You met me at a very strange time in my life
Jag ville bara säga det.
Jag ville bara säga det.
Jag ville bara säga det.
En-dum-en tror att en skattkista kan flyta!
Nej, det är inte lika roligt som det låter. Fast ibland är det roligare. Jag drömmer alltid så kostiga saker och räknar aldrig tillräckligt mycket matte föra att monstret i magen ska gå och lägga sig. Fyll på och fyll på. Mig kvittar det. Igår var jag så jävla förbannad.
Idag är det inte lika farligt.
Summering.
Veckans mest hörda fras: "revolt mot etablissemanget"
Veckans orienteringsmiss: Jag och J gick på fel spårvagn, satt och snackade och hamnade i Hjällbo.
Veckans magsår: NORDEA
Veckans high five: Gospelkonsert i Redbergskyrkan och att Lilla H Ropade att det var jag som var snyggast och bäst!
Veckans orienteringsmiss: Jag och J gick på fel spårvagn, satt och snackade och hamnade i Hjällbo.
Veckans magsår: NORDEA
Veckans high five: Gospelkonsert i Redbergskyrkan och att Lilla H Ropade att det var jag som var snyggast och bäst!
What´s my age again?
Jag är tillfälligt identitetslös. På passcentralen klippte de mitt gamla pass och jag väntar nu på det nya. Om en vecka ska jag till Rumänien. Förhoppningsvis har mitt nya pass kommit då. Annars är jag kördare än en leasingbuss på turistcharter i Spanien.
Kåldolmar och kalsipper
De stackars ungdomar som inte uppfostrats med Nationalteaterns Kåldolmar och kalsipper hade vi tänkt informera om proggrörelsen. Därför hade vi spelat in en egen film till samhällskunskapen. Eftersom vi haft så exceptionellt roligt under tiden vi spelat in den och tyckte att konceptet var oslagbart såg vi fram emot redovisningen med skräckblandad förtjusning. Skulle klassen skratta på rätt ställen? Svaret var att klassen inte skrattade alls. De förstod nog inte ens vad vi höll på med. Det enda de såg framför sig var förmodligen åtta kassa skådespelare iklädda 70-talskläder (se bild) som flummade om musik, politik, gröna vågen och hasch. Blandat med urflippade musikscener i Madeleines trädgård. Detta var så himla genant och samtidigt ofattbart komiskt att jag i ren nervositet fnissade mig igenom filmen tillsammans med min grupp. Vilket blev ännu mer pinsamt eftersom klassen antagligen trodde att vi skrattade åt allting vi tyckte man skulle skratta åt. Herre min skapare.
Jag tog som tur var en tre timmar lång fika med Blåsan efteråt som välbehövliga plåster på såren. Det har varit en uttröttande dag. Vad är det med folk och humor nu för tiden?
Alfa och beta
Mitt rum är fullt av konstiga saker, det knastrar under fötterna när jag går.
Musiken slår knycklar ihop mina trumhinnor och mitt hjärta slår två slag på samma gång.
Och jag tänker att det är en bra dag för fotboll på gården.
Tipp tapp sa att du slapp
Kommer jag bli som dig?
Hon hatar sitt jobb. Utsikten ifrån fönstret mot innergården, de fula spotlighten som alltid är felriktade och kaffemaskinen som gör det i särklass äckligaste kaffet hon någonsin druckit. Hon drömmer om dramatiska landskap och bläddrar i resebroschyrer när hon får en stund över. Ringar in de dyra hotellen och rangordnar de sedan efter eget behag. Österrike är det som lockar mest, inte Italien eller Kroatien, det är på tok för varmt. Nej det klarar hon inte av, sitta i en skranglig buss utan AC med svettluktande män och skrikande barn alternativt gnälliga pensionärer. Det vet man ju hur mycket sånt brukar bli. Nej, Österrike blir nog bra, lite för dyrt bara. Fast hon har ju pengarna ifrån förra årets sparande till resan som inte blev av. Norge hade hon tänkt. Fast det blev regn och en paus på Riksrasta i Mellerud istället. Men i år, jo det ska nog gå att få ihop.
