Sometimes we tip toe, sometimes we run, sometimes we wander while looking at the sun

Det finns en viss spänning med att sitta och dricka the vid sin dator. För det första är det familjens gyllene regel, att inte äta eller dricka vid datorn som man bryter mot. Fast den regeln blir mer som en förmaning nu när jag har en egen "du vet att datorn är körd om du spiller ut det där över den va!?" Japp, det vet jag, fast man kan omöjligt komma in i samma mysstämning om man inte har en kopp thé, fatta det. Dessutom fryser jag som fan om mina händer, då måste man ha en kopp att värma dem på. Vardagsspänning.
Det är så roligt nu när jag färgat håret, med folk som helatiden frågar "har du färgat håret?" Jamenar är inte det rätt självklart att jag har? Om du möter en kompis som varit mer eller mindre mörkblond i hela sitt liv och hon kommer totalt självlysande röd är det väl ganska uppenbart att hon färgat håret!? Det är inte så att jag använder något konstigt balsam som failat för att jag typ glömt att ta ut det över natten kompis, sagornas tid är förbi, här är det brutal verklighet. Svaret är alltså ja, jag har färgat håret, sluta fråga för fan.
Bild ifrån sagoboken "vem ska trösta knyttet", fråga mig inte var jag hittade den. Men den är fin. Den är barndom. Förövrigt finns det ett installerat "radera historik" på min sökruta i google. Undrar om man skulle ta och skaffa ett sådant till sig själv också. Har kommit fram till att jag har aldeles för lite bra skivor för att stanna i soffan en hel dag.