på i tjugo minuter nu och jag tänker på Audrey Tautou som är vackrast i hela världen, löv som faller, mörka kvällar, regn och höst. Och det är vackert det också.

Vi kommer dit på hälften och knör oss fram genom människor människor människor (nu i efterhand läser jag att det var 16999 st). När vi tror att vi kommit långt får jag sätta mig på Camillas axlar och ser att vi har två tredjedelar av publiken kvar framför oss. Vi nöjer oss, och jag ser de blåa spotlighten och lite av bildspelet. Ställer jag mig på tå får jag då och då en skymt av Håkan bakom alla långa människor och pandafrisyrer. Och det är bra. Det är vi och alla popflickor med stjärnor på kinderna, alla pojkar med hattar och cheap-Mondayjeans, alla mammor och pappor, mormorar och farmorar, bebisar med hörselskydd och alla andra. Får sitta på Camillas rygg under Kom igen Lena och bättre än så blir det inte. Jag är ingen Håkanfanatiker men just nu är jag kär i honom och jag säger som Johan Lindqvist, nu kan hösten komma bäst den vill.

En vecka är slut och det känns bra. Mötte Johanna på bussen igår. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne med en sak. Jag svarade lite tveksamt okay, en liten sak då, eftersom min träning började två timmar senare. Det visade sig att jag skulle hjälpa henne med en läxa i huvudmassage. Hon skulle massera mig helt enkelt. Dessutom fick jag mat. Det var så skönt att jag kom försent till mig egen träning. Hoppas det blir mer läxhjälp framöver.

Varit en hektisk vecka och igår innan jag mötte Johanna på bussen fick jag nästan hjärtstopp när Jenny ropade på mig i trapphuset i skolan och bad mig skynda mig, vi skulle prata inför alla ettorna i bamba om vår stödkompisförening. Inte min och Jennys alltså, utan skolans. Det hade jag helt glömt bort och vi fnissimproviserade och var superkäcka och det gick jättebra i alla fall. Skolan är kul, fast jag bränner massor av för mycket pengar på alla håltimmar. Idag igen. Men det ordnar nog upp sig? bara skolcafét öppnar igen. Fast det är så tomt efter Frida

Men jag har bestämt färg till rummet i alla fall!

Ord som inte bildar annat än långa rader är inte ord. Ord är de som kryper inåt, sprider sig som en atombomb i dina vener. Jag skulle ägnat helgen åt handboll, men min kropp sa nej så istället ägnar jag den åt musik och ord. Ovan vid att ha så himla mycket ungar och gap och skrik omkring mig hela dagarna. Blev helt lack när H dessutom kom in och spillde ut sand (?) i min säng och med ett ?falåt julia? sopa ner det i min väska. Nu är de små odjuren tack och lov ute och leker.

C är som hela famnen full av fåglar som just släppts lös. Han är jättesöt och jättejobbig. Pappa säger att han brås på mig. Tror jag vill måla rummet i lejongult och grått, men är inte säker än.