Torsdag och ved och jag
Det finns ju sa mycket tankar och intryck som jag vill skriva ner. Sa manga funderingar och manniskor jag vill beratta om. Rumanien om vintern ar kallt. Inte sa farligt utomhus nar man har alla sina hundra lager klader. Men inomhus, pa toaletten, i dushen, pa bibelstudiet, pa jobbet, pa lunchen och framforallt pa morgonen nar elden har brunnit ut under natten och varenda liten millimeter utanfor sovsacken hotar med kapitulation.
Allt star liksom stilla. De snokladda bergen utanfor fonstret har fryst fast, manniskor har fryst fast, vilja och motivation hotar att frysa fast det med. C kommer fran Australien och undrar hur manniskor klarar av ett liv med sa har mycket kyla. Jag tanker att har har vi i alla fall varandra, hur ar det med alla som har ingen? Vi jobbar och forsoker att fa handen igenom den dar hinnan som avgransar, forsoker att se lite hogre och forbi, forsoker att forsta att om du inte har nagon ved, nagon mat eller ett ordentlgt hus ar det inte sa konstigt att du kommer in och ar en pain in the ass pa centret.
Forsoker forsta motivationen bakom alltihop, att tro att man ska kunna andra hade jag lagt ner redan fran borjan. Sa vad ar det da? Ett uppfyllt ego och tacksamma fattiga barn som kastar sig runt hasen ar inte en anledning det heller for i Checheci far man mest skit. Vad gor att folk haller sig kvar och fortsatter? Livet ar sa himla spannande att jag tror jag dor.
Allt star liksom stilla. De snokladda bergen utanfor fonstret har fryst fast, manniskor har fryst fast, vilja och motivation hotar att frysa fast det med. C kommer fran Australien och undrar hur manniskor klarar av ett liv med sa har mycket kyla. Jag tanker att har har vi i alla fall varandra, hur ar det med alla som har ingen? Vi jobbar och forsoker att fa handen igenom den dar hinnan som avgransar, forsoker att se lite hogre och forbi, forsoker att forsta att om du inte har nagon ved, nagon mat eller ett ordentlgt hus ar det inte sa konstigt att du kommer in och ar en pain in the ass pa centret.
Forsoker forsta motivationen bakom alltihop, att tro att man ska kunna andra hade jag lagt ner redan fran borjan. Sa vad ar det da? Ett uppfyllt ego och tacksamma fattiga barn som kastar sig runt hasen ar inte en anledning det heller for i Checheci far man mest skit. Vad gor att folk haller sig kvar och fortsatter? Livet ar sa himla spannande att jag tror jag dor.
