Make something good

Idag går jag hem ifrån jobbet utan mössa och vantar. Det är varmt och klockan fem har jag kunnat sitta utomhus och dricka kaffe utan att frysa. Det är då allt är så bra, i lugnet när man glömmer bort alla måsten och utstakade löparbanor som ligger lagda framför ens fötter. Mitt upp i vardagstressen som även har börjat inkräkta på min helg finns det att hitta vackerheten i solvarm asfalt och människor med ansiktet mot himlen som nyutslagna soltörstande krokusar, även om det bara är för en liten stund. Sen kommer prestationsmonstret och viskar att du är dålig dålig, du är laaaat och jag höjer låten två snäpp till, och tre, fyra, huvudet är för fullt och snart, snart är allt bara musik.

Köpt nya löparbyxor, överkonsument eller inte så röstas fröken präktig ner av fröken ambition som bara ser förbättrade tider och vältränade ben framför sig i spegeln. Sen kommer fröken förnuft joggandes efter och säger lite lagom diskret att springer du mot eller ifrån lilla vän. Men ändå så har jag en så fett överromantiserad bild av våren och jogging. Hur jag, snart granne med Slottsskogen, ska springa förbi och morsa på sälarna och barnens zoo innan frukost. Som att jag inte kommer att fortsätta bråka med klockan och snooza förbi hårtvätt och frukost om två veckor också. Som att ett par jävla joggingbyxor skulle göra någon skillnad för fortsatt existens. Självklart min vän.

Och antingen lyssnar man på någonting som gör en helt mjuk och antingen överanalyserande eller bara depp eller så sätter man på alla technolåtar man har på volym två, tre fyra snäpp till tills huvudet blir fullt av massa ljud och man tänker att snart, snart är allt bara musik och fröken förnuft kan bara gå och dö.