Make something good

Jag lärde känna en flicka en gång, som liten var hon tvungen att gå omkring med en kassettbandspelare på magen för att spela in sina hjärtslag. Hon berättade att när hon var på konsert så kunde hjärtat börja slå i takt till musiken. Hon kan inte lyssna på techno. Jag har inte pratat med henne om det, men hon skulle ju kunna bygga upp ett bibliotek utav bara hjärtslag. Anteckna viktiga händelser och sen gå tillbaka och lyssna på första kyssen, hans händer, sommarregn och festivaler. Hon skulle kunna skicka ett kassettband till någon på posten, skriva; här har du mitt hjärta. Det skulle vara sant.

Det finns så mycket att säga. Huvudet fullt av oskrivna brev och tjejen jag skrev om precis dog nästan av en påse nötter. Och tillsammans med hjärtslagen var det liksom omöjligt att inte framställa henne som en mycket intressant person. Hade du vetat hur hon träffat sin pojkvän hade du tyckt att hon var ännu mer speciell.  

Det finns alldeles för mycket att säga. Inatt drömde jag att mina revben stack ut
och skinnet stramade sådär äckligt. Jag drömde att Lilla H bodde i ett litet rum vid havet. Jag undrade om han inte kände sig ensam och var lite för ung för att flytta hemifrån. Bomber och människor människor människor i mina drömmar jag alltid kommer ihåg när jag vaknar.

Svenska akademins ordlista full av förlista oförbrukade ord. Du vill ta hand om allihop, kärleksfullt strö ut dem i sängen. Lägga dig mitt ibland allihop, låta de vackraste klättra på dig som

hortensior, humle, vildkaprifol