Plötsligt händer det....
Jag hade börjat tro på en förändring, en ny Julia som kommer i tid, plockar in disken och bakar eget bröd. Men icke sa nicke. Jag har börjat ta en buss senare till jobbet, för att kunna sova en kvart längre, jag har börjat springa till bussen tre minuter innan den går, glömmer plånboken och igår hände det jag väntat på; jag glömmer passerkort, skåpsnycklar och kassanycklar till jobbet. Ten points to... bara bam bam bam para... JULIA! Det gick att lösa efter visst krångel, men vad händer inte idag om inte hjärnsläpp nr 2. Jag låser i all min hast in alla mina nycklar och mitt passerkort i kassaförvaringsfacket (som går att låsa utan nycklar) och står där sen som ett fån när jag ska gå hem, utan att få tag på varken kassa eller nycklar. Får ringa AL som får ringa DS och jag bollas runt och hej och hå. 40 min efter jag egentligen slutat får jag tag på en extranyckel, då kan jag gå och räkna min kassa och kommer från jobbet 1 timme efter jag slutat. Springer till Korsvägen och missar bussen med 5 sekunder. Svär och sätter mig och väntar. Får ett sms från S. Åker istället och möter upp henne och M för en fika i Vasa. När jag ska hem på kvällen går inga vagnar hem till mig, för de bygger om. Närmaste hållplats till mig heter Positivgatan. Den finns liksom inte ens på riktigt utan är bara inslängd som ett dåligt skämt ifrån Västtrafik. Jag går av för att byta ifrån Markland. Men inga bussar eller vagnar gå så sent på kvällen. Får vänta på nästa vagn och åka till POSITIVGATAN för att vänta där på ytterligare en buss för att sen gå ifrån Frölunda torg. Typ tjena mittbena vilken dag.