Helst av allt hade hon nog velat byta jobb, för att visa de otacksamma jävlarna hur oumbärlig hon faktiskt är och vilken enastående kompetens hon sitter inne med. Att det jobb hon gör inte går att ersätta med någon liten nyutexad flicksnärta. Hon borde ta ett år ledigt. Göra någonting annat. Kanske stanna i Österrike, jobba som florist. Hon har ju alltid älskat blommor, särskilt om våren när allting är så nytt och hoppfullt och fortfarande möjligt. När man kan gå runt och lukta, som om förnimmelsen av sommaren finns potentiellt lagrad i varenda krokus och snödroppe. Fast att jobba som florist är nog inte lika roligt som man tror, dessutom är hon inte tillräckligt kreativ. Och så är det den starka lukten. Nej hon har nog tur som jobbar där hon gör ändå. Hon kan ju flexa, behöver sällan jobba över och om några år kommer hon, som statligt anställd, få en guldklocka. Tänk det, då kan ungtupparna och flicksnärtorna vicka på rumporna bäst de kan. En guldklocka kommer de inte få i alla fall.
Det ösregnar för tredje dagen i rad. Om hon bara kunde få bort tanken på att ingen märkt av ifall hon försvann. Ibland får hon till och med känslan av att de hade tyckt att det var skönt. Om hon bara kunnat tänka om. Då hade hon suttit på tåget mot Österrike nu. Ja det hade nog blivit tåg, för flygpriserna är ju på tok för höga
....
Jag läser
1. Att som kompensation för jordens oregelbundenhet lägger man till en sekund då och då. Senast de la till en sekund var i juni 1994. Det var det ingen som sa någonting om. 2. HAN TYCKTE OM ATT LAGA MAT OCH SKRATTA OCH SJUNGA, HAN KUNDE GÖRA UPP ELD MED HÄNDERNA, LAGA SAKER SOM VAR TRASIGA OCH FÖRKLARA HUR MAN KUNDE SKJUTA UPP SAKER I RYMDEN, MEN HAN DOG INOM NIO MÅNADER.
3. Vi har startat en process som vi inte längre kan kontrollera. Optimisterna säger att vi fortfarande befinner oss i teknikens barndom, att vår elektriska civilisation har haft barnsjukdomar, men så småningom kommer vi att lära oss behärska naturen utan att hota den till livet.
(Alla svordomar i världen)
Jag kan inte lägga in eller redigera filmen till vår samhällsredovisning för jag har glömt sladden hos Madeleine. Jag kan inte betala Rumänienresan för det går inte att överföra pengar till mitt kort. Jag kan inte lämna Sverige för tillfället eftersom jag inte ens har något giltigt pass. Jag kan inte plugga matte för jag förstår ingenting. Jag kan inte komma ihåg någonting eftersom jag glömt att skriva ner det. Jag kan inte sova för jag har så mycket att göra!
Jag förstår inte för det går inte
Huvudet mest fullt av monologer. Vi kommunicerar ljudlöst vårdslöst artikulerande genom fönsterrutor. FÖRSTÅR DU VAD JAG SÄGER LILLE VÄN? Nä jag tänkte just det. Matar mig själv med geléhallon och spydiga kommentarer till kvällsmat. Dina sms innehåller för många stavfel och jag för många hål. Vi passar inte ihop.
Vem är inte ful i sextiowattsljus?
Något revolutionärt sa du?
Vi startar väl ett band i New York? Jag kan egentligen inte sjunga, men har hört att om man kan det någonstans så är det där. Tänker på om det finns någon särskild punkt jag satt och i så fall när och om vad som är värt att notera. Minns jag någonting jag inte skriver ner? Dina förbannade ord. Mina förbannade ord fick mig att vinna en bok igår. Jag blev glad. Den hette Kärlek - hur gör man av Bob Hansson. Och att jag vann var nog veckans största skämt. Men jag blev som sagt glad.
Det går trögt idag.
Pass this on.
Två kokta ägg och en kopp kaffe. Jag har tagit söndagar till en ny nivå. Självklart ingen aning om att det är sommartid. Drar ner alla persienner. Står inte ut med att sitta inne om jag ser att det är sol utanför. Sen struntar jag i att tvätta håret. Cyklar till Eva och får katthår över hela tröjan. Pratar oavbrutet flera timmar och cyklar hem.
