Fredagsyra
Nu tänkte jag göra ett ryck och jobba på massa skolgrejer. En argumenterande uppsats i svenskan och en analys av en fantastisk bok som heter ?hur man botar en fanatiker? ligger först. Sen kommer jag nog inte hinna mer, för jag måste ju hinna dricka the, lyssna på musik, rota igenom garderoben efter någonting att ha på mig i kväll och ordna ihop alla pusselbitar i mitt huvud så att de passar ihop.
Ibland är allting jätteenkelt, och ibland är allting jättesvårt
Lätt som en plätt: Jättesvåra saker:
* strunta i att göra läxan * sluta spela handboll
* dricka the * att inte ägna sig åt konsekvenstänkande
* sitta och titta ut genom ett fönster * räkna matte utan Erik
* vara feg * vara modig
Här sitter jag och duger
En till väldigt rolig sak som hänt det här lovet är att jag nu är garanterad jobb på liseberg i sommar (Fanny också!). Jag ska sälja popcorn, glass och sockervadd, ha dåligt betalt och sjukt roligt. Nu ska jag baka lite muffins och klä mig lite mer respektabelt tills Fanny kommer hit.
Säg walla du är snygg
Nu har jag sjunkigt så lågt att jag äter pan-pizza när jag kommer hem från träningen och det inte finns någonting att värma. Kroppsligt förfall. Haha, för övrigt blev jag och Madde fotade av en micket känd morgontidning efter att ha svarat på en fråga om secondhand. Det i sin tur är ju inte särskilt roligt, det roliga var att båda bara traskat direkt upp ur sängen och in till stan osminkade, finniga, ofriserade och morgonskabbiga. Vi var, för att tala klarspråk, skitfula. Efter fotningen och allt stängde vi in oss i ett provrum och skrattade så vi höll på att kissa på oss åt att vårat sämsta jag skulle bli tryckt i morgondagens tidning.
Och alla hönsen sa kacka-kacka
Så här såg min söta påskkärringskusin ut när hon däckade i vår hall.
You´re losing your mind again
Det snöar utanför och jag längtar efter första dagen man kan ta av sig jackan och sitta och dricka kaffe mot en vägg. Inte blicka inifrån och ut, utan utifrån och bort mot något som ser ut att vara en framtid. Sitta en halvmeter från marken och tusen under himlen som inte släpper ner snöflingor som nu som yr utanför mitt fönster utan att ens vara särskilt i takt till musiken, utan att vara i särskilt bra tajming till någonting alls.
Det snöar utanför och alla goda ting är tre. I år har jag lovat mig själv att lyssna mest på mig själv när det kommer till hyfsat basala grejer som i grund och botten rör mig, och endast mig. Jag har kommit på att det inuti mig pågår Mupparnas julshow, debattprogram och moraliseringspredikningar non stop året om. Och att man måste vara förbannat mycket mer lyhörd för att kunna höra sig själv än vad man måste vara för att kunna höra människorna runt omkring.
Vem som helst har rätt att tala om sig själv, bara han är underhållande. - Baudelaire
2. Jag ska åka hem på kvällen med trean och sitter i snöyran och blåsten och fryser (trots dubbla ylletröjor under jackan, samt mössa, vantar, halsduk, långkalsonger och raggsockor). Jag sätter mig på mina kollegieblock för att inte frysa fast i bänken och lyssnar på ipoden. Efter ett tag kommer vagnen och jag reser mig upp för att visa att jag ska med så de inte åker förbi. Vad jag inte tänker på är att det blåser förfärligt. Vad händer. Jo, mina kollegieblock blåser upp och alla tre miljoner papper jag stoppat i dem flyger upp som i ett stort pappersmoln. "Vackert" hinner jag tänka i en halv sekund innan jag förstår vad som hänt. I ren panik börjar jag springa omkring och plocka upp papper och blad över hållplatsen och det känns som den där senen i love actually när hon lyfter bort kaffemuggen som han ställt på sitt nästan färdigskrivna manus så att papprena blåste i sjön, fast jag har ingen som hoppar i min sjö och fiskar upp papprena utan det får jag sköta på egen hand. Jag hinner på vagnen, kvar ligger Israels topografi och ämnena till den argumenterande uppsatsen. Men jag fick i alla fall med mig den franska texten om Gerard Depardieu som jag ska rätta under påsken. Har en vag känsla av att Marita inte trott på mig om jag sagt att den flugit iväg på treans busshållplats.
På något sätt händer sånt här alltid mig. Mamma säger att jag är född klumpig, pappa säger att det är för att jag är vänsterhänt. Jag säger att det beror på vädret, mitt brytningsfel och min introverta sida som alltid kommer fram när jag åker kollektivt och lyssnar på musik.
Skills that kills
Se SVT´s (Nordnytt) inslag från den avgörande matchen då Boden kvalificerar sig för kval mot oss på följande länk; http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1088383
Baby you´re special but there´s something not quite right
Jag och Eva ska med till Kongo. Det är det absolut fräckaste jag någonsin har planerat. Vi och sex musikaliska underbarn. Hur mysigt som helst. Men innan dess ska jag gå klart skolan och visa min studiehandledare att jag inte är helt förtappad. Jag måste säga att jag förstår att hennes intryck av mig den här våren inte varit det bästa, men det ska det bli ändring på.
