If you want to have a story, you have got to have a storm.
Första snön föll igår, som tystnad men inte tomt. Jag försöker läsa men ligger mest och stirrar. Försöker motarbeta min sväljreflex. Ch säger att jag ska tänka friska tankar. Jag säger ingenting. Det är roligt att känna sig snygg. Det är synd att jag gör det när jag är sjuk som ett as bara. Lilla H har friserat mig, min gröna halsduk är upphittad och jag har avancerat från nyponsoppa till avocado i matväg. Hopp om liv på den här planeten också.
Tänker på det här att vara duktig/nyttig. Jag har inte lyft ett finger på tre dagar, vet ju att jag inte kan eller orkar, ändå tänker jag hela tiden i duktig-termer. Om jag åtminstone läser ut den här boken, eller bäddar rent i min säng, eller skriver in psykologianteckningarna på datorn så… ja vaddå? Blir jag en bättre människa, blir jag nöjd med mig själv, kommer andra tycka mer om mig? Jag kind of retar gallfebern på mig själv med detta duktigtänk. Ändå, ändå. Varför är det så svårt att slappna av och bara gilla läget? Lägg dig i sängen Julia. Och ligg kvar. Du är bra även om du failar och fuckar up det ibland. Okay, tack.
