Make something good

Jag hatar att ha sån otur, och jag hatar att ha noja på att jag har sån otur, och jag hatar att min vespa blivit stulen tre dagar efter att jag fått en köparen till den. Jag hatar att korsorden jag försöker lösa aldrig går ut, att jag alltid sätter in någon kryptisk siffra fel någonstans på sudokut jag aldrig får löst eftersom jag aldrig hittar siffran som sitter på fel plats. Jag hatar att jag är en sån som vill mer än kroppen klarar av och jag hatar för att det är skönare än att vara ledsen.

Ilskan är engagemangets överförfriskade kusin, som alltid ställer till det när det är familjemidag, som Gustav Fridolin så bra uttrycker det i sitt sommarprogram. Jag vet inte var min ilska kommer ifrån, men jag vet att den är bestående och det ser jag som något bra. Det är min drivkraft.. Jag delar uppfattning med Bodil Malmsten. Jag kommer inte riktigt ihåg vad hon sa, men det var någonting som stämde väldigt bra överens med vad jag tycket och kände. En sorts aha-upplevelse, en sorts lättnad över att det inte behöver vara så farligt att vara arg, att det inte bara är pubbeungar som behöver skrika av sig. Go Bodil, jag ska skriva ett mail!