Att vaxa upp
Det ar mandag i morgon och de tva prostituerade kvinnorna kommer som vanligt sta och vanta strax innan Nădlac i utkanten av lastbilskyrkogarden. De star precis dar landsbygden tar slut och industrierna borjar, som en forvarning till hopplosheten som blir tydligare ju langre in du tar dig. Ju mer du lar dig destu mindre forstar du. T kommer att komma till centret den har dagen ocksa och be om mat, hyran betalar hon pa annat satt till de tva mannen hon och hennes elvaarige son delar rum med, men maten behover hon pengar till. P har gjort sin fjortonariga flickvan pa smallen och de behover nu nagonstans att bo. Familjerna tillhor tva olika romska “klaner” och pojkens familj vagrar att ta emot flickan av dessa skal précis som flickans familj vagrar ta emot pojken. De bor for tillfallet pa gatan och hos olika vannner. A blir slagen av sin psykiskt sjuka och tjugo ar aldre man och vantar nu, sjutton ar gammal, sitt tredje barn. De tva tidigare har hon redan blivit frantagen. Lorena berattar for mig hur desperate kvinnor forsoker gora hemma-aborter geno matt ata stark medecin kombinerat med decinfektionsmedel. Checheci ar en egen varld med egna regler, lagar och referensramar. De tar som en svart flod som ater upp manniskor precis som det raddar dem som befinner sig allra narmast kanten. For lagre kan du inte sjunka.
Vi lamnar av de sma barnen hos deras familjer, smapratar ibland, sager hej. Far en liten liten inblick i vissas liv. Kan inte gora nagonting annat an forsoka forsta, kanske saga: din son ar valdigt duktig pa att rakna matte. Kan inte forandra, bara ga pa den leriga uppdamda vagen och smutsa ner oss tillsammans. Kanske sparka fotboll eller balansera pa stenarna vid sidan om. De tar ju deras liv, deras verklighet och de flestas framtid. Vad kan man gora forutom att saga hej, det ar lite varmare idag, din dotter har farglagt en fisk och var tredje snabbast med att bli klar med sin stencil. Idag larde vi oss att skriva siffran tre.
