Make something good

loppor, tro och tvivel.

Mitt liv handlar valdig mycket om ved just nu. Och om andras liv. Jag fyller i formular och upptacker att mammorna som kommer och skriver in sina barn pa centret ar i min alder. De flesta ser redan gamla och slitna ut. Jag har inte tid for att zooma ut och fa perspektiv for tillfallet. Allt ar ett himla stort pusslande. Skypedater och matlagning, jobba med huset, jobba med sig sjalv. Kommunicera med omvarlden och samtidigt blicka innat. Tjana andra och samtidigt inte glomma bort sig sjalv. Det ar hogt och lagt och jag vill verklgien sitta och skriva ner ordentligt om mitt hus, om mitt jobb, om manniskor manniskor manniskor och Rumanien. Om traktorer och odehus, osregn och kaminer.

Rummet har en kakelugn och avskavda blommiga tapeter. Taket ar monstrat och har svarta sotflackar som nagon bitvis har forsokt skura bort. Det finns en stor ekgarderob men flest saker ligger pa golvet. Detta ar mitt hem. Vi har en vildkatt som har flyttat in och fler folk anlander i ett konstant flode. Pa tisdag ar vi tio personer som bor i huset. De tar omkullkastande omvalvande och helt tokigt att vara tillbaka. Jag alskar och hatar det pa det dar sattet som just hor Rumanien till. Vi pratar om karaktar, hur den byggs och formas. Min Svenska sekulara hjarna krockar med precis allt den stoter pa och helt plotsligt ar min egentid minimerad till toatid och varlden ar sa stor sa stor Julia Julia liten.

Hämtar ungar från fritids, lagar spenatsoppa med ägghalvor, hänger tvätt. Trots en viss tillfredsställelse har jag svårt att jobba upp någon större entuseasm. Mammarollen får ligga och mogna till sig lite innan jag anammar den. Är resefebrig och vill bara åka nu för att slippa de här sista dagarnas plåga samtidigt som jag vill stoppa tiden och hinna vara med alla och få tid att säga hejdå. Samtidigt vet jag inte vad som finns mer att säga.

Läser Café Europa, dricker kaffe. Tappar koncentrationen. Skriver ett brev. Handlar mat. Läser. Dricker the. Tappar koncentrationen. Känner mig inkapslad i Juliavärlden och inser att ensamhet inte är någonting för mig trots allt. Gör vuxensaker, som att ringa bank och kopiera viktiga papper. Hoppas på sol. Är på alla ställen utom just här.

 Dagens projekt: Vem vill jag bli när jag blir stor?

Försöker stuva in mig för att komma åt datorn på mitt skrivbord. Det är högar av papper och stulen kreativitet. Jag kommer aldrig bli en människa som har saker i prydliga högar. Jag stimuleras av det spontana i att alltid kunna komma över guldkorn på de mest oväntade ställen. Skriver brev till Miia i Helsinki, tänker på världen ifrån relationsperspektiv. River ner en kopp, den går inte sönder utan fångas upp av sladdhärvan till höger om skrivbordet. Har fått tillbaka min kamera efter lagningen och kan inte vänta på att få fota varenda snigel som kryper på trottoaren nu för att memorera de två sista veckorna i Göteborg.

Way out west var bra men litet besviket ock-så.

Min flyttahemmifrånkartong står fortfarande ouppackad under skrivbordet. Packar en annan låda och skrickar ner med Reningsborgslastbilen till Rumänien. Livet är inte lika lätt att förutspå som jag trodde när jag var 10. Och tur är väl det. Gav bort en stavmixer, vad skall jag med den till? Under skrivbord så mixas det inte särskillt många soppor har jag hört. Räknar pengar. Försöker att sluta räkna pengar. Tänker på alla romantiska filmer jag någonsin har sett och tänker sedan att det bara är ljug. Tänker på alla romantiska böcker jag någonsin har läst och tänker sedan på att den allra vackraste av dem alla är Kärlekens historia av Nicole Krauss. 

Skriver ner mina två kommande veckor i en liten kalender med rosor på. Har inte använt en kalender på ett år och får genast en lätt obekväm känsla. Tid skall inte betraktas på det där sättet. Den skall upplevas. Betraktar min spegelbild i fönsterrutan framför mig, jag har mycket längre hår än för ett år sedan. Då var jag bara nitton, nu är jag bara tjugo. Tänker att om två år då har jag de här två åren bakom mig. Vad spännande att läsa det här då, då jag fortfarande bara var jag, tjugoochetthalvt.

Är barnvakt mest hela veckan.
Lilla C säger att han kommer gråta sketamycket när jag åker.
Jag säger att jag kommer gråta sketamycket jag med.
Lilla C säger, förra gången var du borta nästan tvåochetthalvt år.
Jag säger att jag var borta sex månader i sträck, jul till midsommar.
Det är bara fyra månader kvar till jul tillägger jag, det är snart.
Ja, säger Lilla C. Men jag kommer gråta sketamycket i alla fall.

Mitt hjärta.

Bambi bam bam pa diddelidum.
Att bli stor och fatta
fattafattafatta
egna beslut

och så.

http://open.spotify.com/user/juliarosenkrantz/playlist/0ObdGiitHJfkXewDGpeSfL
 

För drygt ett år sedan lämnade jag en bok långt bak i tians spårvagn med en lapp i (till dig) med instruktioner. Läs och skicka vidare! Fick idag ett mail ifrån hon som hittat den och läst den:

Hej
Hittade denna boken när jag gick igenom min spårvagn (spårvagnsförare) och såg den mysiga lappen: Till Dig! Och Dig tog jag som mig och tog den med!
Nu så här kanske ett år efter har jag faktiskt läst den och tänkte skicka den vidare, jag måste hålla med om att den är speciell. Det tog ett tag innan jag fick in rytmen i läsningen men sen är den svår att släppa, vissa tankesätt kan man känna igen hos sig själv tycker jag [...]

Åh så fint, jag blir ju helt glad.

Om ni också vill försöka, http://www.bookcrossing.com/tellafriend