Fabriksgata
Jag är Valerie Solanas med pistolen skarpladdad och riktad. Färdig. Pang. Du är Andy Warhol fast med hål rakt genom bröstet, jag med. Rent principiellt hatande med en cigg i ena mungipan, trasig. Så vart tog himlen vägen idag? Vem är det som skickar hemliga morsesignaler genom luften? Jag kan känna dem.
Varför finns det inga kvoter för idioter?
Jag blir snudd på exalterad när jag tänker på morgondagen. Vi har ett hejdundrandes musikhistorieprov som jag inte har pluggat till och när jag tänker efter så har jag nog inte varit så här illa förberedd sen i tvåan när jag skolkade ifrån naturkunskapsprovet i ren panik (okay matten räknas inte). Jag har liksom ägnat mer tid åt att bestämma kläder inför morgondagen än inför provet. Det handlar inte om ytlighet utan att över leva. Det ska faktiskt bli jättespännande. Särskilt lyssningsdelen ser jag extra mycket fram emot. Chanserna att jag sätter rätt låt under rätt titel, kompositör och tidsålder är så skrattretande liten att det känns befriande.
Ett av mina otaliga försök till figursydda trikåer
Det här är ett kryptiskt meddelande och jag tror att jag har tappat det igen.
Someone new
Får det lov att vara en derivata till frukost?Nej tack det är bra.
Okay, men en liten logaritm då?
Stick!
Jag hade tänkt skriva men det blir så överflödigt, allt är sagt redan någon gång innan.
Så jag lämnar varannan mening fri.
(blank yta blank yta)
Så att du kan tänka själv över någonting som får dig att minnas.
(blank yta blank yta)
Hur det kändes när du var liten och vaknade på sommarlovsmornarna.
(blank yta blank yta)
Och gick ut på altanen och åt frukost i solen.
(blank yta blank yta)
Sen blev du stor och fick bestämma allt själv.
(blank yta blank yta)
Som att äta frukost till exempel, gröt, ägg eller knäckemacka?
(blank yta blank yta)
Tänk om man bestämmer fel då.
(blank yta blank yta)
Tänk om man inte gör rätt.
(blank yta blank yta)
Past in present
Jag vill vara insprirerande, vackert blek utan finnar och ringar under ögonen och sådär tålmodigt väntande på våren som kommer i små doser i taget på ett sätt som får mig att ännu mer vilja orka vara sådär fantastiskt glad och galen det tillhör en nittonåring sisådär tio veckor innan studenten med förhoppningsvis ett helt liv framför sig. Min svensklärare ber mig alltid att se upp med satsradningar, just så uttrycker hon sig; se upp med satsradningarna Julia! För två veckor sedan förstod jag vad satsradningar var. Det är när man inte sätter ut tillräckligt många punkter och kommatecken, jag var helt bergis på att det betydde att jag skulle dela upp texten i mindre stycken och inte ha så mycket text på samma gång. Tänk vad tur att jag upptäckte det innan jag gick ur gymnasiet, jag kunde ju gått ett helt liv utan att begripa att det var meningarna som var för långa, inte styckena som satt för mycket ihop. Jag brukar leta febrilt efter författare som gör samma mistag som mig och sen använda dem som bevis på att jag visst gör rätt, att det är mitt estetiska sätt att uttrycka sig så här med allt för långa fraser i taget så att läsarna snurrar bort sig efter bara en liten stund och tänker att fy sjutton det här kan man ju inte läsa sen toppar jag det med att inte göra satsradningar á la tolkning Julia och skriva ihop allt i en massiv klump ochså tänk vad revolutionär jag är!Jag är inte sådär vackert blek som fransyskorna, jag antar snarare en blå-lila ton ju närmare april man kommer, jag orkar inte gå till frisören eller lägga in den där sista förbannade växeln som ändå inte kommer ge mig ett resultat värt at spika upp på kylskåpet. Den växeln infann sig i fredags kväll och dog ut i lördags när mastodontförkylningen kom sådär fantastiskt olägligt som mastodontförkylningar alltid verkar ha en tendens att göra, på väg hem från Fotö. M gjorde mig sällskap denna miserabla dag vilket var det enda som var bra, nej en sak till förresten. Jag sa nej. Det var banne mig mäktigt! Klart slut.
