Make something good

Efter en natt med för lite sömn sov jag förbi besöket uppe på tempelplatsen. Går iväg runt elvatiden och möter som tur var Josefina och Louise i foajen, annars vet jag inte hur jag skulle hittat. Vi gick till en affär i gamla stan som ägdes av de två judiska börderna Moshe och Dov Kempinski som var vänner till Emanuel. De pratade om sitt "kall" och vi fick lov att ställa vilka frågor vi ville. Helt galet sköna killar med världens bästa inställning till religion och kloka svar på svåra frågor. Sen var vi på Davidssons center, kollade historia och sen vidare till Davids stad med en störtskön guide som pratade engelska i 200 km/h.

Sen gick vi ner i Hiskias tunnel. I börjarn var det lugnt. Vi bara traskade på, men efter något timmes guidning skulle vi ner i en smal och vattenfyllt gång som var flera hundra meter lång. Gången var så pass bred att en fullvuxen man knappt kunde gå där, höjden varierade mellan flera meter och 150 cm, vattnet gick bitvis halvägs upp på låren och det var fullkomligt becksvart. Jag som tror att jag är mycket modigare och tuffare än vad jag i själva verket är tvekade ju inte en sekund på att jag skulle med ner. Efter bara några meter  fick jag klaustrofobi och ville  vända om men lät mig övertalas att fortsätta. Jag har a l d r i g  i hela mitt liv upplevt något liknande. Det fanns hela tiden ett ljud av forsande vatten, jag hade människor både bakom och framför mig, runtomkring mig var berg, vi var långt under marken och det gick varken att röra sig särskilt fort framåt eller bakåt. Josefina som gick bakom mig var tvungen att hålla om mig och sjunga under hela den totalt 30 minuter långa vandringen. Det var hemskt och fullkomligt panikslaget. Jag kände mig som fången i en av mina värsta mardrömmar och insåg att jag inte bara kunde dö av kvävning utan även, dunkning eller att tunneln rasade. Efteråt var jag aldeles skakis och darrade i hela kroppen. Efte ungefär 30 minuter började det släppa och jag kunde känna mig stolt över att jag faktiskt klarade det.

Efteråt gick vi på basarerna och jag köpte en brun skinnväska, två sjalar och en vit tunika. Vi kom tillbaka till hotellet vid sju och hängde på några som hade blivit inbjudna till en tydlingen jättekänd konstnärinna som bodde här (jag kommer inte ihåg hennes namn). Hon bodde i ett fantastiskt hus med utsikt över Sionsberget och den gamla porten in till staden. Hon var jättespeciell, jag skulle nog kalla henne för ett original, och hon berätade om sitt liv och sit yrke. Lite självupptagen, trångsynt och för principfast för min smak (bögar och femenister var inget att ha) men det var ett mycket intressant besök hur som helst.