Make something good

Industriområden och måsar, småkillar balanserandes på spåren och solen i ögonhöjd. Omkullvälta båtar i hamnen. Jag gick där en gång och undrade vad fan jag höll på med. Full i fel sällskap och sista bussen för längesedan avgången. Vi hoppades så att lyckan skulle komma smygande, eller i alla fall lite hångel och någon som ville ha oss. Jag kommer ihåg. Våren som kanske äntligen i år blir sådär magisk som man alltid hoppas på. Lyckan alltid bortglömd bakom måstet att köpa ekologiskt kaffe och vara snäll eller bara cool. Omtyckt. Duktig. Men inte nu. Bara rapsfält och blomsterrabatter, kor som flyger förbi utanför fönstret. Inga pengar kvar och hungrig som fan. The new pornographers och jag, ingen täckning på mobilen. Åkrar och broar och träd. Lukten av tåg och kläder som har varit borta, solkysst och lugn, de kanske finaste orden jag vet just nu och omöjligt att förklara på annat sätt för i mitt huvud är det så här det ser ut. Fragment och flimmer med solkatter dansandes utanpå ögonlocken och minnena kvar innanför blandat med längtan och fniss.

Stenstränder och stjärnor, vin och snirkliga vägar att åka på utan att prata, eller lyssna på musik och fläta hår. Morgonsol till frukost på uppvärmda stenplattor sittandes på en innergård som luktar rosor, omgiven av rosa hus med turkosa fönsterluckor och snirkliga balkonger. Skånska, franska, tjeckiska och engelska som en beat-boxad remix i huvudet, matte men mest sol och bara bra.

18 minuter från Göteborg och solen går snart ner, träd och lugn. Kanske för rörigt att förstå men just nu den för mig närmaste definitionen jag kan komma på av lycka.