Kan du ga
Den dar sugande kanslan om att vilja bevisa att man finns for omvarlden. Fa hora pa sin begravning att man gjorde skillnad. Den latta stressen over att man inte bara vill uppleva utan ochsa visa att man har upplevt. Vad ar mitt motiv med det? Inspirera eller att ge fingret at den dar normen. Som kanske inte ar en norm utan bara sunt fornuft. Vad ar vi ar har for egentligen?
Tanker ibland att min Svenssonradsla ibland bara ar en radsla for att bli gammal. For obstinat for att vilja inordna min under systemen och bara en san dar pinsam rebell som folk ser pa stan och fnyser foraktfullt at. Fast sen tanker jag att jag nog borde ha trottnat nu isafall. For sa roligt ar det inte. Tanker att nagot uns av sanning maste det ju finnas pa den har krokiga vagen. Att om Jesus, en nobody fran Nasaret, fodd utanfor aktenskapet i en hejkon bejkon-familj fick tillrackligt manga anhangare med konceptet "Folj mig" under forutsattning att de slappte taget om allt annat:Familjer att forsorja, jobb som behovde bli gjort, ofardiga utbildningar, da tanker jag mig att de maste ju ha sett nagonting i den har mannen. Som fick allt annat i jamforelse att verka blekt.
Jag tror att vi finns for att alska. I fikarummet pa volvo eller vantrummet hos bvc. Jag tror att karlek ar mindre om kanslor av beslut. Jag tror att Jesus karlek handlade mer om hans karaktar an nagot fluffigt fejkmjukt som vi ofta idag ser kristna praktisera varlden over for att det ar vad de tror att de maste gora. Det finns inget akta eller tilldragande i det. Vi ar har for att paverka, inte genom vad vi sager utan genom vad vi gor. Det finns aldeles formanga som bara pratar, och alldeles for fa som gar ut och gor det dar som han bad oss om. Alska din naste som dig sjalv. Det finns nog inget svarare, det finns nog ingenting som ar lika viktigt som det heller.