Sen måste jag ju berätta om debattävlingen också. Kallsvettig och kräkfärdig stålsatte jag mig för vad som skulle hända och förbannade mig själv för att ha gett mig in i något sånt här. Någon måste ha hört mig, för ekonomitreorna kom inte och ersattes av samhällstreorna. Idag mötte jag mina gamla klasskamrater. Jag tycker att vi kickade ass, men hoppas att vi inte går vidare. Mina nerver klarar inte mer.
U got mail
Hej du!
Vi vill bara tipsa om vår webbplats www.svedimf.3w.se.
Vi är förbundet för den, som känner sig som en delfin i en människokropp.
Känner du någon som känner så, så meddela gärna att vi finns.
Ha det så bra!
Vänlig hälsning,
Svenska delfin-i-människokropp-förbundet
This is a start that I know I´ll belive in
Mitt huvud är fullt av saker som vill skrivas ner. När jag rör mig mellan två punkter och har tråkigt och ingen att prata med brukar jag formulera allt jag ser i olika ordkonstellationer och lägga in i min hjärnbank. Där får det ligga ett tag till, antagligen tills tiden kommer ikapp och jag har räknat klart alla talen i matte.
Idag promenerade jag i slottsskogen och tittade på människor. Det var soligt och jag behövde inte ha min tjocka ylletröja under jackan utan kunde nöja mig med den tunna. Jag gick och försökte tänka rationellt inför veckan som innebär detta eviga ikappspringande av uppgifter samt en debattävling i bamba mot de coola killarna i ekonomitrean . Jag försökte verkligen att lugna mig själv, vad är det värsta som kan hända egentligen. Allt kan hända. Ekonomitreekillana behöver inte ens öppna munnen för att vinna, alla tycker att de är jättecoola och jättebra i alla fall. Och vi är bara några töntar ifrån tvåan som ska veta vår plats och inse att man inte ska ställa upp i debattävlingen om man inte är cool och går i ekonomitrean. Aja, socialt självmord i morgon i bamba klockan halv tolv om någon vill komma och kolla.
Jag har bokat resor utan att ta ledigt först ifrån skolan och mina föräldrar får ett frispel när jag säger att det ju alltid går att sjukanmäla sig om det verkligen inte går att lösa på något annat sätt. De tycker att jag tar för lätt på allvarliga saker som utbildning och framtid och får det att låta som att jag ignorerat arton års uppfostran och uppträder provocerande genom att nonchalera skolan på det här sättet. Jag tror även att det var tur att jag aldrig visade upp pappret jag fick med min frånvaro på för den här terminen.
Det löser sig (det gör det alltid)
Låt ditt rike komma
Igår var jag på min farbrors begravning. Det var vackert, fridfullt och förfärligt sorgligt. Begravningen var i Betlehemskyrkan, samma kyrka jag och mina kusiner gått i söndagsskola, nying, kör och scouter i. Samma kyrka dit Per skjutsat oss oändligt många gånger till och där vi suttit rastlösa och räknat de målade glasfönstren inne i kyrkan under lite för långa gudstjänster. Tjugosju små rutor finns det, alla har olika bilder, jag kommer ihåg att jag alltid var tvungen att räkna om ett par gånger för att kontrollera att jag verkligen räknat rätt.
Döden i sig är inget hemskt, när ordet död står ihop med namnet Jesus blir det liv, ljus, sol och vind. Det är att vara kvar som är hemskt, och mitt hjärta går sönder varje gång jag tittar på mina kusiner och ser deras sorg. Per hade turen att ha världens bästa familj och släkt. Jag tror han sitter i himlen och spelar Beatleslåtar och ler över att se hur väl de tar hand om varandra.
"If I could get another chance, another walk,
another dance with him
I'd play a song that would never, ever end"
Yes we give it a try
Pimp my saturday
Mötte upp Madeleine inne i stan för en liten second hand och fikatripp. Vi hittade diverse
trevliga saker, men ingenting som riktigt passade hemma hos oss, även om jag blev
grymt sugen på mussetelefonen. ..
..och den här lite.
Vi fikade och sen på kvällen åkte jag hem till Madeleine och rökte vattenpipa
med M, Jonas och Hillevi. Vi drack sockerdricka, åt färdigsmörat bröd ifrån
frysen och drack kaffe och the. Det var en bra kväll, förutom att det tog nästan
en timme att komma hem och alla på bussen och spårvagnen var fulla och
dräggiga. Sen glömde jag att min cykel stod på torget, så jag gick hela vägen
i stället. Nu ska jag spela match i Kungsbacka.
Många mil att gå innan du somnar (snart är våren här/snart är vintern över)
Nu längtar jag till våren, den våren som kom smygandes i torsdags när jag och M gick ifrån gympan ner mot stan och drack första utomhuslatten för året. Och det kan omöjligt inte kännas bra när solen skiner och man har någon timmes andrum från skolan och det livet och bara njuter i underbart sällskap. Och man känner redan under tiden man sitter där att det blir något som kommer att fastna så pass mycket att man kan plocka fram det när det regnar och bli lite glad över hur skönt man hade det. Ungefär som handen vilandes mot ryggen alldeles för länge för att det inte skulle mena någonting, och värmen, lugnet som spred sig. Det var ganska längesedan, men handen sitter kvar där än. Så vill jag att våren också ska göra, lägga sin varma hand på min axel, och ligga kvar.