Nagon form av helgdag
Det blaser upp till storm. Vi kan inte tanda kaminen for det blaser at fel hall, vi skola bli inrokta om vi forsokte. Jag sitter ensam (!) i koket med en kopp kaffe och kollar runt lite pa folks liv dar hemma.
Av nagon anledning ar vi lediga idag, jag vet inte om det har med skolstrejken att gora. Rumaniens politiska liv ar en soppa. Allt ar korrupt och skit. Pengarna som regeringen avsatt for att betala skola, halsa, sjukvard med har blivit lasta och lararna far en extra vecka ledighet innan jul, obetalt saklart. En vanlig inkomst i Rumanien kan ligga pa ca 3000 kr. Folk klarar sig inte overdrivet bra. Det finns ingenting som heter framforhallning. Det spelar liksom ingen roll.
Jag ar helt avskarmad ifran media. Jag antar att folk dor som flugor pa grund av svininfluensan. Jag antar att USA jagar terrorister, att Afrika svalter, att folk gifter sig och skaffar barn och karriar, att jorden langsamt varms upp och att Liseberg har oppnat for julen.
Jag saknar inte mycket dar hemma. Men idag saknar jag att sitta pa Magasin 11 med Kalle och skratta mig kissnodig at hans fenomenala humor och hans sjukt optimistiska installning till ungefar det mesta utan att for den sakens skull tappa trovardighet. Jag saknar att mala kaffe pa Madeleines hogljudda kaffekvarn sa att det ekar i hela huvudet och diskusionen liksom blir vilande for att sedan ta fart igen sa fort jag slappt knappen (for man maste halla in den) och hennes satt att lyssna och hur mycket jag gillar att bara vara med henne. Och alla nya och spannande saker Dea alltid kommer pa, alla konstiga biobesok, museer och diskussioner, att vara vansterhant tillsammans och alltid ga hem pa gott humor efterat. Att halla Eja, fa prata med henne utan att ha en annan manniska som skiljevagg emellan. Att sitta i Jenny och Eriks kok och hora Erik beratta om nagonting han har last, hora Jenny gora upp planer, kanna sig liten och stor pa samma gang. Att folja med Lilla C till isbandyn och bli kramad av H, fa hora att det var pa tiden att du kom hem nu.
