Make something good

Klockan två på natten blev filmen som skulle visas på samhällslektionen idag klar. Pappa räddade som vanligt situationen när jag efter fyra timmars bara krångel satte mig och lipade och svor och hatade tekniken som alltid ska fucka upp sig när det inte är särskilt passande alls.

I natt åker Jenny till Uganda. Och jag fortsätter som vanligt, med att snooza, med att träna, med att lyssna på The new pornographers och glömma paraplyet om mornarna. Min lärare berättade att det snart var studiesamtal med lärare och föräldrar. Jag blev helt kallsvettig bara av att tänka tanken och bestämde mig för en skolkfri period för att bättre på min närvaro, eller kanske en skolkfri vecka i alla fall. Vi snackar ingen vanlig lärare nu. Vi snackar om min Svenskalärare. Hon är den enda lärare jag har varit rädd för i hela mitt liv. Om man bortser ifrån vår tafsande träslöjdslärare på lågstadiet.

I hope she got the flu.