Sent ska syndaren vakna (vi gick i alla fall på matten)
Det är grått, men vi försöker. Försöker få till den där lilla extra knorren på tillvaron som gör den värd att berätta om för andra. Som gör att måndagtisdagonsdagtorsdagfredag kan summeras med något annat än ”bra”. Vi dricker baljor med the, för den inre friden. Baljor med kaffe, för att orka med att engagera sig i något annat än att strukturera kaoset innanför pannbenet. Klagar över maten i bamba, äter i alla fall. Hittar på anledningar att fira.
Igår var det Camilla som var den anledningen. Jag hinner förutom skola, åka och rida med lilla H i Billdal, äta tomatsoppa, dusha, åka in till skolan på informationsträff för att sedan installera mig på PC. Där efter sker i kronologisk ordning följande: Vi går genom stan, hittar en gigantisk klädhög utanför Myrornas, klär ut oss, tar av oss kläderna men lovar att ha dem i morgon, går till Svanen (men dryg-vakten tycker inte vissa i sällskapet har åldern inne), går till Flygarns, byter sällskap, kommer in på Svanen (vi fjäskar in oss hos klubbägaren till dörrvaktens förtret), dansar, (…..), överlägger om vi ska gå direkt till skolan eller hem, GÅR hem, resonerar oss fram till att vi nog inte hinner upp till Kulturhistorian 3,5 h senare.
Vaknar med mobilen i handen och inser att jag har stängt av larmet i sömnen. Kommer till skolan (i min nyfunna röda klänning med knappar på magen) och träffar vår Kulturhistorielärare det första jag gör som säger att ”jaha, så Julia har behagat komma upp ur sängen nu” inför hela foajén (nej det finns inte bara fördelar med en liten skola). Får reda på att vi fått tillbaka proven, vars resultat han inte vill berätta som straff för att vi aldrig kommer i tid (egentligen är det Madeleine som aldrig kommer i tid, men eftersom lärarna ser oss som en och samma person får jag lika mycket skuld). När vi stalkar honom utanför hans arbetsrum senare svarar han oss inte utan säger bara ”sent ska syndaren vakna”. Madeleine kontar med ”viljan är stark men köttet är svagt” och efter att ha lovat att komma i tid resten av terminen tittar han skeptiskt på Madeleine och säger att han minsann aldrig skulle köpt en begagnad bil av henne i alla fall. Vi tror att han tycker om oss, fast på sitt eget sätt.
Resten av dagen är mest misär och spårar i vanlig ordning ur på matten. Jag åker hem till M för att slippa det humanitära katastrofområde som vår lägenhet i allmänhet och mitt rum i synnerhet är. Vi har projektarbetsinlämning på måndag och kommer på att vi glömt den senast uppdaterade versionen på skolans dator. Vi bestämmer oss för att se på film. M somnar i soffan och ligger och snarkar. Jag sitter här och funderar på att hoppa lite på henne. Vi får väl se hur kvällen artar sig.
Igår var det Camilla som var den anledningen. Jag hinner förutom skola, åka och rida med lilla H i Billdal, äta tomatsoppa, dusha, åka in till skolan på informationsträff för att sedan installera mig på PC. Där efter sker i kronologisk ordning följande: Vi går genom stan, hittar en gigantisk klädhög utanför Myrornas, klär ut oss, tar av oss kläderna men lovar att ha dem i morgon, går till Svanen (men dryg-vakten tycker inte vissa i sällskapet har åldern inne), går till Flygarns, byter sällskap, kommer in på Svanen (vi fjäskar in oss hos klubbägaren till dörrvaktens förtret), dansar, (…..), överlägger om vi ska gå direkt till skolan eller hem, GÅR hem, resonerar oss fram till att vi nog inte hinner upp till Kulturhistorian 3,5 h senare.
Vaknar med mobilen i handen och inser att jag har stängt av larmet i sömnen. Kommer till skolan (i min nyfunna röda klänning med knappar på magen) och träffar vår Kulturhistorielärare det första jag gör som säger att ”jaha, så Julia har behagat komma upp ur sängen nu” inför hela foajén (nej det finns inte bara fördelar med en liten skola). Får reda på att vi fått tillbaka proven, vars resultat han inte vill berätta som straff för att vi aldrig kommer i tid (egentligen är det Madeleine som aldrig kommer i tid, men eftersom lärarna ser oss som en och samma person får jag lika mycket skuld). När vi stalkar honom utanför hans arbetsrum senare svarar han oss inte utan säger bara ”sent ska syndaren vakna”. Madeleine kontar med ”viljan är stark men köttet är svagt” och efter att ha lovat att komma i tid resten av terminen tittar han skeptiskt på Madeleine och säger att han minsann aldrig skulle köpt en begagnad bil av henne i alla fall. Vi tror att han tycker om oss, fast på sitt eget sätt.
Resten av dagen är mest misär och spårar i vanlig ordning ur på matten. Jag åker hem till M för att slippa det humanitära katastrofområde som vår lägenhet i allmänhet och mitt rum i synnerhet är. Vi har projektarbetsinlämning på måndag och kommer på att vi glömt den senast uppdaterade versionen på skolans dator. Vi bestämmer oss för att se på film. M somnar i soffan och ligger och snarkar. Jag sitter här och funderar på att hoppa lite på henne. Vi får väl se hur kvällen artar sig.
