Make something good

Aker genom Rumanien med Everything is illuminated –soundtracket som ett konstant bakgrundskomp. Det ar har, det ar pa riktigt. Jag finns nagonstans mitt upp i all den har osterlandska roran och inte bara betraktar, utan faktiskt bidrar till den. Bukarest kommer narmre, allt ar trasigt, det ar ju realism vi suktar efter. Allt ar sa ledsamt vackert. Jag bar iopden narmast hjartat. Ni kommer aldrig forsta vad jag pratar om utan att ocksa lyssna.

Jag har alltid onskat att jag kunnat vara mer konkret. Kanske en fraga om mognad. Med jag ror mig inte i det spektrumet for tillfallet (det svenska spraket har borjat bli frammande for mig – ar det en begransning eller tillgang?). Livet ar inte alltid sa komplicerat som vi vill fa det att lata.

Vi stannar standigt pa tomma perronger, eller ar det ens perronger? Ingen verkar ga pa, ingen verkar kliva av. Vi vantar in motande tag, vi vantar och vantar. Jag har aldrig vantat sa har mycket i hela mitt liv. Vantan gor mig otalig. Jag vill springa framfor taget och bogsera det till Bukarset. Jag tror att vantan ar nyttigt, jag tror att for mycket planering ar farligt, jag tror att folk borde vara mer ballanserade. Jag tror att det ar svart.