Make something good

Lyssnar på The Essex Green och försöker lära mig någonting om FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter. Det är en 52 sidor lång rapport och hur jag än gör så hamnar jag här i alla fall. Jag pluggar matte, men hamnar här, läser naturkunskap, men hamnar här, läser franska, hamnar likt förbannat här i alla fall. Och var här är kan jag inte ens definiera. Madde var hemma här och skulle plugga. Vi åt, sörplade kaffe och pratade skola istället. Så nu sitter jag här mitt i detta någonting. Lika förvirrad som jag varit sen jag föddes, men med lite mera lust, för i morse när jag sprang till bussen luktade det jord och vitsippor. Man kan bli euforisk för mindre.

Om jag slutar med det här nu, sammanfattar ett par sidor fakta jag skriver ut för att läsa i morgon, gör tre mattetal, tar en dusch och läser le petit prince som godnattsaga för mig själv kan jag nog ge mig lov att få känna mig nöjd med mig själv. Jag gick trots allt upp i morse fast jag inte hade ork, jag dansade salsa på gympan, höll i en debatt om kontrolltagning (skulle kunna ha ett 5 meter långt inlägg om hur förfärligt det är, det kommer kanske någon dag, får se), gick till stödmatten (okay Majjan jag vet att du vill att vi kallar det guldmatte) för att få en förklaring till vad kvadratiska modeller var, gick hem och inte för att dränka mig i kanalen samt sitter här och tänker på min dag och erkänner att missnöjd kan jag ju inte vara när solen skinit så att jag sluppit frysa och det luktat fuktig jord och vitsippor.