Dag sju (och åtta) - Yad Vashem och mycket tårar
Vi startade dagen 04.45 för att gå till Gravkyrkan, och hamnar på en katolsk nattvardsgudstjänst i förmaket utanför Jesu grav. Mycket speciellt. Går tillbaka till hotellet, äter frukost och åker 07.00 tilltunneln vid Västra muren. Motti guidar igen på sin katastrofalt roliga och grammatikbefriade svenska och säger att tunneln inte är farlig alls. Efter en del guidning runtomkring kommer vi fram till tunneln .Den är pytteliten och kolsvart och när jag kikar in känns det som att någon trär en plastpåse utanpå mitt huvud. Andreas kommer fram och säger; du vil nog inte gå in där. Inser att han har aldeles rätt och väntar utanför med Josefina och Lisa medan de andra går den mer än 35 minuter långa vandringen.
Sen åker vi till tempelinstitutet där man tillverkar grejer att placera i det tredje templet som vissa/många judar önskar och tror ska resar på tempelplatsen någon gång iframtiden. Någonting som gör mig väldigt konfunderad. Dock en intressant guidning med ytterligare en helt fantastiska guide. Vi käkar och åker sedan med bussen en bit utanför staden till förintelsemuseet Yad Vashem. Muséet är överväldigande både estetiskt och innehållsmässigt. Särskilt två rum gör mig helt förundrad. Det första rummet ser ut som en cylinder, med böjda väggar i form av hyllplan, där det stod tusentals pärmar instuckna fulla med namn över de judar som dödades under andra världskriget. I takets mitt var en konformig vägg nedsänkt full med foton över de döda. Tittade man ner i mitten av rummet som bestod av ett ca 8 meter brett hål såg man en konformad grop i sten som var säkert 10 meter djup med en vatten brunn längst ner. Det andra rummet var en minneslund för de barn som död under kriget. Rummet var helt nedsläckt och du gick i en cirkelformad gång med glasmontrar staplade på varandra i mitten med levande ljus i. Totalt fanns det kanske bara 3 ljus, men överallt satt speglar som gav illusionen om att du var omgiven av tusentals ljus som fortsatte upp och bort i en oändlighet. Troligt stämningsfullt, ingen pratade och många grät när vi kom ut därifrån.
Kvällen avslutas med att vi går ut och äter tillsammans, sen andakt och samtal till långt in på natten. De flesta har ingen lust att lägga sig - ingen vill åka hem imorgon. Hotellväckningen står på 02.30 och vi lämnar israel innan solen har vaknat.