För allt känns lite lättare då (juni, juli, augusti)
Och det var en speciell stämning, ljummen asfalt under bara fotsulor, sommarnatt och student. Ofta är det precis det här som är det bästa, innan allting börjar, när man fortfarande har en fot kvar i sin rutinmässiga vardag, men ändå tagit ett steg iväg mot sommaren som än så längre inte är någonting mer än förväntningar.
Hem i klänning och juninatt var det i alla fall efter att ha ätit gott, pratat med folk på verandan hemma hos Linn och åkt cab till stationen. Väl där missade jag tåget och vi stod och väntade på det som skulle komma en timme senare. Efter att grundligt ha förklarat om mitt oflyt med all typ av kollektivtrafik kommer ett x2000 dit som inte tar på några passagerare. Jag frågar om jag får åka med och får det efter att av en grinig tågvärd fått höra att sådana undantag är så otroliga att de knappt existerar. Hem kommer jag i alla fall och är tvungen att lägga en blöt handduk över huvudet innan jag kan somna.
Idag har det varit deg eftersom LM:s treor tar studenten och vi är lediga. Jag har legat i hammocken i den lilla trädgården och läst ut en bok, kollat på de slovenska svartjobbarna som bygger på övervåningen och även hunnit med en tur till Mariaplan och köpt glass.
Guldregn växer alldeles utanför balkongen så när att man kan ta på det och solen lägger sig som ett svettigt leende över allas läppar. Men det vackraste är fortfarande bilden av L i vit klänning, randig kofta och studenthatt i handen som barfota avtecknade sig mot tåget som bara åkte förbi vagn efter vagn. Medans vi stod kvar. Ett litet tag till.
Hem i klänning och juninatt var det i alla fall efter att ha ätit gott, pratat med folk på verandan hemma hos Linn och åkt cab till stationen. Väl där missade jag tåget och vi stod och väntade på det som skulle komma en timme senare. Efter att grundligt ha förklarat om mitt oflyt med all typ av kollektivtrafik kommer ett x2000 dit som inte tar på några passagerare. Jag frågar om jag får åka med och får det efter att av en grinig tågvärd fått höra att sådana undantag är så otroliga att de knappt existerar. Hem kommer jag i alla fall och är tvungen att lägga en blöt handduk över huvudet innan jag kan somna.
Idag har det varit deg eftersom LM:s treor tar studenten och vi är lediga. Jag har legat i hammocken i den lilla trädgården och läst ut en bok, kollat på de slovenska svartjobbarna som bygger på övervåningen och även hunnit med en tur till Mariaplan och köpt glass.
Guldregn växer alldeles utanför balkongen så när att man kan ta på det och solen lägger sig som ett svettigt leende över allas läppar. Men det vackraste är fortfarande bilden av L i vit klänning, randig kofta och studenthatt i handen som barfota avtecknade sig mot tåget som bara åkte förbi vagn efter vagn. Medans vi stod kvar. Ett litet tag till.
