Det här är ingen lek
Jag önskar att jag var mer intresserad av politik, världen, rättskunskap, aktier, forskning, musik och biologi. Jag önskar att jag hade fotografiskt minne och var hejdlöst duktig på att måla. Jag önskar mig långt lockigt rött hår, fräknar, en fransktalande mamma och bättre hälsa. Jag önskar mig en inbokad resa, en galen konsert eller ett rum med panoramafönster fyllt av växter. Jag önskar att jag kunde intressera mig för min hemtenta i lag och rätt istället för i ord. Dock måste jag ge mig lite cred över all denna effektivitet utan medföljande glassplitter i magen och en simultankapacitet långt utanför vad jag trodde var mina ramar. Dessutom har jag lärt Lilla C jag-har-pluggat-för-mycket-dansen. Han blev helt salig.
Sist på listan kommer upprörande äktenskapsskvaller. Min grafritande räknare har övergivit mig. Antagligen för någon intelligentare och snällare som försiktigt och mjukt öppnar den varje dag och fridfullt trycker på knapparna utan att få fel en enda gång. Jag ska visa att jag minsann kan stå på egna ben nu, utan min blå vän.
Bild: Underst; min blåa grafritande räknare. Överst; ett brev ifrån Lilla C
