Make something good

Jag gillar västtrafiks koncept ”rädda världen före frukost”. Dock är tidiga mornar inget för mig, eller mornar i största allmänhet. Det enda jag ser fram emot när jag vaknar är att få gå och lägga mig igen. Det är sant. Morgondepressionen brukar vara mellan 06.20 – 09.00 och sen har jag ingen lust alls att gå och lägga mig när det väl är dags framåt kvällen. Och så börjar det om.

Idag träffade jag Jean-Claude, han är en kärleksflykting ifrån Kongo. Det tyckte jag var fint. Annars är väl dagens status följande: Lite fotning och tjugofem minuters väntande på buss 52 i sällskap med kung Leopolds vålnad. Första provtryckningen inför projektarbetskollektionen är klar och jag missade hållplatsen jag skulle gå av på två gånger (dock ej samma åktur). Basföda lussebullar och en del konflikter.

Ps. Hade jag sett ut som hon på bilden om mornarna hade jag inte gjort annat än gått upp tidigt. Får se till att skaffa frisyren så kanske resten kommer automatiskt.