Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

Those were the stories that stayed with you

Publicerad 2012-03-08 12:38:40 i Allmänt,

"I know. It's all wrong. By rights we shouldn't even be here. But we are. It's like in the great stories. The ones that really mattered. Full of darkness and danger, they were. And sometimes you didn't want to know the end. Because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end, it's only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. A new day will come. And when the sun shines it will shine out the clearer. Those were the stories that stayed with you. That meant something, even if you were too small to understand why. But I think I do understand. I know now. Folk in those stories had lots of chances of turning back, only they didn't. They kept going. Because they were holding on to something. Holding onto that there's some good in this world, and it's worth fighting for."

 

 

Lever I granslandet mellan drom och verkligehet. Balanserar pa linjen, alternerar mellan att tappa balansen in i bada. Inte sa mycket vanliga dagar nu for tiden. Dod eller ara, varje dag maste jag valja.

 

Att borja blogga som 16 aring, att bli hittad av livet sjalvt och sen bli sa upptagen med det att man inte hinner formedla sig till omvarlden, till mamma, till pappa, till vannerna och saga HAR AR DET. Det ar sa det kanns, skrackinjagande och fantastiskt. Att fa chansen att leva sadar som manniskorna gor pa filmerna, for nagonting som ar sa mycket storre an livet sjalvt.

 

Ater banan, kex och dricker avslagen cola. Vissa saker andras inte for att man raker bli sjuk i Rmanien istallet for Sverige. Har last ut en bok, tittar ut genom fonstret, ser varen anlanda med stormsteg och sla rot utanfor fonstret. Ma den komma fort. Vedan borjar ta slut, och det ligger fortfarande kvar en snohog i hornet av varan tradgard. Tystnaden som ett opium.

 

Det sprirar.

 

 

WALES, BABY! (the country of dragons, sheep and revival)

Publicerad 2011-06-10 20:21:21 i Allmänt,

Liz var overtygad om att om vi bara holl oss till hoger sa skulle det inte bli nagra problem. 12 farhagar senare borjade vi misstrosta. Jag tog av mig barfota, trampade i en varm farbajs och kande mig genast lite battre. Tack vare Liz strategi kom vi efter ett par timmar tillbaka till dar vi borjade. Detta ar inte ens borjan. Stora grejer ar pa vag att handa.

If I had to live my life over again

Publicerad 2011-06-02 15:12:26 i Allmänt,

I'd dare to make more mistakes next time.
I'd relax, I would limber up.
I would be sillier than I have been this trip.
I would take fewer things seriously.
I would take more chances.
I would climb more mountains and swim more rivers.
I would eat more ice cream and less beans.
I would perhaps have more actual troubles,
but I'd have fewer imaginary ones.
You see, I'm one of those people who live
sensibly and sanely hour after hour,
day after day.
Oh, I've had my moments,
And if I had it to do over again,
I'd have more of them.
In fact, I'd try to have nothing else.
Just moments, one after another,
instead of living so many years ahead of each day.
I've been one of those people who never goes anywhere
without a thermometer, a hot water bottle, a raincoat
and a parachute.
If I had to do it again, I would travel lighter than I have.
If I had my life to live over,
I would start barefoot earlier in the spring
and stay that way later in the fall.
I would go to more dances.
I would ride more merry-go-rounds.
I would pick more daisies.
Nadine Stair

Kan du ga

Publicerad 2011-06-01 19:17:33 i Allmänt,

Den dar sugande kanslan om att vilja bevisa att man finns for omvarlden. Fa hora pa sin begravning att man gjorde skillnad. Den latta stressen over att man inte bara vill uppleva utan ochsa visa att man har upplevt. Vad ar mitt motiv med det? Inspirera eller att ge fingret at den dar normen. Som kanske inte ar en norm utan bara sunt fornuft. Vad ar vi  ar har for egentligen?

Tanker ibland att min Svenssonradsla ibland bara ar en radsla for att bli gammal. For obstinat for att vilja inordna min under systemen och bara en san dar pinsam rebell som folk ser pa stan och fnyser foraktfullt at. Fast sen tanker jag att jag nog borde ha trottnat nu isafall. For sa roligt ar det inte. Tanker att nagot uns av sanning maste det ju finnas pa den har krokiga vagen. Att om Jesus, en nobody fran Nasaret, fodd utanfor aktenskapet i en hejkon bejkon-familj fick tillrackligt manga anhangare med konceptet "Folj mig" under forutsattning att de slappte taget om allt annat:Familjer att forsorja, jobb som behovde bli gjort, ofardiga utbildningar, da tanker jag mig att de maste ju ha sett nagonting i den har mannen. Som fick allt annat i jamforelse att verka blekt.
Jag tror att vi finns for att alska. I fikarummet pa volvo eller vantrummet hos bvc. Jag tror att karlek ar mindre om kanslor av beslut. Jag tror att Jesus karlek handlade mer om hans karaktar an nagot fluffigt fejkmjukt som vi ofta idag ser kristna praktisera varlden over for att det ar vad de tror att de maste gora. Det finns inget akta eller tilldragande i det. Vi ar har for att paverka, inte genom vad vi sager utan genom vad vi gor. Det finns aldeles formanga som bara pratar, och alldeles for fa som gar ut och gor det dar som han bad oss om. Alska din naste som dig sjalv. Det finns nog inget svarare, det finns nog ingenting som ar lika viktigt som det heller.

