Jag ska kolla hur Uma Thurman stavas, datorn hänger sig och allt jag skrivit försvinner. Flott! Vaknade fem och insåg att jag inte behövde fundera närmare över om jag skulle gå till skolan eller inte, utan mer hur jag skulle komma upp ur sängen. Lyckas kravvla mig upp halv nio och sjukanmäler mig (kan numret utantill), lägger mig sedan med en blöt handduk över huvudet och försöker att inte tycka allt för synd om mig själv. Kollar på Kill bill vid tretiden och drömmer sedan mardrömar om vackra Uma Thurman. Blir väckt av pappa och petar i mig lite fisk innan jag går tillbaka till sängen. Finns inte så mycket att göra förutom att dagdrömma eftesom jag varken orkat läsa, sitta vid datorn eller kolla särskilt mycket på TV. Spännande när funderingar vävsin i drömmar och jag vaknar utan att veta varken fram eller bak. Som vanligt. Livet är så stort att jag inte vet hur det ska få plats. Det är som en ballong innuti som blir större än mig. Och jag vill växa i kapp med ballongen och springa på hustak. Istället ligger jag här. Marcus berättade att läget var stabilare för hans syster nu, de tror att hon kommer vakna. Livet är stort
