Make something good

Låna mig din magsäck, dina morgontofflor, din skrattrynka.

Med hjärtat utanpå en stund.

Publicerad 2009-01-11 20:28:26 i Allmänt,

Du kan ligga på din säng, här eller hundrasjuttiofem mil bort och lyssna på regnet. Hiroshima är redan bombat så du behöver inte vara orolig älskling, skuggorna av människorna är fastbrända mot väggarna som fortfarande står upp så vi glömmer det aldrig, jag glömmer dig aldrig. Du kan sitta på ett tåg, eller flyg eller en cykel. Den kan vara guldig och ditt hår kan fladdra sig rufsigt i vinden och luften kan nypas sådär skönt i kinderna. Du kan skratta dig lycklig över att vara där du är just nu. Du kan sitta i timtal och bara stirra, kanske dricka kaffe då och då, du kan till och med kedjeröka mentolcigaretter, jag skulle inte bli arg.


Du kan skriva om saker du inte förstår, om ambitioner, visioner och det oigenomträngliga patriarkatet. Du kan slänga sig med begrepp du inte heller förstår och vänta på att bli upptäckt. Du kan betrakta dina händer, dina väggar, din fula blåa tapet. Tänka på elefanter och behovet av hjärtklappning, som om du inte redan visste. Gör dina läxor eller bli lite bättre än alla andra på någonting, sluta vara en sån förbannad medelmåtta, du är omtyckt och älskad, du är inte lycklig.


Du kan cykla tills benen inte bär längre, till en sand en strand med ökenblommor och knaster under fötterna. Tillhörande flugsvärmar kretsar runt ditt ansikte och du viftar kanske irriterat bort dem med handen, gång på gång. Ingen idyll är perfekt, det behövs alltid ett kallt glas vatten eller en extra träveranda, sen, en varmvattenberedare eller lite sällskap, en kopp kaffe, sen. Du kan cykla hem igen.


Det springs alltid ikapp. Det där mörkret, välkomnas med öppna armar som en efterlängtad vän. Lämna mig inte, lämna mig aldrig igen. Du kan strunta i att göra så mot dig själv, du kan flyta uppepå allt det där andra, det svarta och oljiga som egentligen inte finns. Bara som en metafor, en hopdiktad diktatur med tillhörande fångvaktare. Är det inte onödig kära du? När du kan.


Du kan sluta nu, inse din litenhet och bara lägga av. Du kan sluta nu, sluta nu! Säg inte så, sluta säg så, jag kan inte sluta. Det är bara ett spel, ingen Noa kommer och plockar upp dig efter syndafallet. Men du kan flytta till Umeå, Lund och Spanien. Du kan tänka på mig. Möblera om ditt rum och tapetsera väggarna i min ögonfärg. Det lär bli svårt. Du har alltid gillat utmaningar. Ta dig an mig. Din hittills mest svårknäckta nöt, näst efter Gud och accessoriska insektshjärtan. Du kan inte sluta nu.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2009-01-12 09:45:06

så fint

Postat av: Torslanda Veganförening

Publicerad 2009-01-12 15:02:53

Dina texter är min vitamintablett om morgonen!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela