Make something good

Världens största motionslopp går av stapeln och 40 000 joggare ska idag springa förbi utanför mitt fönster. Vårat område är omringat av blåa sträck, poliser och avspärrade vägar. Redan klockan 08.30 i morse när jag cyklade till skolan för att göra mitt förbaskade prov sprang det omkring små funktionärer med påsar och lappar och hela baletten. På tal om prov så gick jag upp en timme förtidigt i morse (06.30). Jag och klockor. Allt kändes sömnigt och väldigt fel men jag tänkte att det berodde på att jag bara var slutkörd. Ibland blir jag så trött på mig själv.

Ska plugga på mitt svenskaprov om Antiken. Jag har aldrig haft så här mycket att göra i hela mitt liv. På måndag har jag tre prov och på onsdag en betygsavgörande inlämning. Känns som att 70% av vad som rör sig i mitt huvud är skolan. Känns som att de 30% har blivit lite för komprimerade. Känns som att jag har mina underbara bröder att tacka för mycket, Adam, Hampus och Carl har aldrig get mig en lugn stund så det här tempot knäcker mig inte eftersom jag är tränad i att alltid ha fart och ljud omkring mig. Jag känner mig för tillfället som stormens öga med en uppmätt vilopuls på 57 och Aretha Franklin i bakgrunden som ett andningshål. Stillastående mitt uppe i 159 km/h och Iliaden, Odyssén och Antiken nedklottrat i ett rosa Marimekkoblock gör det lite enklare, lite enklare att fyllas av Arethas sinnessjukt underbara power-röst och sluta tänka måndag innan det ens har varit söndag.