Lova att aldrig fraga vad ar meningen med denna berattelse

Publicerad 2011-05-10 03:04:52 i Allmänt,


The only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars

- Jack Kerouac

Show me how to love like you have loved me

Publicerad 2011-04-29 17:40:38 i Allmänt,

Nigel i Albanien och skickar sms var och varannan dag om bergen, hur vackra de ar, om regn mot parasoll och eldflugor. Jag uppdaterar om stadsghettot. Hur jag lever det, utanpa och innuti. Allt jag hatalskar. Forsoker hitta ratt och inte leva snyggt men ratt. Stort som vanligt.

Die hard

Publicerad 2011-02-06 00:41:54 i Allmänt,

1, 2, 3 och fyra gånger om.

Kan för mitt liv inte tro på att jag någonsin skulle klaga på värme igen. Kommer inte es ihåg hur det kändes att svettas. Vaknar 06.30 och tänder elden varje morgon. Dricker nyponsoppa framför brasan och vill aldrig mer i hela mitt liv gå ut.

Livet pa en pinne.

Publicerad 2010-11-24 20:32:33 i Allmänt,

Karin ar har. Det har varit kalasvader och inte motvind. Livet pa en pinne med andra ord. Hon kommer in med nya perspektiv och en hel del barndomsminnen. Flygplanen malar strack over himlen och jag onskar inte att jag satt pa ett enda av dem, jag onskar mig ingen annan stans an hit.

En helt vanlig ovanlig dag i Siria.

Publicerad 2010-11-18 17:46:25 i Allmänt,

Gar med M genom det romska omradet i Siria, alla halsar, alla vet vem hon ar och kommer fram och pratar eller fragar om tvattmaskinen, nar det ar deras tur att ha den, fragar om klader till barnen, ojjar sig over livet. Barnen studsar omkring och fragar vad jag heter, vad jag gor har, ifall jag vill komma hem till dem. Vi gar hem till Anca, en kvinna som skall hjalpa oss att fordela tvattmedel in till mindre pasar. Vi kliver in genom porten till den lilla innergarden, traditionell zigenarmusik skranar ut genom det oppna fonstret med fladdrande spetsgardiner och plastpelagonier. I tradgarden strosar en hast omkring i sallskap med nagra virriga honor och tva halta hundar. Hennes tva soner leker med pinnar och hopar omkring bland bratet som ligger utspritt lite har och dar, klattrar pa hastkarran och slass. Majs ligger staplat i hogar for att torka och diverse attiraljer ligger utspridda runtomkring, klader hanger pa tork och en gisten slanggunga hanger i ett trad.

 

Mormodern kommer vaggande emot oss med sjal om huvudet, langkjolar, gigantiska brost och overkaken full av guldtander. Jag ser att hon en gang har varit vacker. Hon pekar innat huset och sager att Anca ar dar. Vi kliver in, jag tamper nastan pa en kattunge och tva av barnen ifran gatan hanger med oss in. De springer omkring barfota och utan nagonting pa underkroppen, luktar eld och urin. Hanger och dinglar skrattande i armarna pa oss, vill busa och leka hast. Musiken har hakat upp sig och sa fort vi kliver in i det utrymme de anvander som kok sa satts den pa med full volym, bade jag och M hoppar hogt. Det ar smutsigt betonggolv, saker star staplade dar det finns plats, koksattiraljer blandat med leksaker, klader och prydnadssaker. Det luktar frant av nagonting jag inte kan forklara som annat an lukten hos nagon som varken har rinnande vatten, elektricitet eller toalett. Instangt och lite fuktigt, blandat med nagot mer kvaljande, unket. Man vanjer sig aldrig riktigt. Vi gar in i kammaren till hoger, en man ligger utslagen pa en soffa, eftermiddagsljuset markerar en fyrkant av ljus pa den monstrade tjockmattan som ar gra av smuts, pa bordet kliver en katt omkring och ater ifran vad som verkar vara middagsrester. Musiken ar oronbedovande hog och situationen kanns aningen surrealistisk. Mormodern kommer in och rycker pa axlarna, inen Anca har inte. Vi drar med oss ungarna ut och letar vidare.

Sweet child o'mine

Publicerad 2010-11-09 10:49:30 i Allmänt,

She's got a smile that it seems to me
reminds me of childhood memories 
where everything 
was as fresh as the bright blue sky 
Now and then when I see her face 
she takes me away to that special place
And if I'd stare too long 
I'd probably break down and cry 


She's got eyes of the bluest skies 
as if they thought of rain 
I hate to look into those eyes 
and see an ounce of pain 
her hair reminds me of a warm safe place 
where as a child I'd hide 
And pray for the thunder 
and the rain 
to quietly pass me by

Sjukdom okand.

Publicerad 2010-11-01 21:21:00 i Allmänt,

Ar allergisk mot nagonting. Vaknar upp pa natten av att det kliar massor och jag drommer att jag har parasiter som kralar som larver ut ur min mage. Det har hoppat fran minus fem till plus nitton och jag ar mer an lycklig. Min kropp har fatt for sig att vintern ar over och varen har kommit. Jag tycker att den kan fa tro det ett tag. Min mail sander tydligen ut skrappost ocksa. Hur botar man sant?
En annan sjuk sak ar livet, jag hoppas att jag aldrig slutar forundras.

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela