Rumsbeskrivning dag fyra
Jag tror att det bor någon under sängen. Eller är det helt enkelt så att jag bara önskar? Man borde egentligen ha sin egen lilla samling. Fredsaktivister, feminister, matematiker och andra genier. Att plocka fram efter behov.
Mitt skrivbord: Tekopparna har lämnat årsringar efter sig på bordsskivan. Äldst är änglakoppen. När jag var liten räknade jag alltid årsringarna på nedhuggna träd. Jag har aldrig gillat tanken på att folk gör trädgårdsmöbler på mina lungors bekostnad. Var är mina årsringar någonstans? Har vi motsvarande system om man sågar upp hjärnan? I så fall, vilken del rymmer minnet av varm asfalt och ballerinafötter? Kan jag få plocka fram den delen nu och skriva ner det i min anteckningsbok designad av Lotta Kühlhorn. Ha högläsning på spårvagnen och få folk att glömma bort sig själva och sina rymder av ensamhet inkapslad i porerna.
