Man tror knappt man lever i livet ibland

Tränat tre dagar i rad nu. Jag har träningvärk i muskler jag inte hade en aning om att jag hade. Vi har fått en ny bra tränare som har fått mig att känna mig lite mer motiverad till träning för tillfället. Motivation krävs för att orka ägna 5 dagar i veckan åt handboll. Jag blir skadad av alla människor som hela tiden säger att jag har för mycket att göra. Svårt att säga vad jag själv blir mest stressad av; att ha för mycket att göra, eller att ha för lite att göra. Svårt att hitta balans. Ska jobba i helgen, det började tidigare än jag trodde, det är skönt att tjäna egna pengar, fast nu har jag råkat säga ja till en sak igen som jag egentligen inte har tid med. Det brukar ju vara så. Fast jag hinner nog. Om jag sover när jag är 65 och gör mina glosor på bussen. Kom och fika på Café Con Letche om ni inte har någonting att göra, ni hittar mig där 13-17 på söndag.
Köpte en jättesöt klänning på H & M. Eller jag vet inte om man får kalla någonting som knappt täcker arslet för klänning, men tunika kanske. Hade tänkt ha den hemma hos Jenny på Lördag. Fast jag är lite skrockfull och vill inte gå händelser i förväg. Vem vet, jag kanske inte tar mig levande ifrån mötet mot Bjurslätt som är några timmar tidigare. Skänk mig en tanke, mitt självförtroende existerar inte efter förra matchen mot dem. Vissa saker undrar jag faktiskt varför jag utsätter mig för, frivilligt.